Citat:
Ursprungligen postat av
Kausti
Det är nog bra för dig att inse att du inte investerar, du gamblar. Du har ju uppenbart kastat in en massa pengar med otroligt hög risk och blir sen förvånad när det inte fungerar.
Du måste inse att du inte har fallenhet för att hålla på med detta, och inse att bara för att du vinner tillbaka dina pengar med ditt gamblamde ibland så är det inte ett bra beslut du tagit. Läs på lite om vad väntevärde är, hur alla beslut du tar har en viss procentuell chans att gå bra. Typ som att spela på en nummer på roulette, för det är vad du gör när du "investerar".
Jag hade sökt hjälp hos någon spelberoendelinje om jag vore du, för det låter som att det beteendet är ursprunget till dina problem.
Oavsett så önskar jag dig lycka till, hoppas allt löser sig

Det har med beteendet i övrigt att göra. Nervighet är grunden för att göra fel och jag är riskbenägen, håller på med risksporter och söker dopamin hela tiden. Men varför hamnar jag i dessa beteendemönster? Det har med psykologi att göra mer än att jag inte fattar siffror. Siffrorna förstår jag men på något sätt överskattar jag mig själv.
Nästan alla affärer har varit blankningar och på något sätt har revengetrejdingen jagat mig sedan april 2006 då jag första gången förlorade. Innan satt jag jämt i aktier men när jag brände mig fick jag syn på kortningar och blankningar. Sen dess har jag praktiskt taget bara förlorat.
Det är definitivt beteendet det handlar om men vad i beteendet är det som gör det?
ADHD och autism sägs vara de värsta tänkbara personligheterna på börsen och klarar inte av att hålla i pengar.
Ibland kan jag bestämma mig för att hålla mig till att köpa när lönen kommer, men efter två eller tre månader har jag hittat en ny idé och sålt av och köper annat skräp som jag förlorar på. Hela tiden avviker jag från planen (om jag ens har någon) och faller i gamla beteendemönster.
I en förlustposition känner jag mig aldrig orolig men i långa positioner är jag otrygg och rädd. Ivrig att plocka hem vinst och bekväm när jag har förlust. Samtidigt är jag sjukt trött på mig själv.