Citat:
Skulle tro att så gott som alla som var på mordplatsen och såg en oigenkännlig statsminister ligga på marken med en massa blod bubblandes ur näsa och mun hade svårt att sova. Så stress borde han ha känt oavsett om han var mördaren eller ej.
Citat:
Han tog ingen studentexamen från elitinternatet Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk, och hade tydligen svårt med teoretiska ämnen. (TP, s. 171).
Citat:
Jag skulle kunna offra ett finger för att få höra Ulf Åsgård plocka isär pusslet Engström under en halvtimme eller två, och höra honom berätta hur Engströms uppväxtförhållanden formade honom, osv. Hur Engström utvecklade sig till att bli den komplexa och sköra person han blev i vuxen ålder. Åsgård hade säkert även visat på att det fanns en slags personlighetsstörning i grunden, och även tydligt berättat vad ett långvarigt alkoholberoende gör med en personer som SE. Osv.
Som jag skrivit i mitt förra inlägg i den här tråden tycker jag SE verkar rätt plausibel som mördare (kanske då efter en kort ordväxling på Sveagatan, då jag menar - kanske lite långsökt - att det faktum att OPs rygg var helt vänd åt GM, så att skottet gick in med 90 graders vinkel i kroppen, kunde tyda på att han just vänt honom ryggen, och att GM inte smugit upp bakom OP). Jag kan då också tänka mig att Engström verkligen "hade detta i sig", nåt slags avgrundsmörker av potentiell aggression, kanske närt av alkohol och andra substanser.
Däremot ställer jag mig rätt skeptisk till allt psykologiserande som nu sker kring hans person. Att han var en i grunden tragisk gestalt, osv: misslyckad ensling som alltid gav andra skulden, och som inte kom framåt i karriären. Möjligt att barnlösheten tyngde honom, och särskilt skilsmässan torde ju ha utlöst en depression som med stor sannolikhet slutade med ett självmord. Så visst, en del tragik där. Men annars, känns inte som man ska överdriva det där. Tycker ändå han verkat ha varit en produktiv medlem i samhället. Väl ett ganska bra jobb, trots allt, med sommarstuga och fester där han tex vid ett tillfälle fick 12 flaskor vin av sina polare. Gift två gånger (om än med skilsmässa). Hyfsat framgångsrik som politiker. Alltså, lite udda, visst, men ändå någon som fungerade. Tror kanske TP överdriver lite när det gäller hur folk skrattade åt honom bakom hans rygg, osv. De flesta människor är ju fan lite udda.
Nåt utpräglat Palmehat ser jag inte heller som särskilt begrundat hos honom. Att några muffare hade nån piltavla med Palme i en källare är knappast nån större grej.
Kan fortfarande ha varit en statsministermördare, men tycker inte spåren han lämnat för det i privatlivet är särskilt starka. Då är det snarare frågan om ett avgrundsmörker som ingen riktigt sett (vilket jag håller för plausibelt).
Citat:
När MOP sedan inträffar så skulle han minsann "visa dem". Man får ta precis allt som SE någonsin sagt med en saltgruva. Precis allt! Ju längre åren gick efter MOP och ju färre det blev mellan intervjutillfällena ju mer deprimerad blev han. Som tidigare nämnt så gav han sin sista intervju 1992 och sen följde en stadig nedåtgående spiral av hans psyke som tyvärr kulminerade i först en skilsmässa 1999 och sedan ganska snabbt på det, ca ett år efter, ett självmord 2000.
I linje med det som jag försökt framföra ovan tycker jag det är rätt ovisst om hans olika intervjuer och uttalanden om Palmemordet verkligen kan tas som intäkt för att han var besatt av det, och ville utnyttja det enbart för att själv verka viktig. Var han skyldig har vi ju det som förklaring på varför han ville manipulera viss information. Var han oskyldig känns det ändå som en såpass stor grej att det är rätt förklarligt att han kände ett behov av att ber ut sig om det.
