G-P-liberalerna approprierar vidare:
Citat:
De mångmiljardbelopp som den svenska migrationspolitiken kostat hade naturligtvis kunnat rädda fler liv i flyktingläger i närområdet eller som bistånd. Dygnsersättningen för en ensamkommande ungdom motsvarar på många håll i världen flera månadslöner för en lärare eller hjälparbetare. Sverige valde istället att skära ned på biståndsbudgeten för att bekosta ökad invandring.
Ur ett moraliskt perspektiv har migrationspolitiken varit bankrutt. Mot merparten av väljarnas vilja har skattemedel använts på ett sätt som, om inte ökat lidandet i världen, i varje fall varit högst ineffektivt och skapat stora sociala problem på hemmaplan.
Jag tror inte någon SD:are lagt sig så nära något jag skrivit här om att praktiskt taget all invandring till Sverige på humanitära grunder i själva verket är omoralisk, eftersom det hjälper färre och det alltså finns människor av kött och blod som far illa när svenska politiker (även SD) styr resurserna hit.
Var gör den första miljarden svenska skattepengar störst humanitär nytta? Långt från Sverige. Den sista kronan som vi kan pressa skattebetalaren, då? Också långt borta från Sverige.
Det var detta som var så olyckligt med SD:s ställningstagande kring kvotflyktingmottagningen (som jag inte ska skylla enbart Paula Bieler för, tydligen) - det underminerade deras egen argumentation.
Bra kommunikation är enkel och lättförståelig:
Det finns inget både-och. Det är alltid antingen-eller. Om vi så vill spendera varenda krona på att hjälpa icke-medborgare (vilket är sjukt att vilja), så MÅSTE vi hjälpa långt från Sverige eftersom det då hjälper fler och mer.
Notera att återvandring är nästa naturliga steg för Boström eller annan illistig liberal att planka. Eller rättare:
biståndsåtervandring.
