Eldgaffelsmordet: Scholkemeyer och Winter, Stockholm, 1907.

Har hämtat detta rånmord från:

http://www.mordkartan.se/stockholm/e...tockholm-1907/

Citat:

"Den 65 årige brevbärarförmannen Jöns Olsson kom kl. 11.00 till deras rum nr. 10 den 26 juni 1907. Medans Richard tog kvitteringsboken och en penna slog Hermann till med eldgafflarna. Olsson började helt naturligt att skrika på hjälp.

Richard sprang efter Olsson när han försökte fly springande mot ytterdörren. På nytt träffades hans huvud av eldgafflarna. Nu hade Hermann blivit mordgalen. I blint raseri fortsatte han att slå med fruktansvärda vapen. Olssons fingrar krossades mot hans huvud. Blödande sjönk han ihop på en soffa.

Därefter tog Richard en trälist och fortsatte att slå det stackars offret. Till sist rullade den döende mannen ner på golvet varefter de besinningslösa unga männen sparkade in honom under ena sängen."

De båda 20-åriga unga tyskarna Herrmann Scholkemeyer och Richard Winter och det råa och grymma mord de begick finns att läsa i Brottets krönika, del 1, sidorna 389-397 under rubriken Mord med eldgafflar.

Även Artur Ekström omnämner dessa ynglingar i sin bok Den ondes kabienett, 1960 på sidorna 14-17.

Citat från dessa sidor:

"Det är samma personer - före och efter. Så såg de nämligen ut, de vilsekomna ynglingarna, innan de dömdes, först till döden, sedermera till livstidsstraffarbete för mord - och så såg de ut när de lämnade fängelset efter benådningen."

Någon som har läst om detta mord från anno dazumal tidigare?

Detta otäcka mord tillhör verkligen inte vanligheterna att det blir omskrivet.

Nu har det hänt i a f. I tidskriften Svenska historiska brott publicerad den 8 juli 2018 omnämns det på sidorna 128-130. Bl. a. en bild på Hotel Royal som jag inte har sett förut.

Citerar av rubrikerna samt alldeles litet i början.

Överrubriken:

"Brevbärarens extraknäck kostade honom livet".

Underrubriken:

"65-åringen rånmördades på hotell".

"När pengarna försvann planerade de ett brutalt rån. Brevbäraren blev offret. Men ett besök hos en prostituerad avslöjade de 19-åriga gärningsmännen."

Artikel i tidskriften MORD som skakade Sverige, Svenska brott del 2, publicerat juni 2020.

Artikeln återfinns på sidorna 34-39. Rikligt illustrerat med foton. Bl. a. på det mycket långa järnvägsstationshuset i Moholm utanför Mariestad där de båda kom att gripas. På sidan 37 återfinns ett foto på Richard Winter där det står att detta kommer från hans pass vilket måste vara fel. Detta foto med tillhörande text kommer från polisen då han daktades och skrevs in i deras rullor. Porträtter är taget 1907 och hans längd var bara 1,61 m.

Citat rubriker:

"Eldgaffelsmordet 1907".

"Tyskarna lurade brevbäraren till sitt hotell".

"Männens pengabrist ledde till mord".

Citat från slutet av artikeln:

"Båda männen frigavs 1930 och utvisades ur landet. Deras fortsatta öden är idag tämligen okända."

Tack för ett intressant fall man aldrig hört talas om förut. Jag gissar att det inte gick nåt vidare i hemlandet heller. Kanske tog de värvning till Wehrmacht i det stundande kriget? Om de inte var för gamla? Just kriget kan ju vara en anledning att ingen vet vad som hände dessa då ett såpass stort och blodigt krig borde ju vara utmärkt att iscensätta sin egen död?

Mycket intressant mord. Fick inte kartan att fungera i länken. Var låg hotellet och finns byggnaden kvar?

Allt är idag borta där Hotel Royal låg.

Redan 1907 var hotellets annex något ruffigt, så rummen där var billigare. Dit flyttade tyskarna efter att de hade bott på själva hotellet ett tag. I deras gemensamma rum i annexet begicks mordet. Norra Smedjegatan kom sedermera att kallas för "gatan som försvann".

https://sv.wikipedia.org/wiki/Norra_Smedjegatan

Mycket intressant, skoj med gatan också.

Knappast.

Efter 23 år bakom galler så var nog de båda kumpanerna märkta av fängelselivet.

De var då båda i 40-årsåldern när de utvisades och med tanke på deras bakgrund, så ville nog varken de själva eller Tyskland ha med dem i krigsmakten. Man kan ju fundera över hur det kom att gå för dem efter att Hitler hade kommit till makten?

Skulle tro det. Gissar att de antingen fick gräva diken fram tills krigsutbrottet och därefter "försvann" på lämpligt vis. Alternativt att de fick höjdarpositioner hos SS iomed deras naturliga fäbless för brutalitet. Men det är knappast troligt. Kanske de fick tjänst hos SS Dirlewanger?

Jag tror inte ens att Scholkemeyer och Winter sattes för att gräva diken.

När kriget inleddes var de båda dryga 50 år och säkerligen inte i bästa skick. Vare sig fysiskt eller somatiskt. Jag tror att de mycket väl kan ha blivit s. k. "nacht und nebel"-fångar. Alltså sådana personer som skulle försvinna in i dimmornas värld för alltid.

Skulle ha varit mycket intressant att få reda hur det kom att gå för duon f. o. m. 1933.

En lite intressant detalj i rättsprocessen mot de bägge tyskarna var att de sannolikt undgick att bli de första avrättade i den relativt nyinskaffade giljotinen (det blev istället Alfred Ander knappt 3 år senare) till följd av ett annat dödsfall. Rättsprocessen mot dem var i princip slutbehandlad och endast frågan om nåd återstod. Då dog Oscar II.

Till traditionerna i många länder vid denna tid hörde att om kungen eller presidenten avlidit så förväntades efterträdaren bevilja den första nådeansökan från en dödsdömd som kom hans bord.

Det brutala rånmordet på en statstjänsteman med fläckfri tjänstgöring hade väckt stor uppmärksamhet i medierna. Att gärningsmännen var "utlänningar" ökade nog också indignationen över brottet. Mycket talade för att de skulle bli de första dödsdömda sen massmördaren Filip Nordlund 7 år tidigare som inte fick sina straff omvandlade. Men, åtminstone enligt en rättshistoriker som analyserade saken många år efteråt, Gustaf V och regeringen (nådeansökningarna behandlades i konselj) tyckte nog att det hela skulle ha sett illa ut med tanke på traditionen. Så deras nådeansökningar blev beviljade. Jag tror till och med att något om gamle kungens död nämndes i beslutet.

Tyskarna undkom giljotinen och överlevde dessutom sin mer än 20-åriga fängelsevistelse, något som var långt ifrån självklart denna tid. Många fångar smittades med tuberkulos och fängelsemiljön i sig var inte särskilt hälosam den heller, vilket bidrog till många förtida dödsfall.

Men det hade varit intressant att veta vad det blev av dem som sagt.

Intressant det du tar upp i inlägget.

Har faktiskt inte tänkt på att Oscar II avled samma år som mordet med eldgafflarna. Hade inte konungen avlidit när han gjorde så kan de mycket väl ha erhållit dödsstraff med tanke på det både grymma och råa mordet på en gammal fläckfri bana i statens tjänst. Troligtvis var det detta som gjorde att de båda klarade livhanken.

Istället blev det dryga 20 friska bakom lås och bom. Vilket på den här tiden verkligen inte var någon dans på rosor.