Raskatter, ocker och avelsdjur

Högre priser för avelsdjur handlar även om att säkerställa att köparen faktiskt är intresserad av att avla för rasens skull och inte för pengarnas skull, att dom är villiga att lägga pengar och energi på sin avel.

Raskattsaveln är knepig och nog kan jag, efter vad jag sett och hört, tycka det handlar om protektionism. Raserna är små och det finns få hankatter så "tomten är far till alla barnen". De flesta vill ha honor och få fina söta små kattungar, inte ha en fertil jamande pissande hane som kanske måste ha eget rum. I värsta fall blir det pannrummet etc.

Raskattsuppfödare vill skydda sina linjer, och framför allt hindra blandrasparningar trots att nytt blod ger friskare katter. (Det är inte samma som ex vis hundavel). När katten väl är såld spelar det ingen roll juridiskt vad som skrivits på kontraktet, vill man para så kan man det fast då blir man inte välsedd bland uppfödare.

Den supertidiga kastreringen som görs innan leverans, är inte för kattens skull (det finns inte många studier gällande hur katten påverkas när den blir äldre, +10 år) utan för att man ska vara säker på det inte blir nån avkomma.

De som säljs för avel är menade att kunna ställas ut och då gäller att de ska vara så nära rasstandarden som möjligt. Det är inte alltid av godo när man avlar på utseende, som är fallet när det gäller raskatter. Så har vi fått perserkatter med rinnande ögon som får andningsproblem och svårt att tugga, smalhöftade orientaler som måste kejsarsnittas osv. Men de går ju bra på utställning.

Jag skall inte debattera eller upplysa just nu om de frågor du ställer.
Men jag märker att du är grön på området.

Finns en mängd sätt att skaffa sig mera kunskaper. Att fråga på forum är ett bra sätt att börja.

ETT av dem är att du samarbetar med något katthem och tar in högdräktiga hemlösa katthonor.
Låter dem föda fram hos dig, hjälper till att fostra ungarna.

Win - win. Dessa stackare får nödvändig hjälp, och DU får massvis med oerhörd viktig praktiskt kunskap hur är det att handskas med högdräktiga, eventuellt hjälpa till vid födseln, att ta hand och fostra kattungar. Och får någon av ungarna svårigheter måste du ju handmata den... Detta är ganska vanligt.

All detta är guld värda kunskaper för en blivande uppfödare...

Det enda är att du måste vara säker på att inte föra in någon smitta till dina avelsdjur. Så du får inte använda samma grejer till hemlösingarna och sedan till dina avelsdjur. Tvätta av dina kläder och hela fosterrummet med virkon? och så...
Den reella faran är inte så stor, men det gäller att det inte finns något nagg på det förtroendet som du ju tar betalt för.

Du får ju samma effekt om enbart katter med tillräcklig kvalité för avel säljs okastrerade. Att en sådan katt kostar betydligt mer än
uppfödaren tar normalt är självklart för mig.

Tack för goda råd!

Ja jag är gröning på kattavel och ännu inte färdig för att skaffa avelshona och köra igång, men suget är stort. Jag har erfarenhet av annat än katt, där emot, och stort intresse i avel.
Nu då kroppen inte längre mäktar med stall eller ladugård har den här tanten allt mer börjat snegla på kattstackaren här hemmet
(nej, just hon är inte direkt lämplig till avel).

Jag har uppfattat det som vanligt att det går till så att uppfödare säljer en avelshona efter två kullar och då kastrerad. Upplägget kan se lite olika ut, tex att honan lämnas till fodervärd där två kullar
tas, honan kastreras och skrivs över på fodervärden. Då får man anta att även kulltagaren ansåg att katten var värdefull för aveln.

Jag förstår ju att det är nödvändigt att göra sig av med honor "i tid" så att säga, eftersom riskerna vid dräktighet och förlossning ökar med för hög ålder och man annars blir sittande med en drös åldrande katter, men katten kan här vara runt 3 år endast.
Nu vill man ju inte heller att katter ska behöva byta hem, helst inte alls och ännu mindre flera gånger, men varför kastrera istället för att lämna katten fertil till fodervärden?

Om katten var optimal för avel skulle man såklart fortsätta att avla på den. Den blir billigare för att den är förbrukad.

Det låter som en riktig killgissning. Eller menar du att en katt är förbrukad efter 2 kullar vid 3 års ålder? En sådan kattras måste isf vara fullständigt sönderavlad.

Ja, det är en killgissning, men en logisk sådan. Dom slutar avla på katten av en anledning.

För att det finns regler för hur många kullar man få ta på en hona, (hur tidigt man får börja, hur ofta man får ta en kull och hur många man får ta och hur sent man får ta sista kullen) när hon haft sina kullar så får man inte avla på henne längre, och då kan det för katter iaf vara enklast att kastrera.

För att fortsätta parallellen till hästavel:
När jag hade fått fram två stoföl med de egenskaper jag var ute efter och som var av likvärdig eller högre kvalité sålde jag av modern,
om hon nu inte var för gammal (då gav jag ut henne på foder som skogsmulle istället). På så vis kommer man som uppfödare allt närmre sitt specifika avelsmål. Att ta ett avelssto ur avel som gett två mycket goda avkommor och som har mer att ge var inte att tänka på, även om det förstås är skillnad då man inte kastrerar ston. Jag skulle knappast frivilligt sänka värdet på min egen häst inför försäljning.

Att man vill sälja av katten efter några kullar tycker jag alltså inte är konstigt, även om hon inte är förbrukad som avelshona.

Att ta hand om dräktiga hemlösa katter skulle jag verkligen vilja hålla på med, när mina två gamlingar har vandrat vidare. Har redan fött upp några kullar huskatt och lärt mig om kattungevård på diverse raskattssidor, så de har fått samma fina start i livet. Problemet är att det finns inte så himla många, inte heller hemlösa kattungar. På katthemmen sitter mest förvildade med särskilda behov som inte är dräktiga.

När det gäller sjukdomar är huskatterna betydligt mycket friskare än raskatter, både vad gäller infektioner och ärftliga fel. Katthemmen har fått hårdare krav på sig i och med nya djurskyddslagen, vad gäller hygien, antal katter som kan gå tillsammans osv. Det har verkligen behövts, ren misär med +25 katter inknökade i ett piss- och ammoniakstinkande litet rum med varenda smitta som finns, kommer inte få djurskyddsinspektörernas godkännande längre om man vill kallas djurhem.

Så om den dräktiga katten veterinärundersökts, avmaskats (främst mot spolmask), inte passerat ett sånt s k "djurhem", tror jag inte alls man behöver slänga allt man äger och har. Städa och köra ångtvätt kan man väl göra för att vara säker. Ett speciellt kattrum är inte vettigt i mina ögon, katterna hör till familjen och kattungarna ska få tillgång till hela huset så man kan lära dem inte hoppa upp på köksbänkar osv.

Vi har alldeles för få huskattungar som fått riktigt god omvårdnad och en bra start i livet. Möjligen har man avmaskat, mer eller mindre lyckat, men inte besiktat, vaccinerat och chippat. Alla vi kattkunniga har ansvar för att sprida kunnandet om god kattungevård.