Citat:
Ursprungligen postat av
eao2017
Fast skillnaden här är ju att nu uppdagas det att R och P faktiskt inte ens verkade tycka om barnet. De kallar henne öknamn, särbehandlar henne negativt, tycker att hon är besvärlig. Så dessa faktorer + tungt drogberoende människor utan spärrar = olycka? I think not.
Sen var det nog ingen psykos eller panik som gjorde att de avstår att larma, utan rätt och slätt att de inte vill att någon ska upptäcka att de drogat barnet/barnen.
Jag tror visst att dom tyckte om E, framförallt R verkar t.om ha kunnat reflektera kring att de fokats så mkt på E’s anknytning, men helt missat tanken på deras anknytning till henne.
Jag tror dock att deras kärlek till henne var ytterst villkorad pga bristande föräldraförmåga och omdöme överlag.
Vidare tror jag att de båda kände rätt ofta att de tagit sig vatten över huvudet genom att begära hem alla barn och att det def inte blev något idyll, men av (nån sorts) kärlek (såklart) blandat med (särskilt P’s) rättshaverism så kunde de helt enkelt inte erkänna att de ej klarade av situationen.
För då hade myndigheterna och Melinda ”vunnit” liksom..inkl de riskerade då även att bli föremål för närmare granskning och på så vis kunna bli av med S och A också, liksom att diverse oegentligheter hade uppdagats...?
Vi får säkert aldrig veta exakt vad som hände, men jag tror snarare på ”olycka” som i helt omdömeslösa väcka föräldrar utan koll på barnsäkerhet, totalt bristande kunskap om barn öht från P’s sida, en totalt slut psykiskt sjuk trebarnsmamma under ständig pillerpåverkan, patologiskt besatt av sin auktoritära snubbe på det klassiska viset med kvinnor som älskar män som hatar kvinnor, isolerade från omvärlden och utanför normalsamhället..
Om och när E ramlade i badet eller någon annanstans, och eller hamnade i ett livshotande tillstånd, så var de alldeles för påverkade för att fatta ett rimligt beslut om att larma 112, samt på missbrukares vis mer upptagna med att inte åka fast själva inkl i detta fall även bli av med barnen då alla missförhållanden skulle upptäckas, att de (säkert mest P) pundade ihop den makabra lösning som han gjorde och R tryckte i sig allt hon kunde och stängde säkert av sig själv fullständigt.
Nej, jag tror inte att detta är en utstuderad sadisthistoria i stil med Bobbyfallet eller ”pojken som kallades Det” osv. Jag tror mer på en antisocial personlighetsstörd pundarfarsa och en tafatt dito morsa.