Hur få blyg katt att acceptera andra? [Rubrik korrad. /Mod]

Jag lånar den här tråden lite och kollar om någon vill ge mig tips på samma ämne: försiktig katt.
Detta gäller en hankatt som är snart 1 år gammal. Han bor med mig, mitt barn och en annan hankatt som han är bra kompis med. Denna lille kille är hur gosig som helst med oss inom hemmets fyra väggar och han kan även tänka sig att gosa med personer som kommer in i vårat hem om de kommer en och en och tar det lugnt från början.
MEN: jag har nu tagit ut katten i sele och i en transportbur för att titta på de närmaste omgivningarna ett otal gånger, och katten är sååå ängslig att han helst inte går utanför transportburen mer än en väldigt kort bit och sen springer han tillbaka in i buren. Jag är lugn och trygg och pratar uppmuntrande till honom.
Jag tycker att kissen vid det här laget borde ha förstått att de människor som passerar förbi oss inte är farliga för det har inte hänt något traumatisk. Jag väljer att gå ut när det är få människor som rör sig i området. Vi har kollat på samma begränsade område många gånger så att han ska känna igen sig, men det går liksom inte framåt..är det dags att ge upp? Han är ju inte ens ett år så det känns trist om han bara ska leva sitt liv i lägenhet.
Jag har konstaterat att katten hatar att ha på sig selen så kanske rör han inte på sig därför, men jag vågar inte släppa en så rädd katt helt lös. Det är en bra och mjuk sele som inte sitter hårt.
Någon som har något vettigt att säga om situationen?

Hmmm... inte riktigt min avdelning men kan spåna lite, om det kan hjälpa?

Om kissen inte är bekväm med selen tror jag inte det kommer funka. Köp en annan och/eller träna inne tills han inte bryr sig. Och nästa steg är att träna inne med koppel. När det funkar, gå till ett lugnt ställe med kissen i buren, grönområde, park, skog. Skyddat med buskar och träd. Lägg dig på en filt och läs en bok eller nåt, öppna buren. Om kissen vill sitta där så låt honom. Flexikoppel kan vara bra. Jag tror han kommer att våga sig ut, men kanske aldrig vara bekväm med främmande människor ute. Sitta i en buske och lukta i 2 timmar brukar vara normal kattpromenad. Det är inte alls säkert att han själv vill röra på sig, katter är som de är... Vad vet man, det kanske är tillräckligt för honom att bara sitta i buren och lukta, titta...? Du ser ju snart om han verkar vilja ut, han kommer visa dig, kliva in i buren och jama eller stå vid dörren.

Man kan köra klickerträning också, men jag är osäker om det är lämpligt. Video att kolla på:
https://www.youtube.com/watch?v=ERllZYZuaOE

Om du vill pröva släppa honom lös eller är rädd han krånglar sig ur selen, så finns det katt-gps och katt-pejl, googla.

Lycka till.

Tack snälla för svar! Aha, så att sitta i en buske och sniffa runt är en normal kattpromenad
Det förklarar ju saken, delvis i alla fall. Min förhoppning var att katten skulle röra lite på sig eftersom han är inne så mycket och kanske inte bygger upp fysiken så bra då, men jag kan ju inte tvinga honom att gå på promenad om han inte vill förstås.

Jag tror att han får ut något av det hela för han brukar självmant gå in i transportburen, men när vi är ute så verkar han ofta rädd ändå. Han tittar på mig och jamar ibland och går det förbi någon kryper han längre in i buren. Han är dock nyfiken på grannens katt och är inte rädd för grannflickan. Alla vuxna män är läskiga tydligen och även småkillar med fotbollar, även om man bara ser alltihop från ett betryggande avstånd. Han är mest van vid tjejer så det är väl därför.
Katten har varit utanför buren vid några tillfällen och gått några meter runtom, men han var modigare de första gångerna vi var ute och nu är det som att han har förstått hur stor världen är och blivit räddare.

Selen är nog så bra den kan bli tror jag, den är lätt och mjuk och skaver inte tror jag. Han låter mig ta på den, motvilligt men utan att streta emot så mycket, men jag tror att han fortfarande ogillar att det sitter något på hans kropp överhuvudtaget. Jag har låtit honom vänja sig inomhus men han har inte varit så pigg på att gå omkring med selen inne så jag tänkte att utomhusmiljön skulle vara en distraktion och att han skulle glömma att han har sele på sig.... Men kanske har du rätt i att det faktiskt kan vara lite kört om katten inte accepterar selen. Jag ska överväga att skaffa en annan sele.
Flexkoppel tänkte jag skaffa om kissen går lite längre utanför buren nån gång
Jag ska kolla upp det där med gps och pejl, men det jag är mest rädd för är att kissen ska få panik och rusa rakt över närmsta väg och bli påkörd. Hemska tanke....
Vi bor lite dumt för det är väldigt öppet runtomkring men jag har försökt hitta så skyddade platser det går, jag tänker som du där. Grönt och buskigt. Det är sjukt tungt att bära katten i transportburen så jag kan inte gå så långa sträckor.
Jag kommer fortsätta ett tag till att bära ut katten och så får han sitta i buren och kika om han är nöjd med det. Blir han ännu räddare eller visar att han inte vill gå in i buren så får jag väl ge upp till slut. Tack igen för att du tog dig tid att skriva!

Ja, det ska ju vara för kattens skull som han ska gå i sele/vara utekatt. Han är fortfarande ungkatt/tonåring och ni har många år framför er. Om det inte funkar nu så kan det ändå gå hur bra som helst om några år. Gissar han känner sig säkrare och blir lugnare med åren, så är det oftast. Och ni kanske flyttar, jag vet exempel på katter som varit innekatt många år, men skolas om till utekatt och det går hur bra som helst.

Ja, gå ut för en dos dagligt busksittande är precis vad en del katter helst vill göra. Jättetråkigt för oss.

Jag tycker han beter sig helt normalt, faktiskt. Han gillar inte främlingar och han gillar inte öppna ytor. Klokt. Det finns ju katter som är korkat supersociala, går frimodigt fram till vem som helst, går in genom alla öppna dörrar, och de råkar förr eller senare illa ut.

Bostadsområdena är inte vidare bra ur kattsynpunkt, även om det inte finns bilvägar nära. Kortklippt gräs, städat och krattat med asfalterade gångvägar och parkeringar. Ont om insekter och fåglar, inga möss och råttor.... Finns det sten är det enstaka, inga naturliga rösen med skrymslen. Man ser ofta katter som hukande smyger efter husväggar, in i de få buskage som finns. Högt oklippt gräs, som katter och andra djur trivs med, är osnyggt och ska inte förekomma. Kanske kan bli ändring framöver, har läst en del om hur vi sabbar biologiska mångfalden med våra jättegräsmattor och prydliga parker överallt, att vi bör spara mer långgräs, vildängar, rösen, lövsly och skogsdungar även i bostadsområden.

Om det finns trafikerade vägar i närheten, skulle jag inte släppa ut katten ens med gps och pejl. Alldeles för många katter blir påkörda.

Så vad kan du då göra? Om jag får spåna lite, så skulle det kanske funka om du spände fast buren på en pirra? Då kan du gå till ett bättre område. Finns billiga hopfällbara. Alternativt kattvagn. Ja, det finns faktiskt som ser ut som små barnvagnar. Skulle nog känna mig lite fånig med en sån, bli utstirrad eftersom det är så ovanligt, men men... För kattens skull kanske. Exempel: https://www.zooplus.se/shop/katt/kattburar_transport/transportvaskor_katt/vagnar/559913

Ett annat förslag är att gå ut när det är mörkt. Kanske en ljum augustikväll blir perfekta tillfället för din kisse att vilja smyga runt och upptäcka?

Jag har fått ta hand om en sådan katt ett par gånger. Bara ta en filt och en bra bok och lägga sig och läsa en timme eller så nära någon buske så katten kan välja om den vill vara sällskaplig eller hålla sig inne i busken. Värsta biten är att försöka trassla ut kopplet ur busken efteråt (långt flexikoppel). Emellanåt kom någon grannkatt förbi och de var sociala på katters vis på någon meters håll.

En annan youtuber, som jag fick skickad till mig, har otroligt lydiga katter som går fint i koppel. Jag gillar inte riktigt det här, hon styr katterna till allt möjligt genom att träna dem när de är hungriga. Känns inte så kul att se en kisse som måste gå ner i ett fyllt badkar och göra high five för att få en tesked kattmat. Kan finnas bra tips ändå, så jag länkar den och du får avgöra själv Cucciola.

https://www.youtube.com/watch?v=K1xE1BZo5PA&list=PLz2-JM3q5bi5HOXzWspq3x3Wobga6A8c2

Jag tror nog det blir bäst om man tänker att det är katten som går ut med dig och inte tvärtom.

Det låter lite hoppfullt trots allt när du säger att saker och ting kan ändra sig med tiden. Det mesta i vår närhet är väldigt öppet och kortklippt gräs och tråkigt ur kattsynpunkt så man får ta sig ganska långt bort om man ska till något bättre. Men det finns en möjlighet att vi flyttar så småningom.
Ja, jag tror att en ljum sommarkväll med lite lagom skydd av mörker kan vara vad min lille kattkille behöver för att hitta modet att smyga runt lite mer. Jag kommer att prova framöver.
Kattvagn vete sjutton...men man ska aldrig säga aldrig. Jag älskar inte att bli stirrad på men jag älskar mina katter så vem vet

Ja, jag har råkat ut för trassligt koppel redan

Nej, jag gillar inte heller idén med att få hungriga katter att göra onaturliga saker. Det måste märkas att de gillar det i så fall. Jag ska kolla på länken vid tillfälle.
Jag får mina katter att hoppa runt på klösmöblerna eller upp på bord mot lite godis men det enda syftet är då att motionera dem och förhoppningsvis stimulera dem litegrann. De har hoppat över små plasthinder också, som pyttesmå hästar. Men hungriga behöver de aldrig vara.
Ha, ha - ja, jag tänker redan att det är katten som går ut med mig för jag får anpassa mig helt efter honom ! Tack för bra tips och tankar, det är alltid bra om någon spånar