Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Först behöver vi definiera vad som är en agent. Motståndarna till fri vilja brukar definiera agenten som den tomma mängden. Eftersom hela universum betraktas som deterministiskt av samma motståndare så måste agenten då vara maktlös utan möjlighet att påverka universums framtid. Betraktar vi däremot agenten som en icke-tom mängd, t.ex. bestående av den fysiska hjärnans partiklar, så kan övriga universum inte vara en deterministisk delmängd eftersom övriga universum påverkas av hjärnans partiklar, dvs agenten påverkar universums framtid.
Sedan är förmågan att kunna välja annorlunda än vad vi faktiskt gjorde en fantasi-egenskap, detta eftersom vi lever i ett universum där man bara kan fatta ett unikt beslut en gång, annars är det inte unikt. Eftersom den fria viljan inte kan vara avhängig en egenskap som inte existerar så behöver vi även här förtydliga vad vi menar. Kan vi göra annorlunda om en liknande situation uppstår igen eller måste vi upprepa våra misstag utan att lära av tidigare erfarenheter?
För att uppnå samsyn behöver vi först reda ut vilken värld vi lever i och vilka frågor som skall besvaras. Hur kan det vara så svårt?
F.o.f vill jag visa uppskattning för ett (för tråden ovanligt) relevant och insiktsfullt inlägg. Tack.
För att svara på dina frågor: Samsyn är ovanligt bland människor därför att hon besitter diversifierade egenskaper och upplevelser. Vi har därtill en för överlevnaden praktisk men för filosofin förödande egenskap: vår tilltro till oss själva. De flesta av oss är förståndsmässigt begränsade och har fallenhet att anamma ogenomtänkta hypoteser samt begagnande av fallasier. För vår arts överlevnad har denna egenskap varit utomordentligt bra, lika "bra" har den varit på att förvanska sanningen för oss.
Att betrakta agentens massa som den tomma mängden tror jag är en produkt av den cartesianska eftergiften. Människan uppfattar sig vara en själslig enhet bestående av en sammansättning diverse entiteter, och kastar man då själen reduktionistiskt i papperskorgen är det lätt att hamna snett. Om man ärvt en barnslig syn på entiteten 'Jag' och bibehåller den sönderdelad samtidigt som man i upproret tar hjälp av materialistiska reduktions-fallasier; Ja, då är man framme i landet där logisk inkoherens är kung.
För att exemplifiera kan vi ta resonemanget: "Jag har ingen inverkan i världen, därför att min hjärna har kontrollen".
Hur vi slipper undan denna inkoherens?
Att studera en massa akademisk litteratur istället för att låtsastänka själva är en bra början.
Att studera argumentationsteknik och lära sig de klassiska fallasierna är också nödvändigt.
Därifrån kan vi sedan försöka tänka själva. Men det är uppenbarligen en väldigt lång bevandring kvar för de allra flesta.
Då de vetenskapliga metoderna verkar vara få förunnade att ens förstå, är det orimligt att tilltro allmän tankekapacitet.