Elfsborg har fyra insläppta mål på 6 matcher, ett snitt på 0,66 mål per match. Lägre än våra guldsnitt 2006 och 2012, har inte kollat varenda säsong men jag vet att AIK ska ha slagit rekordet 2018. Och att det innan dess pratats om att AIK var extremt starka defensivt 1998. 15 mål på 26 matcher, ett snitt på 0,57 under 1998 vilket blev 16 insläppta på 30 matcher 2018. 0,53 i snitt.
Fortsätter vi så här så slutar det med 20 mål bakåt. Ett mål fler än Djurgården ifjol, bortser vi från de två senaste åren måste vi gå tillbaka till 2009 för se något liknande då AIK släppte in 20 mål. Förutom 2009 har inget mästarlag i övrigt släppt in färre mål sedan 1998 än vårt nuvarande snitt.
Vi har alltså två lag 2018 och 2019 som var lite bättre defensivt och vi tangerar AIK från 2009 om vi fortsätter så här men annars får vi gå tillbaka 22 år. 2 lag har varit bättre och ett lika bra på 22 års tid.
Detta gör vi med en trupp utan stjärnor, den störst stjärnan heter Jesper Karlsson och är fortfarande ingen dominant spelare på allsvensk nivå. Vi kan jämföra med AIK 2018, de hade flyttat upp Kristoffer Olsson från sittande mittfält till offensiv mittfältare vilket vi precis gjort med Simon Olsson. Han är vår Kristoffer. Vi har Per Frick som första val som forward, de hade väl Goitom som renodlad nia men även Tarik så ställer båda upp i 4-2-3-1 skulle en av de kunna användas som jämförelse. Jag ser Olsson och Olsson som mer tia i båda startelvorna respektive år och Tarik skulle kunna användas där men då hamnar Kristoffer på sin gamla position eller så blir någon mer tvåvägsspelare. Svårt jämföra, men AIK hade kunnat ha både Tarik och Olsson på ett mittfält där vilket är en rejäl uppgradering från Robert Gojani eller Samuel Holmen.
Jag väljer sätta Tarik som forward, om båda lagen hade kört 4-2-3-1 så är deras sittande mittfältare Enoch Kofi Adu som tidigare hyllades rejält för sitt internationella spel. Vi har Sivert Hjelte Nilsen, helt okänd för mig innan han dök upp förra sommaren. Som mer tvåvägsspelare tog de in Sebastian Larsson, vi har Gojani i en liknande roll på centralt mittfält. Yttrar blir svårt jämföra med en taktik utan yttrar och en trupp byggd för det. Men Yasin fanns i truppen och kanske någon mer naturlig kantspelare, men vi leker med tanken att Tarik och Yasin spelade som yttrar. Vi har Jesper Karlsson och Rasmus Alm, Yasin hade en höst i Häcken året före med 7 mål på 15 matcher så han kanske är jämförbar med dagens Jesper Karlsson (bra höst ifjol, värdelös innan det) och Tarik går inte jämföra med Rasmus Alm.
Som center är vårt förstaval Per Frick, ni hade Goitom, Stefanelli och vår skyttekung från 2010,Denni Avdic. Målvakt är rätt jämförbart. Wingbacks jämför jag med våra ytterbackar där Johan Larsson är bättre än vem än AIK satte till höger och Simon Strand är jämnbra med Rasmus Lindqvist och vem mer som kan ha spelat där. Jag vill minnas att Robert Lundström var ordinarie som högerback men blev skadad och därför tog Sundgren platsen, men han kan också ha lirat till vänster i början av den säsongen. Kollar man premiären så spelade Sundgren till höger och Lundström till vänster. Vi har bra ersättare på båda kanterna, vi har tom tre bra högerbackar nu och Holst används som central mittfältare. Jag skulle säga att vi är snäppet bättre för Sundgren har aldrig varit lika vass som Johan Larsson och både Lundström och Lindqvist är inga jättenamn, Simon Strand har fått mycket beröm så han är jämförbar med dom. Rami Kaib anser jag borde ha fått fortsätta och han är helt petad av Strand så vi har två bra där också.
Våra mittbackar var helt oprövade på Allsvensk nivå, helt klart jämförbara med med Robin Jansson men i mina ögon är de båda bättre fotbollsspelare. Per Karlsson är bra och ett starkt namn, men vi har två landslagsmän och Per har aldrig blivit utlandsproffs och står på endast 2 landskamper. Milosevic är ett starkare namn, men jag vetefan om Okumu inte är bättre. Skulle nog säga att Leo Väisenen (lillebror till Sauli) är nästan lika bra som Milosevic var det året. 22 år gammal, 45 matcher i Holländska andraligan och 2 landskamper. Startade den sista kvalmatchen förra året. Kom till oss för spela på en lite högre nivå för att ta en startplats i sommarens tänkta EM.
Om man tar AIKs trupp från 2018 och jämfört med vår nu, oavsett taktik, och sätter ut de 11 bästa på planen som ska fungera tillsammans så skulle jag i 3-5-2 sätta in Johan Larsson till höger, kanske Simon Strand till vänster och jag hade valt Väisänen, Okumu och Milosevic som försvarare, eventuellt Per Karlsson istället för Leo för mer rutin. Men det är riktigt hård konkurrens. Jag tycker Tim Rönning är en bättre målvakt än Linnér så jag väljer honom. Sen saknar den taktiken yttrar, så det blir Kristoffer Olsson och Larsson framför en formtoppad Adu, men beroende på motstånd slänger jag in Nilsen som defensiv mittfältare och jag skulle gärna få in Simon Olsson också. Men Kristoffer är bättre och Larsson är Larsson. På topp Goitom och Tarik. Jag får alltså in 4 eller 5 från oss i startelvan. Men jag kan garantera att experterna hade valt två försvarare från AIK och eventuellt slängt in Okumu efter denna start sen hade de valt Linner före men Larsson hade de valt till höger. Så 2-3 spelare från oss.
Vi är alltså obesegrade efter ha slagit Malmö, tappat till kryss på övertid borta mot Peking samt slagit Blåvitt på Gamla Ullevi, första gången sen 2003. Poäng hemma mot Bajen efter sen kvittering från oss. Förvisso oavgjort hemma mot Örebro och borta mot Helsingborg men de backade hem med allt den matchen, vi har även slagit Häcken i cupen.
Kolla vilka spelare vi har och jämför med 2012. Jon Jönsson och Augustsson som mittbackar med Kevin i mål, jämför deras meriter med våra mittbackar och målvakt idag. Larsson var med även då, Klarström till vänster var lite bättre än Simon Strand men ganska jämnt skägg där. I övrigt bestod truppen av spelare som Anders Svensson, Stefan Ishizaki, Oscar Hiljemark, Niclas Hult, Lasse Nilsson och David Elm. Victor Claesson satt mycket bänk och Marcus Rhoden debuterade det året, mestadels som ytter. Amadou Jawo som ryktades kosta nästan 10 miljoner för oss att köpa satt på bänken.
Idag gör vi en liknande säsongsinledning. Vi gör detta med Tim Rönning 21 år i mål, två unga och för allsvenskan okända mittbackar och till vänster har vi Simon Strand som nyligen var i Division 1.
Mittfältet har saknat Nilsen fram tills ett inhopp mot Malmö, så vi har haft en ytterback som defensiv mittfältare med Simon Olsson och Robert Gojani framför. Gojani som tidigare spelat två allsvenska säsonger varav han åkte ur sista året. Han var 24 år när han gjorde Allsvensk debut, fyllde 25 på hösten. Vi tog honom som 26 åring efter två allsvenska säsonger i ett bottenlag. Simon Olsson är en egen produkt som aldrig tagit det klivet han borde. Vi har Jesper Karlsson som ytter som är riktigt bra i sina bästa stunder men Rasmus Alm kom från Superettan ifjol och på topp fick nog Per Frick inte en minut 2012, lånades ut till superettan året efter.
Skulle jag ta ut ett lag med både 2012 och 2018 års trupper så hade jag kanske valt dagens mittbackspar möjligen Augustsson före Leo för han har presterat flera säsonger och Augustsson fyllde 36 år några veckor efter guldet och fick även lämna klubben. Han år 2006 hade varit given dock. Jag vill få in Okumu före Jon Jönsson faktiskt. Sen tar jag nog Klarström till vänster och Larsson är ju tillbaka nu. I övrigt så skulle jag bara få in Nilsen i startelvan. 2012 så var vi så bra centralt, vi spelade 4-4-2 dessutom, att Rohden och Claesson konkurrerade som yttrar. De har varit som bäst för oss centralt. Jag har svårt se att Karlsson ska peta de två samt Hult och Ishizaki som var förstavalen...
Varför snackas det så lite Elfsborg? Vi är på väg bygga ett topplag från grunden med Thelin.
Ber om ursäkt för eventuella stavfel, är trött och orkar inte korrigera allt.
__________________
Senast redigerad av Knaskocken 2020-07-09 kl. 00:43.
