Citat:
Min könstillhörighet vet du inget om. Och så ska det vara. Det är mina åsikter i detta anonyma forumet som ska vara viktigare än könet jag har mellan benen.
I övrigt kommer jag besvara dina fördomar om mig eftersom de bryter helt mot dina teser om kvinnlig hypergami (oavsett vilken könstillhörighet jag har): jag är lika rik som mitt ex, men har alltid bidragit mer ekonomiskt än mitt ex till familjen, jag har alltid varit förste familjeförsörjaren från dag 1. Inte pga. min könstillhörighet, utan pga. andra orsaker som jag inte vill gå in på. Jag och exet har barn ihop. Jag är inte bitter. Däremot är det en sorg att mitt ex valde att separera efter många år tillsammans. Min önskan var (kanske rent av fortsatt är) att leva i en kärnfamilj med exet och våra barn. Kämpade i många år för att det skulle hålla, men icke. Men jag är inte bitter, mer sorgsen av att det inte blev som det var tänkt.
Så oavsett vem som är man och vem som är kvinna av mig och exet, så talar vår erfarenhet helt emot dina hypoteser om kvinnlig hypergami etc. Om jag vore kvinna, varför skulle jag då vara förste familjeförsörjaren? Om exet vore kvinnan, varför skulle då exet lämna mig: en trygg förste familjeförsörjare som dessutom är medförälder till exets barn, för ett liv som singel i celibat?
Vilka misslyckanden skulle skyllas på vita män? De misslyckanden man gör själv, skyller man väl ändå på sig själv? Eller?