Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Här tillkommer en delikatess i svenska språket. Vi kan säga att vi åker till verkstaden för att laga vår bil eller gå till frissan för att klippa oss. I de flesta andra språk är detta ologiskt. Varför gå till frisören om man ändå ska klippa sig själv; varför inte stanna hemma och göra det i badrummet?

Jag vill tro att man var mer noga med detta i äldre tider, dvs att man då oftare och helt korrekt sade och skrev: ”Kalle åkte till bilreparatören för att låta laga sin bil.”

Eller ”Brita Petersson tog taxi till damsalongen för att låta permanenta sig.”

Bland annat i franskan är detta den enda godkända möjligheten för att inte göra sig till åtlöje: ”Il s’est fait couper les cheveux.”

Åtminstone på tyska ser jag inte omöjligheten att säga "...um sein Auto zu reparieren", även om det inte låter 100% bra.

Kanske inte omöjligt men det låter inte helt sunt. Tyskarna är väl rätt måna om att pilla in ett lassen.

Herr Trump hat sich unerwartet die Haare schneiden lassen. Där har jag svårt att se ett alternativ utan lassen. Utan lassen skulle det ge intrycket att han tagit fram en sax och plötsligt börjat klippa håret på sig själv, som om han blivit besatt av något.

Personligen tycker jag att man ska vara ytterst sparsam med »sin«. Meningen var bara till för att exemplifiera. Jag tycker att man ska skriva [och säga]: Kalle åkte till bilreparatören Nisse, för att få bilen lagad.

När det pratas om att någon skadat sin arm, då undrar man vilken arm.

Det gör man väl även om man säger "han har skadat armen"?

Jepp, därför säger man vilken arm som skadats.

- Jag har brutit höger arm.

Här är sin en löjlig anglicism. De flesta andra språk sätter helt sonika objektet i bestämd form. Ich habe nie den Arm gebrochen. Han skadade handen. Il s’est blessé la jambe. Mi sono ferito la mano.

Men: She broke her arm!

Det lustiga är ju att hans/hennes i stället för sin är den verkligt störande anglicismen. Sin är utan tvekan korrekt svenska så jag skulle inte kalla det en anglicism, möjligen en semi-anglicism. Däremot vill jag beteckna det som naivt språkbruk.

Jag skulle nog gå steget längre och kalla det felaktigt och fåvitskt språkbruk.

Visst kan man ha possessivt pronomen även i svenskan. Således kan man säga: ”Han bröt sitt löfte.”
Men inte: ”Han bröt sitt ben.”

Det är helt korrekt och ingen skillnad rent grammatiskt, men idiomatiskt är det en stor skillnad. Det senare är , som jag skrev, naivt språkbruk. Mycket vanligt hos unga ordknackare inom kvällspressen.

Kötta på !
Låter så obehagligt 😖 Huh

"Too much?". "The one". Två uttryck jag tar del av på Flashback Relationer. Hemskt torftigt.

"Staschen", har jag också hört.

Tragiskt med ett folk som inte begriper att de struntar i det svenska kulturarvet när de uttrycker sig såhär.