Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

I tråden finns det skribenter som hävdar att de som vana revolverskyttar ibland kramar av vådaskott.

Jag personligen vet ingenting om skytte eller vapen. Så jag läser det de kunniga skriver. Tydligen är det lätt att krama av vådaskott vid adrenalinpåslag.

Adrenalinpåslaget är nog ganska ganska rejält. Jag håller det inte för omöjligt att ett sådant vådaskott skett. Flera vittnen hör ju ett skott, tittar upp, så smäller ett skott till och Palme faller till marken.

Senaste gången han skilde sig var 1999 om jag har förstått rätt, med en fru han varit gift med sedan 1968. Att han tidigare har skilt sig kan inte gärna vara en så dålig sak, och vilka ekonomiska problem skall han ha haft? Tjänade han inte bra som grafiker?

Det känns väldigt konstigt att säga att en man med ett fast jobb som grafiker skulle vara ganska misslyckad.

Den troliga orsaken till att Annette K inte larmade var för att man visste att en av affärerna i huset tog in varor där. Vittnet Fauzzi säger också att en människa jobbade i skyltfönstret. Hon larmade inte för hon visste/trodde att det var den affärens anställda som hade ställt upp den.

52 år gammal grafiker skall alltså på intet konstigt vis vara kriminell. Vad handlade sådan kriminalitet om då? På den tiden kunde man ju inte ens snatta på systemet.

Jag vet som sagt ingen som råkat ut för det, men jag vet förstås inte mer än folk berättat och att det aldrig hänt mig själv. Förstås en annan situation när man står kontrollerat på en bana.. Och där är ju rigorösa regler kring hur man
hanterar vapen, antagligen då eftersom det kanske är lätt hänt ändå.

Ett proffs torde väl ändå ha koll så att han inte råkar kastrera sig själv?

Därför att Modus operandi i MOP inte pekar däråt . Jag söker de fakta och indicier som uppenbarar sig var de än visar sig. Varför vill du själv peka mot Israel när inget har framkommit som pekar däråt .

Har du indikationer på att så inte är fallet.

Ok vi leker med tanken att SE sköt finns ju även en möjlighet till alkoholpåverkan, eftersom han hade varit ute och ”druckit middag” och brukade lukta sprit på vägen in.

Alkohol kan ju slå olika för olika människor. Det kan dämpa nervositet/ångest men samtidigt påverka motoriken negativt. Själv har jag en ”sweet spot” där jag är vassare än i helt nyktert tillstånd, jag kan slå rekord i dataspel som jag inte fixar spiknykter. Men en öl till och vips är jag ett klantarsel.

Om man översätter det till en påverkad SE som potentiell skytt, finns ju ungefär samma möjligheter - för lite alkohol och han var för pissnervös för att skjuta bra, lagom alkohol och det höll nerverna i styr utan att påverka vapenhanteringen negativt, för mycket alkohol och nerverna är coola men motoriken börjar svikta och ett av skotten blir fumligt.

Ja, de som hävdar att OP fick ta det första skottet har dessutom ytterligare förklaringsproblem utöver detta faktum.

1. Mördaren skulle alltså efter första skottet mot OP ändra skottvinkel på ett som fick kulan att gå snett underifrån och uppåt genom Lisbets kappa. Hur gick det till?

2. IM och AB var de enda som påstår sig sett hela mordförloppet. I två olika vinklar. Rakt bakifrån och snett framifrån. Båda dessa personer använder samma ord. Det såg ut som att båda skotten var riktade mot samma person. Alltså OP. Hur kunde de missa att mördaren helt ändrade skottriktning mellan första och andra?

Ja, du har nog rätt. Blir svårt om alla vittnesmål skall tolkas dogmstiskt. Några minuter bör dock inte vara 0 sekunder. SE hade kanske ingen upplevelse att behöva informera om det samtalet eller minns det inte. Däremot verkar ju väktarna tycka han var speciell och till och med undrade om han var inblandad. Vet inte om just den väktaren som sa att han pratade några minuter med SE hade speciella åsikter om SE då. Men det är märkligt att komma ihåg ett sånt samtal om det inte skedde och det fanns inga incitament att hitta på att han skulle dröja innan han går ut på gatan.

Occam kan säga oss mycket. Det blir ett sökande för att hitta konstruktioner där något blir möjligt. En kombination av en mängd osannolikheter. Likt KP försäger sig om vapnet som SE måste ha haft. Men sammantaget blir det väldigt problematiskt. Vittnesmål upphöjs och dissas helt olika beroende på vem som talar och vilket årtionde vi är i.
Jag menar att det inte går att helt efter eget godtycke välja och vraka bland vittnena för att stödja sin facorittes. Det som först borde göras är att bedöma varje vittnesmåls tillförlitlighet och vad vittnesmålet faktiskt avser. När jag läser vittnesmålen så är väldigt många osäkra av förklarliga skäl. Det var mörkt, det gick fort, det var mycket folk, bortsett från runt palme de första sekunderna. Många hade fokus på en sak och hade svårt att vara uppmärksam på annat som skedde runtomkring.
Men jag vidhåller att IMs vittnesmål om den som väntar in Palme är trovärdigt. Väntetiden är dock osäker. Alternativet är att någon går ikapp palme och då borde vittnen finnas för denna raska gång bakom Palme.

Men åter till Occam. Det blir ju liknande kumulstiv argumentering (cumulative argument) där man försöker argumentera för något och får problem med delar i argumentet som behöver ytterligare argumentering osv i ett stort träd av argument. Då kan det förstås bli väldigt tveksamt och osannolikt att allt detta skall vara sant.
Som exempelvis, att SE skulle smyga in bakvägen för att kunna stämpla ut strax innan mordet. Varför? Han borde ju inse som blivande gärningsman att en urstämpling lika gärna kan bli ett indicium som ett alibi. Det beror ju helt på vad som sen händer och när det händer och vem som ser honom var. Att innan veta att en utstämpling på en klocka som bara har minuter skulle vara ett bra alibi är nog vanskligt. Så varför exponera sig så. Som gärningsman tar han extremt många risker.
-Ja, men det gick ju bra, han kom ju undan med det. Alltså var han smart!
Eller så hände det inte.

Vi vet ännu inte vad Modus Operandi är i MOP, hittills har vi enbart fått höra om två MO avseende ensamagerande GM, den ena mer häpnadsväckande än den andra. Ingen av dem med tillräcklig bevisning.

Det är dags att börja titta på en konspiration.

Jag vill inte peka mot än den ena än den andra men dock föra upp Mossad på samtalsagendan.

Jag pekar inte mot Israel utan mot Mossad, stor skillnad. Liksom många i tråden inte pekar på Sverige utan på Staybehind.

Mossad har en dokumenterad förmåga att utföra komplexa mord utan att bli ställda till ansvar. De hade ett intimt samarbete med Säpo och krypterad telefonlinje till kontraspionaget.

Inget av detta med ytterligare ett antal omständigheter som kan nämnas gör Mossad till beställare eller anstiftare till MOP. Men likaväl som Staybehind kan diskuteras så kan Mossad diskuteras. Det är min inställning.

Vad är ett proffs? I situationen att skjuta en statsminister?

Jag upplever mördaren som kompetent. Och en iskall jävel. Struntar fullständigt i alla vittnen. Tömmer inte revolvern för att bli säker. Inga känsloyttringar enligt samstämmiga vittnen. En kort stund av kontemplation innan han lämnar platsen. Troligtvis för evigt.

1995-06-14 framträdde Ulf Lingärde inför Palmekommissionen

Han gav då följande indikation på att Olof Palme hade varit telefonavlystnad i hemmet,
åtminstone den 1986-02-28, citat från protokoll:
”
PS
Jag har tagit med ett PM om praktisk TK (telekontroll) i Sverige, och jag tänker referera en episod som utspelades på DN 1987 mellan byråchef A på SÄK, Sture Höglund, och en chefredaktör, här kallad Göran. Höglund har kommit upp för att få in en debattartikel, och Göran sitter efteråt och spånar om olika mordhypoteser, som skulle bygga på att Olof Palme hade fler telefonsamtal under kvällen än de tre kända (Mårten P, Emma R och Aspling).

Höglund infaller då helt frankt att så inte var fallet.
- Hur kan du veta något om den saken, frågar Göran förvånat.
Höglund inser fadäsen, blir illröd i ansiktet, men framhärdar otroligt nog:
- Jag vet att så icke var fallet !
DS
”


1995-06-14 Ulf Lingärde - Promemoria för Palmekommissionen - Dnr 95-145
https://drive.google.com/file/d/1w-1Fyqiz393In4FfkDEF-R4LIXEFziEF/view?usp=sharing


Göran Beckerus, då chefredaktör, lever nog fortfarande...