Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Välkommen till FB (sägen en som knappast brukar kommentera heller). Kraven som framförts gällande att skydda barn som tvångsvårdas gäller egentligen inte främst att utöka befogenheterna hos soc, utan snarare att stärka rättssäkerheten dels i utredningarna men även i allmänhet för barn så att man inte berövar barn deras anknytningspersoner. Man ska kunna kräva uppföljning för föräldrar efter avslutande av LVU samt juridiskt bindande överenskommelser och det borde ju inte vara en stor uppoffring för en förälder som månar om sitt barn. Det är väl snarast så att barn i dagsläget inte har särskilt mycket att säga till om och inte blir lyssnade till, det måste korrigeras.

Precis. Man talar ofta om Barnets bästa men i praktiken blir det oftast inte så. Då menar jag att soc sällan tar hänsyn till det. I en utredning pratar man med barnet kanske vid en eller två tillfällen + att ett kortare hembesök kan ingå också. Ofta förs de här samtalen med ett frågeformulär där handläggaren sitter med ett pokerfejs. I stort sett alla barn jag varit i kontakt med som har varit med i en sådan utredning känner sig sällan särskilt lyssnade på eller har något gott att säga om soc.

Det jag skriver om kan vara svårt att förklara för någon som inte själv är insatt i barnutredningar på soc.(Nu vet jag ju inte säkert om Du är det men så där i allmänhet är man oftast inte det). Det du skriver om kraven på lagändring låter vettigt i teorin, men jag befarar ändå att det i praktiken innebär större befogenheter hos soc, och då att deras godtyckliga och rättsosäkra utredningar kan fortsätta i oförändrad form eller till och med i ökad styrka.

Inte för att ursäkta föräldrarna, men nu går jag vidare och ursäktar föräldrarna. Det går tyvärr inte att utläsa detta på något annat sätt.

Nej, så tolkar jag inte mig själv Jag ursäktar inte föräldrarnas agerande mot Esmeralda (och hennes syskon).

I all myndighetsutövning kan det fattas felaktiga beslut och hur mycket man än försöker så kommer det att ske misstag. Det finns absolut föräldrar (och barn) som kommit i kläm med det är inte fallet med dessa föräldrar. De är inga offer. Om du har läst hela FU samt de andra dokumenten i detta ärende så har du föräldrar som i alla avseenden är oerhört svåra att samarbeta med. Båda föräldrarna genomsyras av ett hat mot myndigheter i kombination med drogmissbruk och psykisk ohälsa. Mamman som hela tiden ser sig som ett offer för allt och alla och inte ens klarar av att erkänna sitt missbruk förrän hon blir konfronterad med testresultaten är knappast att lita på gällande hennes omdöme angående något, än mindre soc bemötande. Pappan, dömd flera gånger för våldsbrott, bla våld mot tjänsteman, är oerhört aggressiv och drar sig inte ens för att skrika okvädesord till socionomerna i en rättssal. På juldagen står han och skriker i 45 minuter i trappuppgången trots att polisen är med. Hur menar du att soc ska kunna ha ett mänskligt och respektfullt bemötande som leder till ett gott samarbete med just dessa föräldrar? Jag arbetar själv inom ett expertyrke på rättsvårdande myndighet och det är inte alltid de jag träffar å yrkets vägnar är jätteglada över det. Jag ska vara professionell i mitt bemötande men jag behöver inte alls vika mig dubbel för människor som både är otrevliga och kallar mig för saker, det behöver inte socialassistenter heller. Den tjänsteman du nämner här är heller inte den person som varit huvudsaklig handläggare i just detta ärende så hennes bemötande i allmänhet torde knappas ha haft någon större betydelse för hur föräldrarna känner gentemot soc, de har ju haft samma beteende sedan innan E föddes.

En anledning till aggressivt myndighetshat skulle ju kunna vara att få sitt nyfödda spädbarn nappat socialtjänsten redan på BB. Bara en teori. Mer konkret kan man väl säga att just det här fallet är ett exempel på när ett mindre aggressivt beteende från socialtjänstens sida skulle kunnat leda till ett annat utfall. Socialtjänsterna tar tyvärr ganska många barn redan på BB. Det är den moderna varianten av forna tiders tvångssteriliseringar. I många fall, antagligen de flesta, hade det nog varit bättre att hålla ärendet under uppsikt snarare än att sätta in insatser. Ingen gillar att bli dömd på förhand. Och när omhändertagandet sedan avslutas, som i det här fallet, och som faktiskt sker med de flesta omhändertaganden, så har socialtjänsten redan spelat ut alla sina kort och har noll och inget inflytande kvar. Tyvärr är det många socialtjänster som ser barnomhändertaganden som sitt enda verktyg och använder det i alla situationer.



Blir man utredd av socialtjänsten har man enligt lag rätt att få ut all dokumentation i sitt ärende så snart man ber om det. Detta inkluderar socialtjänstens egna anteckningar, det som finns i utredningsjournalen. Det är inget som hindrar att man ringer varje dag och ber om att få ut alla nya anteckningar som tillkommit sedan föregående dag. Socialsekreterarna kommer rimligtvis att bli oerhört trötta på dig, men de har ingen laglig rätt att vägra lämna ut uppgifterna.

Men det är förstås bara i teorin. I praktiken känner de flesta socialfall inte till de här reglerna och socialsekreterarna kommer att göra sitt yttersta för att se till att de inte får lära sig dem. De flesta socialtjänster brukar heller inte vara för fina för att tumma på reglerna när det passar dem. Till exempel brukar det vara ytterst svårt för media att få ut journalanteckningar även när de har alla nödvändiga fullmakter. Rent generellt så gillar socialtjänsten inte att granskas. Men rent lagligt har man alltså alla möjligheter att granska dem.

Jag förstår vad du menar, men vi ser det på olika sätt. Jag menar inte att de här två föräldrarna är några offer, eller att man ska vika sig dubbelt om de människor man möter professionellt är otrevliga mot en. Det har jag aldrig gjort själv heller. Man kan vara lugn, trygg och bestämd och ska absolut sätta gränser om/när det behövs. Viktigt är bara att det görs på ett respektfullt och professionellt sätt tycker jag.

Jag tänker ändå att just det har brustit i det här fallet när det gäller föräldrarna och soc, och då menar jag ärendet redan från start. Den tjänsteman jag nämner hade kanske med ett annat förhållningssätt inte eldat på en redan uppretad förälder, och de hade kanske också släppts in i lägenheten redan där och då.

I mitt arbete ser jag hur långt man kommer med ett respektfullt bemötande mot både klienter och andra verksamheter, och där man har samverkan i fokus. Klienter brukar känna tillit och trygghet och brukar då inte heller ha några problem med att öppna upp om sig själva, sitt hem eller att vi olika profesionella har kontakt med varandra. De känner helt enkelt att man vill dem väl och att man framför allt vill Barnets bästa (där det finns barn). Det kan leda till omhändertagande av barn även här, både frivlligt och inte, men då på ett respektfullt sätt och med god dialog både innan och efteråt.

Självklart skulle Esmeralda ha fått bo kvar i familjehemmet, och inte flyttat hem till sina biologiska föräldrar. Självklart behöver det göras en lagändring, men viktigast är ändå hur den lagen kommer att tolkas av soc och rättsliga instanser. Eftersom beslut och domar bygger på soc-handläggarnas oftast godtyckliga och rättsosäkra utredningar hoppas jag att den största förändringen läggs där.

Teorin håller dock inte här. P:s myndighetshat baserar sig enligt egen utsago på en händelse där ett av hans barn avlider i magen på hans förra partner. Detta sker många år innan E föds och innan han träffat R. Och hans beteende inne på förlossningssalen, beror det också på att någon av läkarna eller barnmorskorna gjort honom något? Missbruket, också någon annans fel? Att barnet föds med abstinens?

Du får gärna förklara närmare hur du tror att soc kunnat agera ”mindre aggressivt” så att det blivit ett annat utfall. Det är ju snarast så att man inte borde nöjt sig med bortförklaringar utan faktiskt gjort en riktig hälsoundersökning på barnet för att säkerställa vad håravfall/undervikt beror på.

Vad gäller avslutandet av LVU så är det dock så att det fanns mängder av tillfällen där man borde gjort ett grundligare jobb. Det finns inget juridiskt som hindrar nya utredningar om det framkommer ny oro efter ett avslutat LVU och det är som sagt inte normalt att barn är ganska kraftigt undernärda och märkbart har tappat hår. Vem som helst inom vård/omsorg med erfarenhet av barn borde enkelt ha sett det. Det skulle ha utretts noggrannare. Det är väl också därför man vill ändra lagen så att man inte kan bryta överenskommelser och villkor då LVU avslutas.

Vad vi är rörande överens om är att barnutredningar behöver vara av bättre kvalitet och enligt mig bör de skrivas av en jurist baserad på vad utredningen gjord av soc visar samt att man bör ta hjälp av sakkunniga (beteendevetare, barnpsykologer osv). Kan man dessutom hantera liknande ärenden i särskilda barndomstolar med jurister som har barn som specialistkompetens skulle det vara ännu bättre.

Det blir lite svårt att svara då du svarat i citatet. Jag har god insikt i tvångsvård och utredningar (både vuxna och barn), framförallt LVU och LVM, de är dock inte min specialistkompetens. Vill inte säga så mycket mer då jag inte vill outa mig själv.

Jag tror inte du läst vad jag skrev ordentligt. E:s ärende är flera år gammalt, innan hon föds har de tidigare frivilligt placerat äldsta sonen och föräldrarnas agg mot myndigheter går längre tillbaka än kontakten de har med socialtjänsten, till och med längre tillbaka än R och P:s förhållande. Att förutsätta att socialtjänsten brustit och inte varit respektfulla eller professionella i kontakten med familjen utan därmed bidragit till föräldrarnas beteende kan jag tycka att du behöver belägg för. Särskilt när pappan faktiskt är dömd för våld mot tjänsteman (i detta fall en polis). Problemen i denna familj står inte och faller med det besök man försöker att göra på juldagen eller en enskild handläggares eventuella brist på respekt vid just det tillfället. Det finns faktiskt människor som beter sig på det här sättet oavsett hur professionell, lugn, trygg och respektfull du är.

Vad vi är rörande överens om är att barnutredningar behöver vara av bättre kvalitet och enligt mig bör de skrivas av en jurist baserad på vad utredningen gjord av soc visar samt att man bör ta hjälp av sakkunniga (beteendevetare, barnpsykologer osv). Kan man dessutom hantera liknande ärenden i särskilda barndomstolar med jurister som har barn som specialistkompetens skulle det vara ännu bättre.

Oja. Jag har läst och jag har förstått och jag känner till familjens hela historia. Jag har aldrig sagt att en tjänsteman är orsak till allt som hänt eller att ens någon barnhandläggare i Norrköpings kommun är hela orsaken till allt som hänt. Det jag skriver om är bara en vinkel av historien och jag anser att bemötandet hos ovan nämnda person/-er är en bidragande orsak till att tragedin kunnat inträffa.

Som sagt, du får gärna komma med belägg för vad du påstår. Just den vinkeln är ju enbart relevant om det är så som du säger och det finns inget i förundersökningen eller i vittnesmålen från poliserna som var på plats på juldagen som stödjer det.

Var hittar du vittnesmålen från polisen på juldagen?

Jag vet att vi har diskuterat i tråden att inga förhör tycks ha hållits med dem, o nu scrollade jag lite snabbt igenom förundersökningen, men hittar ingenting.

Är det en kortare anteckning snarare än ett förhör?

Du får gärna förklara närmare hur du tror att soc kunnat agera ”mindre aggressivt” så att det blivit ett annat utfall. Det är ju snarast så att man inte borde nöjt sig med bortförklaringar utan faktiskt gjort en riktig hälsoundersökning på barnet för att säkerställa vad håravfall/undervikt beror på.

Laglig rätt jag, vet. Bara i teorin, precis. Ber du om anteckningar under resans gång så bli inte förvånad om det sedan står i den färdiga utredningen att du har tillitsbrist eller är paranoid. Observera har och är. Detta kan sedan bidra till att du ses som en olämplig förälder till ditt barn.

Jag briljerar nu, jag vet. Men jag har läst såå många godtyckliga och rättsosäkra utredningar från soc så inget förvånar mig längre. Likaså när det gäller röstinspelningar från olika möten med vårdnadshavare och soc.

Oja. Jag har läst och jag har förstått och jag känner till familjens hela historia. Jag har aldrig sagt att en tjänsteman är orsak till allt som hänt eller att ens någon barnhandläggare i Norrköpings kommun är hela orsaken till allt som hänt. Det jag skriver om är bara en vinkel av historien och jag anser att bemötandet hos ovan nämnda person/-er är en bidragande orsak till att tragedin kunnat inträffa.

Missförstå mig rätt. Jag tycker inte att de aktuella föräldrarna är bra på något sätt. Men det betyder inte med automatik att socialtjänsten borde ha gått hårt fram med dem. En av sakerna som gör det så svårt att verka som socialsekreterare är att man måste kunna skapa förtroendefulla relationer även med djupt osympatiska individer. Det har man helt uppenbart misslyckats med i det här fallet. Eftersom de allra flesta omhändertagna barn så småningom kommer tillbaka till sina biologiska föräldrar så är det av stor vikt att socialtjänsten har en fungerande relation även på lång sikt med föräldrarna. Den långsiktiga relationen är så viktig att man utan vidare bör ha överseende med några kortsiktiga risker.

Hade man i det här fallet inte omhändertagit barnet redan på BB utan låtit föräldrarna åka hem med barnet samtidigt som man erbjudit löpande hjälp (och diskret övervakning) så är det mycket troligt att man så småningom hade kunnat få till ett frivilligt omhändertagande, någon form av stödboende. Att föräldrarna inte var särskilt förtjusta i barnet är ju uppenbart.