Citat:
Ursprungligen postat av
Triumpf-Of-The-Ill
Jag menar att när man använder rusmedel för att fly från något istället för att deala med det: då missbrukar man. Du har det säkert jävligt nu, men tro mig, det kan bli ännu värre.
Jag är själv tacksam för buprenorfin. Det har gjort att jag kommit tillbaka och har det riktigt bra med arbete och meningsfull fritid, men det tog väldigt mycket arbete och tid hit. Jag hade inte överlevt i Sverige. Det ska bli spännande att börja planera seponering om 1 år ca.
Men jag dealar med det varje dag? Gick upp nu för att gå upp, duscha, göra frukost för att sedan dra till jobbt - när jag egentligen bara vill försvinna. Ta hand om lägenheten, städa, tvätta, träna - kämpar varje dag mot hur jag känner. Kan å andra sidan inte intala mig själv att något utav det är menigsfullt för mig eller att jag har något intresse, hur är då ett bruk varje helg ett missbruk, trodde att många använde sig utav berusningsmedel inte bara för att koppla av i sig, men att någonstans fly från vardagen i någon mening. Eller den som kunnat skatta sig lycklig med att inte må som jag gör men ändå använder berusningsmedel är brukare och den som olyckligt sätt måste använda det för att få ut någonting av livet är missbrukare?
I Sverige är dessutom all form av narkotika användning missbruk..
Tvekar inte på att det kommer bli värre men om fortfarande känner som jag gör om tio år tar jag livet av mig ändå..