Söka jobb som nyexaminerad jurist

Förstår verkligen inte alls den negativitet som råder i den här tråden? Nu är jag ju bara på termin 5 men den allmänna uppfattningen i tråden verkar ju vara att man ska vara glad om man lyckas få ett handläggarjobb på en trött myndighet så länge man inte är i toppskiktet. Jag har arbetat (som samordnare visserligen) på myndighet sen förra sommaren och har i princip blivit erbjuden arbete som handläggare men även jurist efter examen (som ju är lååååångt fram). Ska den här sommaren byta myndighet och där arbeta som sommarhandläggare, var över 100 som sökte och 5 som anställdes. Om det som det påstås i den här gruppen är så otroligt svårt för medeljuristerna (exade) att få dessa jobb känns det ju orimligt att jag som precis är halvvägs får dem med sådan "enkelhet". Kan tilläggas att jag väl ligger på typ 70% BA och 30% AB.

Det här är flashback, negativitet är livsluft för många här, tyvärr. Som du skriver så har man många möjligheter även som "medelmåttig" jurist. Bara det faktumet att du tagit dig igenom en 4,5 år lång högskoleutbildning är ett kvitto på din kapacitet och man behöver ju inte begränsa sig till enbart jobb som kräver en juristexamen.
Påfallande många VD:ar tex är jurister i grunden.

Jo men visst är det så, även bland politiker är det inte ovanligt med jurister. Om man får generalisera lite tror jag det är två typer som har den inställningen: De som är i de övre skiktet och som vill höja sin egen insats genom att påstå att absolut inga andra än de själva lyckas få de bra jobben, eller de som inte lyckades få jobben och använder som ursäkt att det beror på att "man måste ha bra betyg för att lyckas. Onödigt tillägg kanske men har absolut inga planer att stanna kvar på en myndighet, men har varit ett idealiskt extrajobb och sommarens arbete ser jag som ett bra tillfälle att lära mig.

Har du fått sommarjobb, eller änmu bättre vanligt jobb, på en myndighet så hamnar du i egen kategori ha ha. Du ligger betydligt bättre till än även exade med goda betyg. Man ligger man alltid väldigt bra till hos andra myndigheter likväl som sin egen. Det var därför det blev sådant ramaskri, för ett tag sedan, då skattekontoret i Göteborg hade rekryterat anställdas barn under dubiösa former. Just för att då får man mycket lättare arbete i framtiden.

Just i Sverige vet jag ingen toppolitiker som varit jurist sedan Palme utöv Lööf.. Däremot i utlandet är det vanligt. Sarkozy, Putin, Obama, Hillary. Dey är ju dock inga medelmättiga studenter utan topppresterande från eliternas elit.

Att du själv har lätt att få jobb är kanon, men det är ytterst svårt för många, mindre väl presterande.

Det är absolut ett bra tillfälle att lära sig och det ser bra ut på CV:t att ha jobbat hos myndighet. Det vet jag av egen erfarenhet från både statlig och kommunal dito (är dock inte jurist i grunden).

Vad jag kan säga om offentlig karriär är att det ofta upplevs som en insnöad atmosfär. Det blir lite så tyvärr eftersom - som du säkert vet, vi hade strikta lagar och regler att förhålla oss till men för mig förtog det lite av arbetsglädjen.
Jobbar nu på ett större privat företag där man kan ta ut de kreativa svängarna betydligt mycket mer och det tycker jag är det viktigaste.

Super du har ett jobb du trivs med.

Jobbar själv inom det offentliga sedan många år och älskar det. Självklart får man inte ta ut svängarna hur som helst som handläggare eller processförare, då det är likabehandlingsprincipen som gäller. Dock finns det en enorm variation i olika ärenden, och ingen dag är den andra lik.

Ullenhag, Shekarabi, Bodström, Ekström, Norlén m.fl.


Alltså, den enda statistik vi har att tillgå motsäger ju det. Jag har inte sett ett enda argument för att arbetsmarknaden skulle vara särskilt tuff annat än vissa nämnt kursare som inte fått jobb.

Jag vet ingen kursare som är arbetslös, och jag examinerades från Uppsala för nåt år sen eller två. I Uppsala är det väl dock bara 50-60% som examineras året de ska (alltså inkl 1 termin extra löptid). Så 40-50% har med andra ord inte ens tagit examen.

Men det är såklart bara de bästa av de som examineras som får nice jobb och hög lön. Med "de bästa" menar jag inte de med högst betyg, utan de med högst IQ och EQ. Med andra ord, många med höga betyg går det ganska dåligt för senare! Det ligger i sakens natur då betygen ju bara är viktiga för att få sitt första jobb, sen handlar det om att leverera, vara en skön person, m.m.

Det har de sista åren varit många soyboys och mesar som läst juridik (såkallade pluggisar), så det är riktigt låg konkurrens på marknaden för de mer klassiska köttarna. Tänk er själv hur det går när en hipsterkille/tjej ska mäta sig mot folk som inte viker en jävla tum.

Med det sagt! Den som tror på sig själv och står upp för sig själv kommer det alltid gå bra för!

Övriga går det däremot dåligt för. Då blir det myndighetsjobb. Jag personligen hade fan hellre knegat som takläggare i konstant ösregn än att sitta som en jävla grå handläggare på valfri myndighet. FY FAN vilket liv. Det värsta är att de tänker att de är finare än andra bara för att de har en sketen jurist-titel dessutom. En titel som egentligen bara handlar om att genomlida en extremt tråkig utbildning.

Mvh

Ha ha, skoj inlägg "tuffing".

Men de som du tar upp räknar jag inte som topppolitiker även om de varit ministrar, annars kan du lägga till svetsare eller journalist på listan. Sverige har ovanligt lågt utbildade politiker.

Ekström och Norlén vet jag inte ens vilka det är. Då ser jag ändå ofta på nyheterna. Ullenhag såg varit notarie.

Vad var skoj? Det var ett seriöst inlägg som beskriver hur det går till.