Varför hatar folk feminister? Dom vill inget illa!

Absolut. Vad jag skriver om är tidsaspekten. Att dela upp tiden för sådant som måste göras så att båda får lika mycket tid för återhämtning. I yrkeslivet har folk lika långa raster. Det vore otänkbart att Peter har 45 minuters rast, medans Beata endast har 15 minuters rast. Eller att Peter har max 8 timmars arbetsdag (om han måste jobba över så får han betalt i komptid, eller kan jobba mindre någon annan dag och ta ut flextid), medans Beata måste jobba 8 timmars arbetsdag och sedan har svävande hur länge hon måste jobba därefter, men minst någon-några timmar till (och dessa timmar är dessutom obetalda och går inte att ta ut i flex). Detta vore otänkbart i yrkeslivet, så varför ska det vara annorlunda i privatlivet? Där borda också "rasterna" fördelas jämnt så att båda får ungefär lika mycket återhämtning. Ingen ska behöva slita mer än den andra.

Fint att du får återhämtning av att laga mat. Men matlagning kräver ändå viss tid och koncentration. Så du lär ändå behöva lite tid för att tex. Sitta tyst med dina egna tankar eller ta en härlig promenad/joggingtur. Inte sant? Och då kan det ju vara bra om din partner tar disken efteråt, så du får en luckas återhämtning där. För även om du får återhämtning via matlagning, så kanske din partner får det via att diska. Men det finns återhämtning som innebär "hjärnvila" och det krävs ändå viss form av tankeverksamhet vid matlagning och när man diskar.

Det första stämmer inte.
Det finns många yrken med annan återhämtning än det vanliga.
Så fort yrken blir mer fysiska eller går i annan rytm så brukar det finnas specialregler.


Ja, allt behöver anpassas efter situationen och de inblandade.
Därför är sådant som pappamånader (som även är mammamånader) dåligt.
Det tar ifrån folk deras anpassningsmöjligheter.

Nu menar jag att Peter och Beata arbetar på samma arbetsplats, naturligtvis. Och då bör de rimligtvis ha samma tidsramar för återhämtning på den gemensamma arbetsplatsen. Precis som samboende rimligtvis bör ha samma tidsramar för återhämtning i det gemensamma hemmet. håller du inte med mig om detta? Eller du kanske tycker det är okej att du har mycket mindre återhämtning än dina arbetskollegor? Och sedan när du kommer hem har du mycket mindre tid för återhämtning än din sambo?

Föräldraförsäkringens utformning är bra som den är, anser jag. Men det bör naturligtvis finnas möjlighet att överlåta sina dagar till medföräldern om man av någon anledning inte har möjlighet att ta ut sina dagar. Men som föräldraförsäkringen såg ut förr så var det främst mammor som tog ut dagarna. det ger mammorna ett rejält försprång i relationen till de gemensamma barnen. Det blir inte ett jämställt föräldrskap.

Samma arbete, på samma arbetsplats... ja, så länge det inte är annat som skiljer ska de ha samma återhämtning.


Nej, i hemmet ser saker annorlunda ut och där beror det på vilka jobb man har, vad man anser är jobbigt att göra, hur man mår i övrigt o.s.v.
Där handlar det om att få alla att må så bra det är möjligt, inte om någon millimeterrättvisa.
Exempelvis gör jag mer hemma, då frugan behöver mer återhämtning, i tid räknat.
Alla andra sätt är helt ointressant, då målet är att få familjen att rulla smidigt och smärtfritt samt ge alla det de behöver.

Det har knappast ingen påstått, men om vi antar att den ena alltid gör de tunga lyften, så är det rimligt att den andre gör de lätta lyften, även om de skulle vara fler.

Såhär kan du också tänka.
Jag är fullt kapabel att städa efter mig. Men jag städar inte för att jag saknar annat att göra och det är fullt rimligt att jag inte anser behoven vara lika akuta som min partner, som i stort sett bara behöver en en rynka i fasaden innan hon går igång. Ingen tvingar henne, men hon gillar att ha det renare och snyggare än jag anser nödvändigt.
Jag kan ju inte hindra henne från att pyssla, eller hur?

Sen finns det ett ganska stort antal "jobb" ingen förväntar sig att hon ska ta sig an, som jag gör. Idag fick vi hem ett ton grovbetong och nej, hon hjälpte inte till att lyfta in det dit det skulle.
Hon hjälpte inte till med installationen av den nya badrumskommoden och avloppet eller vattnet där heller, och?

Det här är petimetergrejer och har ingenting med jämställdhet att göra. Tvärtom, det är att komplettera varandra, för om jag ändå ska göra allt, vad ska jag ha henne till?

Hon får som hon vill men hon tar eget ansvar för att ta sig dit, jag tar min plats och tar ansvaret för det. Tillsammans blir det skitbra för oss. Du däremot är singel.
Grattis.

En fråga, gör du mer eller mindre arbete som singel?

Ja, självklart. Men då går man in på individuella skillnader. Då är det fullt rimligt att man får laborera lite för vad som passar bäst. Men eftersom det är så fortsatt att kvinnor gör mer av det obetalda hemarbetet än män, bara för att de är kvinnor. Då är något skevt, inte sant?

Har du tänkt på att män gör mer av det obetalda arbetet utanför hemmet?
Eller att de uppfann det här med transporter och "betalt arbete" för allt arbete utanför hemmet som byggt det samhälle du haft turen att födas till?

Det är återhämtningen jag är ute efter. Att båda får ordentligt med återhämtning. Varje dag. Om den ena får göra allt obetalt hemarbete och båda arbetar lika mycket i procent på sina tjänster, så får den som gör mestadels/allt hemarbete mindre tid för återhämtning. Kanske ingen alls. Har den därtill ett stressigt arbete är den berömda väggen nära och den vill ingen gå in i. Sedan vem som gör vad eller hur man lägger upp det, det är upp till varje samboende par anser jag. Bara att man får till det så att båda får jämbördigt med återhämtning och att inte kvinnan eller mannen är den som får göra mest enbart pga. sin könstillhörighet.

Ja, komplettera varandra är bra. Den starkaste tar det tunga och den svagaste tar det lättare. Den som är bäst på matlagning tar maten och den andra kan ta disken.

Jag gör mindre hemarbete som singel. Det blir mindre disk, mindre tvätt och mindre damm sedan exet drog. Visst, jag lagar mat, men inte varje dag. Sedan hjälps vi fortsatt åt en del (vi har barn med varandra). Vi var nöjda med hur vi lade upp fördelningen av hushållsarbetet, vi var verkligen jämställda vad gällde den biten men jag tog mer ekonomiskt ansvar trots att vi tjänar i princip lika mycket. Men exet tappade känslorna för mig när förälskelsen blommat ut, för flera år sedan och det blev svårt att rädda förhållandet, vilket är en stor sorg för mig eftersom vi har barn ihop och jag vill verkligen vara tillsammans med medföräldern och ha hela den där kärnfamiljen osv. När förälskelsen hade falnat såg exet mig med andra ögon och upplevde mig som för mycket av en ledartyp och det föll inte riktigt i smaken. Så kan det tyvärr gå. Men som sagt: jag gör mindre hemarbete numera. Exet var mer pedantisk än mig också, så det är klart att jag kanske inte är lika noga med att det ska vara veckostädning som jag var förut. Jag kanske städar varannan vecka nu.

Vilken patetisk kvinna. Men du behöver också växa upp och sluta leka feminist.

En relation ska inte vara jämställd. Det blir fel fokus. En relation ska fokusera på parternas behov och se till så att båda är nöjda. Om du slutat eftersträva att vara Mr 50 procent så kanske du hade kunnat se vad din kvinna egentligen behövde.

--------
*Edit

Exakt så jag menar att man ska göra. Och så vi gör här hemma också. Har testat på 50-50 också för många år sedan och det är verkligen skräp och en källa till onödiga bråk.

Nej, det behöver absolut inte vara skevt.

Män ökar deras mängd hemmaarbete när de blir sambos, medan kvinnor minskar sitt.

Det tyder ju snarare på olika preferenser.
(Eller att kvinnor bara är långsamma )

Precis!
Jag förstår inte varför folk är så besatta över att allt ska vara jämställt och lika.

Det spelar ingen roll vem som gör mest eller vem som tjänar mest eller något sådant.
Det som spelar roll är att alla mår så bra de kan, att allt fungerar och rullar på.

Exempelvis hatar frugan att tvätta badrum, medan det inte rör mig i ryggen
Ska vi då i jämställdhetens namn städa dem varannan gång eller ska jag ta dem jämt?
Gällande disk så är jag ok med att det väntas en stund och att jag diskar av större partier åt gången medan frugan vill att man diskar direkt.
Sådant blir det lätt bråk kring.

Nu kommer vi fram till något. Hur tänker du där? Vem/vilka tvingar kvinnor att städa mer? Kommer det hem en polis som kontrollerar vem som har vagina och tvingar den personen att göra hushållsarbete?

Eller är det så att kvinnor väljer helt själva hur rent de vill ha, hur mycket tid man lägger på matlagning etc?

Tänk om jag, som man, känner ett tvång att sortera böckerna i bokhyllan, kryddorna i kryddhyllan, sakerna i alla lådor/garderober/badrumsskåp/förråd/garage på daglig basis. Annars hittar man ju aldrig något och det ser för jävligt ut! Vilken oreda, det måste göras!

Varför ska jag tvingas till mest obetalt arbete bara för att jag är man? Orättvist! Jag behöver min återhämtning!