Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det är riktigt. Nu kan de flesta av oss säga fel om vi löser
innantill från en ppt presentation där det stör fel, men det intressanta i onsdags var att KP formulerade sig fritt i sin muntliga presentation (”växlar några ord med väktaren”); han följde inte ”manus” s.a.s. Det får mig att tänka att han faktiskt tror det gick till så bakvänt. Häpnadsväckande oavsett.

Han förhördes över 40 gånger. Några av dem ganska hotfulla. Han försökte nog med tiden ge dem vad de ville ha.

Notabelt är att hans detaljerade beskrivningar om en grupp spanare på väg mot mordplatsen och fordonen som blockerade vägen försvinner snabbt. En rimlig frågeställning är om förhören utvecklas av påtryckningar. Tummen i ögat. Det är inte Sigge som tar initiativen.

Jo, det är klarlagt!

Poliskommisarie Gösta Söderström och kollegan Ingvar Windén var första poliser på plats, tillika insatsledare, och både han och kollegan skrev ned tiden då de var framme vid mordplatsen, nämligen 23.30. Områdesanropet på polisradion kom 23.29.50, då de befann sig i korsningen Kungsgatan/Sveavägen. Han slog senare larm om att tidsangivelserna förvanskats med 6 minuter, till 23.23 för områdesanropet och 23.24 för första polis på plats...

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLMr6R/han-var-forst-pa-mordplatsen


Gösta Söderströms egna detaljerade skildring:

http://www.politiskamord.com/p4gosta.html




Cirka 10 sekunder efter framkomsten, dvs 23.30.10 så såg och hörde Gösta Söderström "Elefanten", dvs SE, som hjälpte poliserna med mördarens flyktväg!

Det underliga är att vare sig försvaret eller åklagare kallade Gösta Söderström till vare sig Tingsrätten eller Hovrätten! Han tog till sist personligen kontakt med advokat Arne Liljeros och bad om att få komma till Hovrätten, innan förhandlingarna där var slut...

Det ser inte jag som klarlagt.

Löjtnant X citerat från granskningskommissionens rapport

"Förhör med uppgiftslämnaren hölls sommaren 1988. Det framgick
att löjtnant X anlitades för utbildning, där han bl.a. förevisade vapen.
Den grupp där löjtnant X ingick hade flera gånger utmärkt sig genom
att ta sig in i hårt bevakade anläggningar m.m. Uppgiftslämnaren
förknippade ett antal personer med löjtnant X, bl.a. polisman A, som
enligt uppgiftslämnaren hade goda relationer till löjtnant X och en
namngiven hög officer, som enligt uppgiftslämnaren var ”brun”.
Löjtnant X och polisman A skulle ha sammanförts av den höge
officeren.
Det gick inte att via efterforskningar fastställa var löjtnant X
befunnit sig vid tiden för mordet. I november 1988 hördes han själv.
Han uppgav sig ha märkt att han numera betraktades som en
säkerhetsrisk. Han berättade om sin verksamhet och upplyste bl.a. om
att han vid ett tillfälle samarbetat med Rikspolisstyrelsen i en övning
som bestod i att lura sig in hos Överbefälhavaren. Löjtnant X och en
kollega hade fått låna en polisbil och polisoveraller. För polisens del
medverkade polisman A och Per K43. X och kollegan lånade polismännens legitimationer och tog sig sedan in i staben samt avbröt
övningen i anslutning till Överbefälhavarens tjänsterum. Polisman A
och Per K befann sig under operationen utanför byggnaden i ett civilt
fordon. De hade samband medelst walkie-talkie. (Det framgår inte när
detta företag genomfördes).
Den vapensats som löjtnant X använde vid utbildning tillhandahölls
av FMV, där den tagits fram av bl.a. den i uppslaget angående polisman A förekommande Per A.
X hade aldrig innehaft någon revolver kaliber .357. Han var mycket
vapenintresserad, men hade blivit av med sina licenser 1980, efter det
att han dömts för att ha skjutit skarpt in genom ett butiksfönster. Enligt
löjtnant X berodde beteendet på att han fått en black-out sedan han
under en penicillinkur druckit sprit. Sommaren 1988 hade han erhållit
en ny licens för en pistol.
Vid tiden för mordet hade han deltagit i en övning på Gotland. Den
påbörjades den 24 februari 1986 och avslutades den 28 februari vid
lunchtid. Från den tiden fram till ankomsten till hemmet i Västsverige
har löjtnant X alibi. Det framgår av förhörsprotokoll som finns intagna
i uppslaget. Hans hustru har i förhör uppgivit att X sov hemma på
mordnatten.
Förutom polisman A, Per K och Per A förekommer i utredningen
vid ett tillfälle en polis som synes kunna vara identisk med polisman C."

https://www.regeringen.se/49bb76/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-o lof-palme-del-2

Artikeln i skydd och säkerhet där Skandiamannen pratar om Palmemordet

https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/Intervju-i-Skydd-S%C3%A4kerhet-nr-5-1992.pdf

Att bakdörren på skandia står öppen och olarmad fram till 23.22 är intressant. Finns det fakta i utredningen om detta dörrlarm andra dagar, före den 28 feb? Ifall säkerhetspersonalen i princip alltid går och stänger till runt 23.20-23.30 är det inte så intressant kanske. Vet att personen som stängde dörren säger i förhör att den brukar vara öppen rätt mycket, men tänker om polisen kollade upp detta i systemet? Den dörren är ungefär 100 meter från mordplatsen annars. Sen är det intressant att chevamannen säger att lampan som hänger mellan husen på tunnelgatan var släckt vid mordet och tänd en timme senare på nyheterna. Dock så är det väl i princip med 99% säkerhet att GM springer upp för trapporna och alltså inte svänger av vänster på Luntmakargatan. Tänkte annars att GM på 30 sekunder lätt hinner slinka in genom bakdörren på skandiahuset. Ska personen uppför trapporna tar det bra mycket längre tid att nå denna dörr då man får springa runt hela kvarteret där ju.
Men dessa teorier kring skandiahuset, stay behinds kontor osv skiter sig litegrann för hur skulle gärningsmännen kunna veta att Palme skulle gå hem just denna kväll, det skulle aldrig gå att planera att det sker just precis i denna korsningen. Så lampan bör vara en slump, likaså bakdörren.

Det här med dörrlarmen kan vi avskriva nu.

1. Vissa dörrar nyttjas ofta på annat sätt än vad han som beställt larmet tänkt sig. Mao så blundar väktarna för vissa larm då de är allt annat än just ett larm.

2. Passerkort fanns men de med lite pondus knackade bara på och vakten öppnar.

3. Staybehind men du får gå till ett annat försäkringsbolag.

Här får du de exakta tidsangivelserna, Gösta Söderströms väg till mordplatsen, och hans samtal med Lisbeth Palme och bekräftandet av SE:

http://www.politiskamord.com/p4gosta.html

"Jag Gösta Söderström, och kollegan Ingvar Windén patrullerade i bil 2520 Kungsgatan västerut, och då vi befann oss i närheten av Norra Kungstornet, stoppades vi av en man som kom utrusande i körbanan och omtalade att det varit skottlossning på Sveavägen vid Tunnelgatan. Min minnesbild av uppgiftslämnaren är att denne var i 40-årsåldern, över medellängd, barhuvad och klädd i en brun överrock. Jag antog att mannen varit i närheten av den uppgivna adressen och sedan irrat omkring sökande efter patrullerande poliser.

Vi körde i hög fart mot den plats som meddelats. När vi avlägsnat oss från mannen kontrollerade jag tidpunkten på mitt armbandsur, som visade 23.28, vilket jag antecknade på en rapportblankett. När vi hunnit fram till trafiksignalerna vid Sveavägen hördes ett s k områdesanrop i polisradion av ungefär följande lydelse: 'Vi har fått in ett meddelande från Taxi att någon är skjuten på Sveavägen vid Tunnelgatan.' Anropet besvarades omgående av polispiketerna 1230 och 3230 som befann sig i närheten. Det meddelades även att radiotrafiken i ärendet skulle upprätthållas på en spärrad kanal, vilket innebär att de tillkallade polisenheterna kan upprätthålla direktkontakter med såväl sambandscentralen (SBC) som med varandra.

Vi var de första poliserna som med vår bil 2520 anlände till brottsplatsen, men piketbussen 3230 anlände strax efteråt. Jag observerade en mindre folksamling på en 10-12 personer runt en svårt blödande man och de uppehöll sig på Sveavägens östra gångbana vid Tunnelgatan. Den blödande mannen låg på rygg i en stor blodpöl, hans ansikte var nedsölat av blod, ögonen var vidöppna och stirrande, kläderna på överkroppen var blodbemängda, och ett blodflöde rann stötvis ut från hans mun. Två personer utförde enligt min bedömning fruktlösa upplivningsförsök bestående av hjärtkompression och konstgjord andning. Ett vittne pekade Tunnelgatan österut, samtidigt som han ropade: 'Dom sprang ditåt!'

Jag beordrade piketgruppens befäl Kjell Östling att med sin personal omedelbart uppta förföljande efter springande och misstänkta personer, vilket utfördes utan dröjsmål. En hysterisk kvinna, som jag antog hade varit i sällskap med den svårt blödande mannen, sprang omkring och vädjade förtvivlat om hjälp. Jag gjorde flera misslyckade försök att kontakta henne för att få ett signalement på gärningsmannen. Jag lämnade henne därför tillfälligt och anropade istället polisens sambandscentral (SBC) och informerade, att 2520 fanns på plats...att en man blivit skjuten... att piketpersonal från 3230 upptagit förföljande efter misstänkta personer som sprungit Tunnelgatan österut mot Malmskillnadsgatan. Jag beräknar att denna min radiokontakt togs en minut efter vår ankomst till brottsplatsen.

En knapp minut senare meddelade Windén att han från ett vittne erhållit ett vagt signalement på en misstänkt gärningsman (yngre man, klädd i en blå täckjacka), vilket jag tillsåg att Windén utlarmade från vår bil 2520. Samtidigt anlände ambulansen och dess personal fortsatte en stund med upplivningsförsöken genom att bl a använda syrgas.

I det sammanhanget utlarmades ett annat signalement på en misstänkt gärningsman (äldre man, klädd i en lång överrock samt mössa med öronlappar), och jag vet ej vem som meddelade detta. Jag tog en förnyad kontakt med den hysteriska kvinnan och frågade henne ännu en gång efter signalementet på gärningsmannen samt personuppgifter på såväl henne själv som på hennes sällskap, och då skrek hon: 'Är du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är ju Lisbeth Palme, och där (pekade) ligger min man Olof!'


Efter det att jag muntligt informerat ansvariga polisbefäl om händelse och åtgärder, konstaterade jag, att Windén hade påbörjat den skriftliga avrapporteringen. Jag lät honom fortsätta, men anmärkte att han felaktigt antecknat tiden 23.30 för vår ankomst till brottsplatsen. Jag hade ju antecknat tiden kl 23.30 när vi stoppades på Kungsgatan, och det kunde omöjligt ha tagit oss två minuter att färdas den korta vägen till brottsplatsen. Windén replikerade: 'Jag tittade på min klocka när jag gick ur bilen, och den visade 11.30.' (Digitalt 12-timmarssystem.) Jag misstänkte då, att någon av våra klockor måste gå fel, vilket vi beslutade att kontrollera senare.

För att bringa reda i pågående tveksamhet kontaktade jag vakthavande kommissarie Hans Koci på SBC och frågade när de erhållit kännedom om ärendet, och han svarade kl 23.23. Jag replikerade, att områdesanropet hade utgått kl 23.28, vilket med bestämdhet förnekades av Koci: '23 och 23 ska det vara', sa Koci. Detta gick jag absolut inte med på. Sedan avrapporteringen var färdigskriven avlämnades densamma till kriminaljouren. Två kopior togs, av vilka den ena lämnades till intendenten Severin och den andra till chefen för ordningsavdelningen, Sune Sandström. Jag samtalade som hastigast med Sandström på ledningscentralen, varvid jag beklagade att vi hade larmats för sent till brottsplatsen.

Den beslutade kontrollen av våra klockor ägde rum kl 04.00 i samband med den extra nyhetssändningen i televisionen. Härvid visade det sig, att Windéns klocka gick helt rätt. Min klocka gick 1 minut och 43 sekunder för sakta."

(Sammanställning och kommentarer beträffande kontroversiella tidsangivelser för polislarmet i samband med mordet på Olof Palme, Gösta Söderström, framfört 1987-11-04 på ett seminarium i ABF-huset i Stockholm).


Gösta Söderströms tidsangivelser, som han själv är fullständigt övertygad om, har följande utseende:

1. Kl 23.29.43 lämnade Söderström och Windén den man som på Kungsgatan stoppat dem och informerat om "skottlossning på Sveavägen".

2. Kl 23.29.50 hördes ett larm från polisens sambandscentral (SBC) med ordalydelsen "Vi har fått ett meddelande från taxi att någon är skjuten på Sveavägen vid Tunnelgatan."

3. Kl 23.30.00 anlände kommissariebil 2520 med Söderström och Windén till brottsplatsen.

4. Kl 23.30.10 anlände Södermalmspiketen 3230 till brottsplatsen.

5. Omkring kl 23.31 tog Söderström den första kontakten med SBC på polisradion.

6. Klockan var omkring 23.32 när Ingvar Windén lämnade det första signalementet på gärningsmannen, vilket skedde nästan i samma stund som ambulansen anlände.

7. Klockan var omkring 23.35 när Söderström identifierade brottsoffret och meddelade detta till SBC.

8. Klockan var omkring 23.35 när ambulansen lämnade brottsplatsen.


Första polispatrull var alltså på plats klockan 23.30, hela 9 minuter efter mordet...
.

Jasså du, specificera grunderna för den häktningen , tack.
Uppgifter som enligt dig ” ingen annan kan verfiera..”
är ingen grund för att bli häktad , vilken fantasivärld lever du i?

Skulle ju vara helt sensationellt om det stämmer. Tacksam om du länkar till intervjun.

Det som väl de flesta verkar ha missat är att GM kastar en blick över höger axel från sin position vid trappkrönet.

Det innebär - om man tittar på polisens bilder - att han såg byggställningen med plastskynken.

Han kan alltså inte ha sett LJ som befann sig norr om barackerna. I så fall skulle han ha tittat över vänster axel. Vilket han inte gjorde.