Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag försöker helt ärligt förstå om du verkligen undrar eller bara är ohederlig / medvetet krånglar.

Det du kallar "min dikotomi" utgörs helt tydligt av att utvärdera två påståenden, mördade personen SE statsministern eller mördade SE inte statsministern. Det andra påståendet utesluter på intet sätt att Olof Palme faktiskt dog på platsen även om SE inte utförde detta och det är helt absurt att trassla in sig i krav på att detta skall formuleras. Frågeställningen var inte: lösningen på mordet på Olof Palme, utan vad kan på enklast sätt (minst antal nya obevisade antaganden) förklara vad SE sysslade med under de aktuella 20 minuterna.

Jag försöker helt ärligt förstå om du verkligen undrar eller bara är ohederlig / medvetet krånglar.

Det du kallar "min dikotomi" utgörs helt tydligt av att utvärdera två påståenden, mördade personen SE statsministern eller mördade SE inte statsministern. Det andra påståendet utesluter på intet sätt att Olof Palme faktiskt dog på platsen även om SE inte utförde detta och det är helt absurt att trassla in sig i krav på att detta skall formuleras. Frågeställningen var inte: lösningen på mordet på Olof Palme, utan vad kan på enklast sätt (minst antal nya obevisade antaganden) förklara vad SE sysslade med under de aktuella 20 minuterna.


---------



Fast det är lite det som är "poängen", att om det finns flera olika alternativ som stämmer in på just nu kända fakta så är det ofta så så att ju fler obekräftade antaganden som måste göras för att en påstående är sant desto svagare blir det. I det specifika fallet med SE så är det per definition en mängd okända faktorer som måste adderas; han måste haft någon form av motiv, han måste haft tillgång till en revolver som det inte finns några bevis för att han haft, han måste haft denna med sig - skarpladdad - på sin arbetsplats, han måste haft "mod" nog att skjuta en människa, han måste ha valt den till synes farliga manövern att återvända till brottsplatsens närområde, och så vidare. Dessa "antaganden" är ju var och en möjliga att förklara och inget av dem är omöjliga, men om ett alternativt påstående är att han höll sig i bakgrunden och därför inte blev sedd - också skulle förklara hans beteende, så kan man ju om man vill tänka sig det som en mer sannolik förklaring.

Men kanske nog om detta nu.

Poängen var väl att Krigs-IB bara var en förskönande omskrivning
för rest-IB3. Det resoneras ibland lite svävande om Krigs-IB.

J
Dessutom är jag övertygad om att Christer Pettersson är Olof Palmes mördare. .

Japp.

Håller helt med dig.

Att den politiska oppositionen i riksdagen väcker misstroendeförklaringar mot enskilda ministrar i tid och otid tillhör det politiska spelet.

Men när en grupp officerare offentligt förklarar att de saknar förtroende för landets statsminister är det dags att vakna.

Palme förklarade för Gro Harlem Brundtland att han kände sig orolig. Samma djupt kritiska/ hatiska personer dök upp på varenda politiskt möte = EAP.

Alf Enerströms envisa hatkampanj mm

Det vitt utbredda och djupa "Palmehatet " kulminerade efter valet hösten 1985 då sossarna till allmän förtvivlan i vissa kretsar återigen vann regeringsmakten.

Kontexten är alltså Palmehatet menar även jag och de konkreta angreppspunkterna var lagförslaget om polisens roll vid ockupation, u-båtarna i svenska vatten, den kärnvapenfria zonen i Norden och Moskvaresan/landsförräderiet.

Nu skulle karljäveln bort liksom.

Personligen tror jag att en liten svensk grupp ur Palmehatardelen av Sverige (2-3 personer?) skred till verket. Vem som sköt är mindre intressant.

Det är här polisen ska leta. De ensamma galningarna är bara smoke and mirrors.

Bara ordet "Palmehatet "? Vi har numera vant oss vid att säga så. Men tänk efter. Stora delar av svenska folket hatade landets statsminister.

Och ur hat föds våld. 1985 var på så sätt ett extremt år.

Lite om "Krigs-IB"

Ur SOU 2002:92

16 "Krigs-IB"
16.1 Bakgrund

Elmér blev någon gång, troligen strax efter sammanslagningen 1965, kontaktad av Anders Grafström som då verkade inom Lindencronas organisation. Han gav inför Elmér intryck av att vara orolig för vissa inslag i stay behind-organisationen som gick ut på att denna var alltför högerinriktad.

Elmér upplevde att Grafström ”talat med någon” och kommit fram till att det behövdes balans – ”i en motståndsrörelse kan man ju inte komma med en försäkringsdirektör och bankdirektör”.

För att få tag på personer kände Elmér då att det var hans ansvar att ta kontakt med dåvarande LO-ordföranden Arne Geijer och få carte blanche att jag fick plocka ett och annat vettigt folk därifrån, t. ex. Landsorganisationen, och det gjorde jag.

Och de puttade man inte in i den ordinarie stay behind-organisationen, de ingick i IB:s krigsorganisation och i personalreserven, så att de fanns aldrig redovisade på IB som sådant. Vad Elmér alltså vill säga är att han hade till uppgift att söka rätt på personer inom exempelvis LO för att utbilda dessa i stay behindverksamhet eftersom sådana personer var dåligt representerade inom Lindencronas verksamhet.

I och med att Elmér rekryterade dessa, knöts de inte till den ordinarie stay behind-organisationen utan krigsplacerades vid IB eller ”personalreserven”.

Elmér har i annat sammanhang beskrivit verksamheten som att man kan kalla det vad man vill, krigs-IB eller annat är mest en lek med ord, krigsmakten hade i vilket fall en verksamhet som i händelse av krig skulle fungera som en motståndsrörelse. Den ska inte blandas samman med Lindencronas organisation. Krigsmakten har, enligt Elmér, kvar ”öar eller dynamiska enheter” i ett ockuperat land. Dess uppgift är att ”jävlas så mycket som möjligt med ockupanten”. De som ingick i denna verksamhet var, i motsats till Lindencronas organisation, personer på lokal och regional nivå och här fanns kontakter över hela parti- och samhällsspektrat. SOU 2002:92 s. 469-470

16.2 Augusti 1975 – Elmér leder repövning i Göteborg
16.2.1 IB-kontakterna i Göteborg

Engman har skrivit in eller tagit initiativ till att skriva in folk. Det var huvudsakligen ute i landet som man behövde folk till organisationen. Utöver politiskt aktiva kunde Krigs-IB utgöras av exempelvis Folkets Hus-chefer, kommunalråd, socialchefer och liknande. Rörande socialdemokrater känner Engman endast till dem som han själv ”lagt in” i organisationen, ”Elmér har säkert lagt in andra”. Bernt Carlsson, som var internationell sekreterare i partiet, är ett exempel. Denne hade för övrigt enligt Engman en speciell relation till Grupp B – han var den ende utomstående som fick besöka Engman under den tid han tjänstgjorde där. SOU 2002:92s. 471-472

Göran Johansson berättar att han kom i kontakt med Paues och Elmér någon gång omkring 1973 och han förstod att det handlade om militär underrättelseverksamhet. Under några år existerade sedan i Göteborg ett sorts nätverk där, förutom Leif Andersson och Johansson även metalls chefsjurist Sören Mannheimer, chefen vid Götaverken Bengt Tengroth m.fl. ingick. Johansson kan inte erinra sig att det ingick någon person utanför ramarna för det socialdemokratiska partiet eller fackföreningsrörelsen. SOU 2002:92 s. 473

18 Avslutning – sammanfattning

År 1965 slogs Grupp B samman med den hemliga underrättelsetjänsten T-kontoret. Elmér blev chef för den gemensamma byrån som fick namnet IB. Fram till dess hade Elmér haft omkring 10 fast anställda personer varav omkring hälften var ute på fältet och ägnade sig åt inhämtning, resten var kontorspersonal. Efter sammanslagning närmast femdubblades styrkan efter T-kontoret bidrog med bl.a. en operativ och en marin avdelning. De socialdemokratiska ombudsmännen i Grupp B placerades nu i en särskild avdelning med beteckningen IB/03. En rad omflyttningar skedde också. Huvudkontoret förlades till Valhallavägen medan IB/03 flyttade till Bromma. Efter några år flyttade operationsavdelningen ut från huvudkontoret och placerades i ett hus på Grevgatan i Stockholm. SOU 2002:92 s.506

Elmér hade redan under 1960-talet börjat rekrytera personer till underrättelsetjänstens personalreserv, en verksamhet som skulle träda i kraft i händelse av krig och ockupation. Personerna krigsplacerades inte vid IB men utbildningen skedde inom ramen för byrån. Elmér rekryterade till en början personer inom arbetarrörelsen men åtminstone mot slutet av 1960-talet fanns där också personer från andra partier och områden.

Då IB år 1970 inrättade en särskild beredskapssektion tycks Elmér ha fortsatt med ovan nämnda rekrytering inom ramen för en ytterst hemlig sektion inom IB, D-sektionen.

Denna del överlevde IB-avslöjandet 1973 och det är troligt att Elmér i någon utsträckning fortsatte att rekrytera personer till underrättelsetjänstens personalreserv ännu några år.

Bl.a. hölls i augusti 1975 en kurs i Göteborg för några där ledande socialdemokrater.

Även om kursens syfte var just förberedelse för någon form av motståndsverksamhet i krig så gavs tillfällen att gemensamt diskutera de problem SAP hade med främst KFMLr i Göteborg. Vid några sådana tillfällen sammanträffade bl.a. partisekreteraren Sten Andersson med kurssällskapet. Det är oklart hur länge Elmér sysslade med denna verksamhet. Elmérs verksamhet har i detta avseende blivit känd som ”Krigs-IB” och allt pekar på att det här inte fanns någon koppling till GBU. SOU 2002:92 s.508

Det är värt att notera att Sören Mannheimer satt i Volvo AB's styrelse och att P. G. Gyllenhamnar sägs ha varit krigsplacerad inom Stay-behind (???) samt att de tog in Svante Winqvist efter Sjukhusaffären.

Man skall inte glömma svenska turistföreningen som bas för stssy-behind, en hel våning av deras huvudkontor var SB och många värdar i fjällstugor hade dubbla roller.

Är jag ohederlig och krånglar? Det är ju du som har dragit in Ockhams rakkniv och skrivit långa inlägg med logiska premisser och slutsatser och så handlar det hela i botten om att du tycker att SE är osannolik som GM.

Jag hör vad du säger och håller generellt med.

Men jag håller inte med om att en SE som på håll observerar mordplatsen förklarar hans beteende de nästkommande dagarna. Vi behöver även där göra antaganden för att förklara ett enligt mig ytterst märkligt beteende. Oavsett skyldig till mordet eller inte pratar vi om en "svår" människa med avvikande och i ärlighetens namn ett något försvårande beteende.

...Om någon skulle påstå att SE bar en ihoprullad FIB-Aktuellt i sin rock den natten, men tyvärr inte kan bevisa det, så är det inget man kan ta för en sanning, men det är inte omöjligt att tänka sig att skulle kunna stämma. Om någon däremot påstår att Stig Engström kliver ut från en vanlig dag på jobbet med en skarpladdad Magnum .357 i fickan behöver man kunna lägga fram bra mycket mer tyngd i detta för att det inte skall helt enkelt ignoreras.

Då är du DUM I HUVUDET! Totalt jävla körd i skallen! Detta är det sista jag skriver i tråden på ett tag. Sen kanske jag vågar igen. Jag vill nämligen behålla mitt liv.

Som sagt, filmtips. Se:

Executive Action
https://www.imdb.com/title/tt0070046/

Winchester Magnum . 357 genom ryggen och åt genom bröstet, två skott.

BULL SHIT! Fecki'n jävla BULL SHIT!

Man ska tillbaka till mordplatsen, eller hur KP?!

Lite om "Krigs-IB"

Ur SOU 2002:92

16 "Krigs-IB"
16.1 Bakgrund

Elmér blev någon gång, troligen strax efter sammanslagningen 1965, kontaktad av Anders Grafström som då verkade inom Lindencronas organisation. Han gav inför Elmér intryck av att vara orolig för vissa inslag i stay behind-organisationen som gick ut på att denna var alltför högerinriktad.

Elmér upplevde att Grafström ”talat med någon” och kommit fram till att det behövdes balans – ”i en motståndsrörelse kan man ju inte komma med en försäkringsdirektör och bankdirektör”.

För att få tag på personer kände Elmér då att det var hans ansvar att ta kontakt med dåvarande LO-ordföranden Arne Geijer och få carte blanche att jag fick plocka ett och annat vettigt folk därifrån, t. ex. Landsorganisationen, och det gjorde jag.

Och de puttade man inte in i den ordinarie stay behind-organisationen, de ingick i IB:s krigsorganisation och i personalreserven, så att de fanns aldrig redovisade på IB som sådant. Vad Elmér alltså vill säga är att han hade till uppgift att söka rätt på personer inom exempelvis LO för att utbilda dessa i stay behindverksamhet eftersom sådana personer var dåligt representerade inom Lindencronas verksamhet.

I och med att Elmér rekryterade dessa, knöts de inte till den ordinarie stay behind-organisationen utan krigsplacerades vid IB eller ”personalreserven”.

Elmér har i annat sammanhang beskrivit verksamheten som att man kan kalla det vad man vill, krigs-IB eller annat är mest en lek med ord, krigsmakten hade i vilket fall en verksamhet som i händelse av krig skulle fungera som en motståndsrörelse. Den ska inte blandas samman med Lindencronas organisation. Krigsmakten har, enligt Elmér, kvar ”öar eller dynamiska enheter” i ett ockuperat land. Dess uppgift är att ”jävlas så mycket som möjligt med ockupanten”. De som ingick i denna verksamhet var, i motsats till Lindencronas organisation, personer på lokal och regional nivå och här fanns kontakter över hela parti- och samhällsspektrat. SOU 2002:92 s. 469-470

16.2 Augusti 1975 – Elmér leder repövning i Göteborg
16.2.1 IB-kontakterna i Göteborg

Engman har skrivit in eller tagit initiativ till att skriva in folk. Det var huvudsakligen ute i landet som man behövde folk till organisationen. Utöver politiskt aktiva kunde Krigs-IB utgöras av exempelvis Folkets Hus-chefer, kommunalråd, socialchefer och liknande. Rörande socialdemokrater känner Engman endast till dem som han själv ”lagt in” i organisationen, ”Elmér har säkert lagt in andra”. Bernt Carlsson, som var internationell sekreterare i partiet, är ett exempel. Denne hade för övrigt enligt Engman en speciell relation till Grupp B – han var den ende utomstående som fick besöka Engman under den tid han tjänstgjorde där. SOU 2002:92s. 471-472

Göran Johansson berättar att han kom i kontakt med Paues och Elmér någon gång omkring 1973 och han förstod att det handlade om militär underrättelseverksamhet. Under några år existerade sedan i Göteborg ett sorts nätverk där, förutom Leif Andersson och Johansson även metalls chefsjurist Sören Mannheimer, chefen vid Götaverken Bengt Tengroth m.fl. ingick. Johansson kan inte erinra sig att det ingick någon person utanför ramarna för det socialdemokratiska partiet eller fackföreningsrörelsen. SOU 2002:92 s. 473

18 Avslutning – sammanfattning

År 1965 slogs Grupp B samman med den hemliga underrättelsetjänsten T-kontoret. Elmér blev chef för den gemensamma byrån som fick namnet IB. Fram till dess hade Elmér haft omkring 10 fast anställda personer varav omkring hälften var ute på fältet och ägnade sig åt inhämtning, resten var kontorspersonal. Efter sammanslagning närmast femdubblades styrkan efter T-kontoret bidrog med bl.a. en operativ och en marin avdelning. De socialdemokratiska ombudsmännen i Grupp B placerades nu i en särskild avdelning med beteckningen IB/03. En rad omflyttningar skedde också. Huvudkontoret förlades till Valhallavägen medan IB/03 flyttade till Bromma. Efter några år flyttade operationsavdelningen ut från huvudkontoret och placerades i ett hus på Grevgatan i Stockholm. SOU 2002:92 s.506

Elmér hade redan under 1960-talet börjat rekrytera personer till underrättelsetjänstens personalreserv, en verksamhet som skulle träda i kraft i händelse av krig och ockupation. Personerna krigsplacerades inte vid IB men utbildningen skedde inom ramen för byrån. Elmér rekryterade till en början personer inom arbetarrörelsen men åtminstone mot slutet av 1960-talet fanns där också personer från andra partier och områden.

Då IB år 1970 inrättade en särskild beredskapssektion tycks Elmér ha fortsatt med ovan nämnda rekrytering inom ramen för en ytterst hemlig sektion inom IB, D-sektionen.

Denna del överlevde IB-avslöjandet 1973 och det är troligt att Elmér i någon utsträckning fortsatte att rekrytera personer till underrättelsetjänstens personalreserv ännu några år.

Bl.a. hölls i augusti 1975 en kurs i Göteborg för några där ledande socialdemokrater.

Även om kursens syfte var just förberedelse för någon form av motståndsverksamhet i krig så gavs tillfällen att gemensamt diskutera de problem SAP hade med främst KFMLr i Göteborg. Vid några sådana tillfällen sammanträffade bl.a. partisekreteraren Sten Andersson med kurssällskapet. Det är oklart hur länge Elmér sysslade med denna verksamhet. Elmérs verksamhet har i detta avseende blivit känd som ”Krigs-IB” och allt pekar på att det här inte fanns någon koppling till GBU. SOU 2002:92 s.508

Det är värt att notera att Sören Mannheimer satt i Volvo AB's styrelse och att P. G. Gyllenhamnar sägs ha varit krigsplacerad inom Stay-behind (???) samt att de tog in Svante Winqvist efter Sjukhusaffären.

Theutenberg, utredningen ovan och Frånstedt betonar att Krigs-IB var
en omdöpt rest av IB3 och separat från GBU. Theutenbergs nyhet är
att han menar att det finns en koppling mellan Johansson, Mannheimer
och Hulterström och en ekonomisk manipulation riktad mot
Theutenberg efter dennes avgång som folkrättsrådgivare.
Här är Sparbanken-Väst och tom Leif GW Persson omnämnda
i en underlig och komplicerad historia.