Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Imponerande. Hennes enda jobb var att skriva ett referat av en publicerad intervju i den andra kvällstidningen, och hon lyckades ändå slinta med datormusen och ramla av skrivbordsstolen.

Nåväl, Kristerssons svar är en intressant illustration av våra förändrade tider. När AKB sa att man skulle börja samtala med SD i utskotten (alltså inte ”samarbeta”, bara sluta fjanta sig som att SD inte är där) blev det veckor av drev och kalabalik tills hon avgick. När UK bjöd in JÅ på kaffe och sa att man kan samarbeta i frågor där det råder samsyn, blev det hyfsat stor uppmärksamhet men inte alls som med AKB:s oskyldiga utspel. Idag ser jag inga större reaktioner utöver de vanliga posörerna på Twitter, trots öppning för regelrätta budgetförhandlingar. I höjd med att UK till slut öppnar för regeringssamarbete kanske ingen reagerar.

Med den logik som Kristersson nu tillämpar så är regeringssamverkan inte heller förbjudet, men själv kommer han aldrig föreslå det så länge han tror han kan klara sig utan att ha med SD i regeringen.

Det är långt till valet och absolut inte läge att börja tjata om det, men om ett år bör nog SD börja skicka ut signaler om att man inte accepterar att deras väljare ska ses som en sorts andra klassens väljare i förhållande till Moderaternas.

Det har väl iofs hörts från SD-håll genom åren att man inte vill sitta med i regeringen, med allt vad det innebär av kannibalism (när man sitter i regering ihop med M eller S tenderar man att krympa från bowlingklot till pingisboll) och att hållas direkt ansvarig för allt som går fel. Snarare har SD sneglat avundsjukt på DF som under åren 2001-2011 både fick allt de pekade på OCH växte OCH slapp ansvar. Det har aldrig handlat om foglighet och underkastelse från DF:s sida. Den som minns Pia Kjaesgaard som foglig och anpasslig minns nog maximalt fel.

De flesta argument jag har hört för att SD ska kräva såväl plats i regering som statsministerposten har en märklig underton av betahannars ängslighet över nån sorts avmaskulinisering, ordval som cuck, underkastelse, bihang och krypande är flitigt förekommande. Jag kunde personligen inte bry mig mindre eftersom jag har ögonen på bollen dvs invandringspolitiken, inte alla distraktioner runtomkring. Om effektivaste sättet att strypa invandringen och hålla den strypt lääääänge är att Åkesson blir statsminister, fine. Om bästa sättet istället är att Åkesson hänger i taket i gimpdräkt i Jonas Sjöstedts källare, fine. Bara det blir resultat. Jag behöver inte SD:s eventuella politiska troféer som penisförlängare.

Ja, DF är ju verkligen något att försöka efterlikna. Vi får se om de håller sig kvar efter nästa val.

Lite selektivt kanske att döma 22 år i folketinget efter det sista året och hoppa över de första 21. De fick inflytande som stödparti efter 3 år, behöll den positionen i 10 år och ändrade Danmark i grunden (de var inte riktigt svensk-pk en gång i tiden, men nästan), sen kom de tillbaka efter 4 år i opposition, knep 21,1%, blev ointressanta först efter att de segrat ihjäl sig under 2 decennier och gjort sin politik till norm för alla inkl sossarna. Fråga danskarna om de är missnöjda med det som räknas, alltså resultatet.

Konstigt att man aldrig hört talas om att Tories segrat ihjäl sig eller det Republikanska partiet i USA utan bara ett litet skitparti i Danmark som inte vågar ta ansvar och därför straffas av väljarna.

Meh, det är ju inte därför. DF praktiserade samma grej 2001-2011 utan att straffas. De hade heller inga problem att hålla 20%-nivån de två första åren av perioden 2015-2019. Men i slutet av 2016 briserade en stor EU-skandal för partiet och då tappade man till en nivå runt 17-18 som man sen höll hela vägen tills valrörelsen började. Från början av 2019 till valet var de i fritt fall, då det visade sig att alla lovade DF-politik vem man än röstade på. Om väljarna hade stört sig på DF:s taktik att vara stödparti istället för regeringsparti skulle de knappast ha väntat 18 år med att plötsligt komma på det.

Den störtdykning som dröjde 18 år för DF, drabbade Sannfinländarna nästan direkt de gick in i regering. Tog bara nåt år så hade de rasat från 18 till 8. Men visst, om man vill bjuda Anders Lindberg och Helle Klein på att få dansa segerdans för att SD rasat under 10 så är det ju bara att kopiera Finland istället för DK...

Vem har någonsin talat om ett formaliserat samarbete med S och SD?

Diskussionen går runt i cirklar kring något som borde vara självklart: Ska man väljarmaximera och riktigt-riktigt-riktigt jävlas med S så ska man ta deras väljare från dem. Det gör man genom att vara bättre sossar än S, inte sämre moderater än M.

I valet och nu senast såg vi att sosse-SD:arna sitter löst. Dessutom finns det förstås en skala som fortsätter in i S, som kan tänkas bli SD.

Vilka är dessa? Tja, pensionärer med svenska barnbarn som blir de inte vill ska förnedringsrånas t ex. Bidragstagare, förtidspensionärer, sjuka som är beroende av ett starkt samhälle och inte är målgruppen för privata försäkringslösningar och en nattväktarstat.

Nationalism och genuin konservatism skiljer sig från liberalism genom att vara solidarisk mot kollektivet. Att tänka på gamla och unga och inte bara sig själv. S har ett nationalistiskt folkhemsarv man fortfarande drar ränta från.

Att kritisera NÅGOT socialdemokratiskt som ligger bortom millenieskiftet är stenkorkat. Människor minns det som ett bättre Sverige. Så sent som under Göran Persson visade S betydande kompetens att hantera kriser. Samtidigt som M under denna politiska närtid var mer systemförstörande och tog invandringen till nya nivåer.

Vilka är S starka grenar? Jo, bilden av att vara garant för en stark välfärdsstat, vilket inte minst kan bli viktigt under en djup lågkonjunktur. Man har en tradition att inte vara neutrala internationellt, vilket kan bli viktigt om USA/Kina blir ett nytt kallt krig där det kommer kosta att öppet välja sida.

Omvänt kommer M:s liberala politik att skrämma bort dessa sosse-SD:are, varför det är viktigt att hålla M kort. En nyckelfråga är t ex arbetskraftsinvandring.

Att hata S är att älska S, eftersom man gynnar S med hatet.

Tror skillnaden mellan dig och mig inte ligger så mycket i omsorg om SDs opinionssiffror från ditt håll utan att du vill ha M-politik i kombination med stängda gränser och det lär du nog få men den stora förloraren på det blir SD. Moderaterna kommer ta åt sig äran för de stängda gränserna (precis som S i Danmark) och SD får skulden för att de släpper igenom nyliberal skit från M.

Tror skillnaden mellan dig och mig inte ligger så mycket i omsorg om SDs opinionssiffror från ditt håll utan att du vill ha M-politik i kombination med stängda gränser och det lär du nog få men den stora förloraren på det blir SD. Moderaterna kommer ta åt sig äran för de stängda gränserna (precis som S i Danmark) och SD får skulden för att de släpper igenom nyliberal skit från M.