Citat:
Ursprungligen postat av
Squama
Fetade. Det är nog förvisso svårt men å andra sidan något som skulle passa in för att konkretisera åklagarnas resonemang i detta fall. Man hävdar att det finns så många av varandra oberoende indicier som pekar mot SD i detta fall och denna kategori verkar också vara det Lambertz adresserar. Det skulle ju funka lika bra att räkna på sannolikheten för att SD inte är GM. Ett exempel från en annan text från samma författare:
Anta att det finns färska fingeravtryck från en misstänkt tjuv på en brottsplats, att en kvinna säger sig säker på att hon såg den misstänkte på platsen vid tidpunkten för inbrottet och att ett halsband som stals vid inbrottet hittas hemma hos den misstänkte. Mannen säger att han inte har varit på platsen och att han inte har en aning om varför hans fingeravtryck finns där eller varför vittnet säger sig känna igen honom. Halsbandet köpte han av en person som han inte vill namnge. Och anta att vi av erfarenhet kan säga att ett fingeravtryck av detta slag innebär att det är 99 % sannolikhet för att personen var på plats, att vittnesberättelsen ger en sannolikhet på 70 % och att fyndet av halsbandet ger en motsvarande sannolikhet på 80 %.
Med multiplikationsmetoden har jag räknat på samma sätt som när man beräknar sannolikheten för exempelvis tre sexor i följd med en tärning (1/6 x 1/6 x 1/6 = 1/216 ≈ en halv procent) eller tre ”klave” i följd med en enkrona (½ x ½ x ½ = 1/8 = 12,5 %). Sannolikheten för att alla tre sakerna inträffar samtidigt (annans fingeravtryck eller avtryck från ett annat tillfälle, felaktig vittnesiakttagelse och annan förklaring till fynd av stöldgods) är med en sådan beräkning 0,06 %. Därmed är sannolikheten för att alla tre sakerna inte inträffar samtidigt 99,94 %. Det är i huvudsak på detta sätt som domstolar resonerar när de värderar bevisning, dock utan att använda siffror. Metoden är dock enligt flera matematiker inte korrekt, och det är säkert riktigt. Jag tror man kan säga att det beror på (kanske bl.a.) att olika bevis inte är oberoende av varandra i den mening som faktorer ska vara för att man ska kunna använda multiplikationsformeln (se Peter Olofsson, Probabilities, s. 14 f.).
I fortsättningen kommer jag att avstå från att räkna med multiplikationsmetoden. Även om den nog ger ett ”hyggligt närmevärde”, bör man inte använda ett matematiskt felaktigt sätt att räkna. En annan sak är att det samlade bevisvärdet av flera starka bevis naturligtvis är mycket högre än värdet av ett enda bevis. Detta framgår också vid en beräkning med Bayes sats.
Till detta kommer också att ett Bayesianskt synsätt i tid för artikeln vunnit mark i matematisk statistik. Utan att ha hunnit läsa - eller ens förstå - allt så verkar denna bevisvärderingsmetod åtminstone utgå från gängse standard när det gäller just indiciemål, varför ett försök från åklagarsidan åtminstone varit intressant att se. Som ett stöd för tesen, inte ensam bevisning. Nu lägger man ju om inte alla så många ägg i korgen som enbart hålls upp av att HR erkänner kopplingen till balkongfallet.
Tackar ödmjukast för länkningarna som jag tvingades klippa bort i citatet. Finns uppenbarligen en hel del att läsa på innan jag förstår detta.
Du får ha tålamod med mig, jag har tyvärr inte hunnit (inte haft tid) att läsa Lambertz artikel ordentligt. Mycket nu på våren med studentmottagingar och annat.
Min tanke så här spontant, är att vissa hårda fakta går att mäta rent statistiskt hur sannolikt det är att det är "av värde". Redan på NFC görs sådana kalkyleringar utifrån hypoteser t ex med fingeravtryck och DNA.
Det är alltså sådan fakta som man kan likna vid sannolikhetsberäkningar med krona/klave eller tärning.
Men hur sannolikt är det att fingeravtrycket/DNA:t som hittas på brottsplatsen har att göra med brottet? Hur har det kommit dit? När?
Naturligtvis har det stor (avgörande) betydelse om mgm aldrig varit på platsen tidigare, eller åtminstone hävdar sig aldrig varit där eller inte.
Och hur ska man värdera andra bevis/tecken/indicier som t ex vittnesmål. Är Judith lika trovärdig som Karin? Hur är minnet, hur bra ser man, hur observant är man? Kan vittnet ha vinster av att vittna/undanhålla?
Variablerna bli många för vissa bevis, och dessa variabler ska matas in i den matematiska formeln.
Och GW som är professor i kriminologi utgår mycket från statistik när han gör sina antaganden. Men det är enbart en vägledning till hur man kan tänka när man utreder. Och han brukar ju också säga att slumpen har sina begränsningar.
Om det fanns en möjlighet att beräkna sannolikheten för att en person är skyldig, då tror jag att man hade gjort det för länge sedan. Det handlar inte om hur stor sannolikhet det är att det blir en etta på tärningen vid nästa slag.
Men visst, idag gör ju domstolen (precis som åklagaren) någon slags beräkning utifrån erfarenhet och kunskap hur sannolikt det är att mgm har begått brottet. Och olika domstolar kan döma olika. Lite läskigt.
Det viktigaste är kanske att man försöker att förbättra säkerheten på många plan. All forskning som leder till ett förbättrat och säkrare arbete vid både domstolar och utredningsarbete är viktigt.
MEN:
I det här fallet hade det viktigaste varit att vara på alerten för att hitta Lena. När det gäller jouråklagarens beslut att avsluta det tekniska arbetet på mgm bostad den 15:e (eller 16:e?) kanske inte gick att undvika. Det finns många missar i det här utredningsarbetet som kanske har större betydelse för utfallet än att räkna efter statistiska sannolikhetsmodeller.
Kanske kan man använda statistik på sådant sätt att man kan visa att det är ytterst ovanligt att ett offer slås med 17 slag i ansiktet/huvudet av random gm, och tvärtom vanligare med sådant våld när gm känner offret.
Vet inte om åklagaren använde detta argument eller ens om det är brukligt?
Får väl ta mig i kragen och läsa den intressanta men lite tunga artikeln av Lambertz !
