Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Öh, alltså menar du att LZJ skulle kunna vara Mr X med WT som Skelleftehamnsmannen såg och ritade?

Vad sägs om alternativ 3, d.v.s. att man körde på i evigheter med utredningen och hade en presskonferens varje år där man säger att man arbetar med intressanta spår? Det har ju fungerat i 34 år utan upplopp, revolution och giljotiner på Stureplan.

Självklart sköt inte OP sig självt men teckningen är mer lik OP än någon annan.

Om man försöker räkna på sannolikheter så finns bland annat dessa två tänkbara scenarion:

1. En vanligt kontorist hatar i hemlighet Olof Palme till den grad att han är beredd att begå mord för den sakens skull, kontoristen har i hemlighet skaffat sig en illegal revolver, denna revolver bär han skarpladdad på sin arbetsplats, han är sedd i receptionen småpratades med väktare minuter innan mordet, av en extrem slump vandrar det tilltänkta mordoffret statsministern rakt utanför hans arbetsplats - något paret själva inte visste en minut innan då de bytte sida, kontoristen stöter ihop med paret och bestämmer sig omedelbart för mord, detta trots att han är exakt utanför sitt eget kontor och har blivit sedd bara sekunder innan, kontoristen - som beskrivs som "feg" - avrättar nu i kallt blod en människa med revolverskott i ryggen, försöker mörda hans i sammanhanget oskyldiga fru, springer från platsen medveten om att han mördat statsminister inför åtskilliga vittnen men återvänder inom 15-20 minuter till den omedelbara platsen trots att han omöjligt då kan veta hur pass mycket av honom som alla vittnen sett, han ser till att på sin arbetsplats igen verkligen cementera sin närvaro på mordplatsen. Sedan åker han hem.

2. En vanlig kontorist, som beskrivs som "feg", råkar efter en sen arbetsdag ramla rakt in i en mordplats. Han blir rädd, gömmer sig, kikar fram, går undan, går tillbaka lite, lyssnar lite, ser lite och efter 15-20 minuter återvänder till sin arbetsplats. Sedan åker han hem.


Utgår man från principen av "Occams razor" så är det ofta den lösning som dels passar in i kända fakta och innehåller minst antal extra omständigheter som är den korrekta.

Om man försöker räkna på sannolikheter så finns bland annat dessa två tänkbara scenarion:

1. En vanligt kontorist hatar i hemlighet Olof Palme till den grad att han är beredd att begå mord för den sakens skull, kontoristen har i hemlighet skaffat sig en illegal revolver, denna revolver bär han skarpladdad på sin arbetsplats, han är sedd i receptionen småpratades med väktare minuter innan mordet, av en extrem slump vandrar det tilltänkta mordoffret statsministern rakt utanför hans arbetsplats - något paret själva inte visste en minut innan då de bytte sida, kontoristen stöter ihop med paret och bestämmer sig omedelbart för mord, detta trots att han är exakt utanför sitt eget kontor och har blivit sedd bara sekunder innan, kontoristen - som beskrivs som "feg" - avrättar nu i kallt blod en människa med revolverskott i ryggen, försöker mörda hans i sammanhanget oskyldiga fru, springer från platsen medveten om att han mördat statsminister inför åtskilliga vittnen men återvänder inom 15-20 minuter till den omedelbara platsen trots att han omöjligt då kan veta hur pass mycket av honom som alla vittnen sett, han ser till att på sin arbetsplats igen verkligen cementera sin närvaro på mordplatsen. Sedan åker han hem.

2. En vanlig kontorist, som beskrivs som "feg", råkar efter en sen arbetsdag ramla rakt in i en mordplats. Han blir rädd, gömmer sig, kikar fram, går undan, går tillbaka lite, lyssnar lite, ser lite och efter 15-20 minuter återvänder till sin arbetsplats. Sedan åker han hem.


Utgår man från principen av "Occams razor" så är det ofta den lösning som dels passar in i kända fakta och innehåller minst antal extra omständigheter som är den korrekta.

Nu förstår jag inte. 23:31 från Hötorget passar ju helt normalt med 23:48 från T-Centralen mot Mörby C. Varför skulle det här vara fel? Det tar ca 2-3 minuter mellan de flesta stationer i underjorden. I min mening finns ingenting konstigt här och speciellt inte att han tittar på sin klocka på Sveavägen efter att ha snackat bort lite tid i reception. Då blir NF:s iakttagelse helt irrelevant och han kan sorteras bort.

Vi får lyfta denna teckning över foliehattsnivå då det är ett av de få brev som PU verkar ha tagit på allvar. "Så tänkte jag."

Hela inlägget är ju en enda stor halmgubbe.

Du gör en rad olika antagande som du inte kan styrka för att sedan ställa dem mot varandra.
Occams Razor fungerar lika bra här som tarotkort.

Bästa inlägget i tråden på väldigt länge! För övrigt, tack för Hötorgstiden 23:31. Det var alltså den han hade att sikta på för att hinna till T-Centralen och 23:48-tåget mot Mörby C. Om man då snackar bor någon eller några minuter i receptionen, samt att man svept några whisky på kontoret så kan man faktiskt tappa bort tiden.

Du menar i klass med KP:s alla antaganden på pressen?

Ja du. Jag vet ärligt talat inte varför jag tror det, men det handlar nog om att jag ser ett mönster som upprepat sig allt för länge. Det tar sig lite olika former, men grundstrukturen går det ändå inte att missta sig på.

Här har vi den framfusige frilansjournalisten - den verklige utredaren - som får ta på sig all heder och ära för att slutgiltigt ”löst Palmemordet”
Vi har budbäraren i form av polis och åklagare som får den förvisso otacksamma uppgiften att föra fram stollerierna, men går förstås inte lottlösa i slutändan.
Sedan har vi mörkläggaren i form av den politiska makten. Statsministern är nöjd, han lägger locket på och får som uppgift att ena folket runt en acceptabel lösning.
Ju fler som accepterar desto bättre för budbäraren som faktiskt rent av kan kapa åt sig en liten del av äran, om man lyckas sälja in lösningen i folket på ett tillräckligt trovärdigt sätt.

Sedan kryper de på vanligt manér in och gömmer sig i varandras arslen.
Budbäraren ser inte som sin uppgift att recensera frilansjournalistens böcker - som han just läst högt ur.
”Det får stå för dom”.

Mörkläggaren som är den politiska makten ser inte som sin uppgift att recensera polis och rättsväsende.
”Nå’n ordning får det vara i en rättsstat”

För att allt ska lyckas måste naturligtvis media medverka passivt på ett hörn genom att frånsäga sig sitt uppdrag i bemärkelsen granskande journalistik.
Locket på även där med andra ord. Engström kan vara stolt i sin himmel, han fick ta smällen, men syftet var gott.

Precis, 23.31 är viktigt att han hinner med, annars missar han 23.48. Nästa tåg från Hötorget hade nog blivit för tajt.
Det finns inget konstigt i beteendet.

Också noterbart att han senast tittade på klockan verkar vara när han lämnade kontoret.
”Går jag kvart över brukar det gå bra.”

Sedan gick han ju inte direkt till stämpelklockan, utan han lämnade lite post i lådan före.
Han noterade inte klockslaget när han stämplade ut, vilket är logiskt eftersom han annars inte behövde fråga om det i efterhand. Därefter pratade han med väktarna innan han gick.
Han verkar då inte ha tittat på klockan sedan han lämnade rummet sex minuter tidigare.
Det kan ju vara så att han tyckte att det var dags för en koll nu, och min åsikt är att Krister Peterson fullständigt ska skita i detta och koncentrera sig på bevisföringen. Men eftersom den inte existerar så måste han uppehålla publiken med dylikt trams.

Ja NF är inte i spel här, det är bara ett sätt för KP att förklara bort Tensonmannen som inte får plats i teoribygget.

Så han ska gå till Hötorgets tunnelbana som ligger 200 meter bort. Småspringer man tar ju det ungefär en minut. Nu blev han ju rädd på mordplatsen och höll sig kvar i 20 minuter, så då är det klart att han missar den avgången.