Citat:
Alla är olika, är själv social och brukar göra saker dagligen med vänner. Jag reser utomlands minst två gånger om året och är i ständig rörelse. Nu har jag jobbat hemma sedan mars, hållit mig hemma så mycket som jag bara kan och umgås bara med min bror och hans familj. Samtidigt har spridningen av covid-19 varit sjukt låg och seg i Malmö, men vi kämpar på. Det viktigaste för mig är att jag vet att jag har rätten att gå ut och ta en öl och träffa lite polare på en restaurang eller uteservering. Jag har rätten att gå ut och träffa tjejer på krogen, jag har rätten att ta med en tjej hem på lördagskvällen. Inte för att jag gör det, men jag har rätten.
Jag tror majoriteten av alla som inte gnäller på FHM känner samma sak. Man stannar hemma, man distanserar sig men bara det att man har rätten att göra mindre sociala saker hjälper på långa vägar
Jag tror majoriteten av alla som inte gnäller på FHM känner samma sak. Man stannar hemma, man distanserar sig men bara det att man har rätten att göra mindre sociala saker hjälper på långa vägar
Ja jag förstår men det är ju ändå inte liksom hela livet. Men som sagt eftersom informationen är så luddig kan nog känslan vara det? Det är nog därför många har svårt för detta. Det är så ogreppbart och skapar en känsla av maktlöshet eftersom vi människor behöver känna någon form av kontroll.
Vi måste lära oss leva med det. Jag planerar själv att återgå till jobbet fysiskt i mitten på juni och jobba hela sommaren. Då händer det något annat ändå. Det är svårt med hemarbete då skillnaden mellan arbete och fritid är lite luddigt.
Hoppas vi kan få några klara direktiv nu inför sommaren iallafall. Kanske kan göra några människor lite mer trygga och slippa oro. Och vi alla andra också.