Citat:
Går ju att vända på steken också. Det går ju även att vara ödmjuk i resonemanget att pandemin fortfarande i högsta grad är aktiv och att man ännu inte kan utgå från att Sverige kommer att ha hanterat detta sämst i antalet döda per capita när all rök har lagt sig. Det finns absolut noll reflektion över att framtiden är helt jävla oviss. Det enda konstaterandet i denna tråd är att Sverige är och förblir sämst i klassen, detta trots att vi inte har facit ännu kring vad hög smittspridning över tid innebär för immuniteten i ett framtidsperspektiv i vårt land och hur man kan komma att klara ytterligare, kanske en potentiellt ännu värre andravåg. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att vi kommer ha väldigt högt antal döda per capita kontra andra länder när detta är över, men facit har vi inte än. Och den ödmjukheten ser man aldrig i denna tråd.
Andra vågor är dock oftast mildare, historiskt sett. Undantag Spanska sjukan. Så man kan utgå från vad som är mest sannolikt. Även under Spanskan klarade sig de bäst, som fajtades emot smittan ordentligt. Så jag ser det som mest sannolikt, att vi är ordentligt körda.
Oavsett det, så utgår jag i min personliga moral ifrån att man har en skyldighet att bekämpa dödliga smittor och försöka rädda människor, i en pandemi. Även FN håller med i det, varför de har specificerat att stater faktiskt är skyldiga att skydda medborgarna ifrån en pandemi. Så, om någon, t.ex. en grupp anhöriga till avlidna, får för sig att driva frågan gentemot svenska staten, så är det mycket möjligt, t.o.m. sannolikt, att Sveriges agerande skulle fördömas kraftigt av FN. Värt att begrunda. Vad vill vi vara för land, vill vi vara några som värnar mänskliga rättigheter - eller ett land som går emot FNs mänskliga rättigheter. Och utsätts för världens avsky och förskräckelse.
Jag känner inte igen mitt land öht - och det skrämmer mig. Så här var det inte, när jag växte upp. Man värnade de "svagare" i samhället. Icke längre...
