Efter lite grävande har jag hittat SOU 1983:39 som på sidan 19 säger ungefär det som jag tidigare uttryckt i tråden:
Alltså: Med befogenheterna följer också ansvar inför uppdragsgivaren. Riksdagen är ansvarig inför folket, regeringen inför riksdagen och de statliga förvaltningsmyndigheterna inför regeringen.
Statskontoret uttrycker det såhär i rapporten 2003:11 s. 15:
Alltså: Den ansvarige ställs till svars för sina handlingar inför någon.
Förvaltningsmyndigheter som bryter mot lagen SKA ställas till svars av regeringen. Om regeringen underlåter att ta sitt ansvar så SKA den ställas till svars av riksdagen.
Som framgår av 20 kap. 5 § brottsbalken får åklagare åtala brott varigenom vissa personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget. I fråga om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument...1962-700#K20P5
När det gäller statsråd framgår en särskild bestämmelse av 13 kap. 3 § regeringsformen:
Den juridiska knäckfrågan för tråden är därmed rimligen om någon/några ledamot/ledamöter av regeringen kan anses ha åsidosatt sin tjänsteplikt så grovt att åtal kan vara befogat. Personligen anser jag att så kan vara fallet när de långvariga problemen inom vården och omsorgen betraktas ur ett helhetsperspektiv.
De olika statsorganen erhåller sina befogenheter genom en kedja av mandat: från folket till riksdagen, från riksdagen till regeringen, från regeringen till de statliga förvaltningsmyndigheterna. Med befogenheterna följer också ansvar inför uppdragsgivaren. Riksdagen är ansvarig inför folket, regeringen inför riksdagen och de statliga förvaltningsmyndigheterna inför regeringen.https://data.kb.se/datasets/2015/02/...4936831%29.pdf
Alltså: Med befogenheterna följer också ansvar inför uppdragsgivaren. Riksdagen är ansvarig inför folket, regeringen inför riksdagen och de statliga förvaltningsmyndigheterna inför regeringen.
Statskontoret uttrycker det såhär i rapporten 2003:11 s. 15:
Ansvar är ett begrepp med många betydelser. I grunden är ansvar ett relationsbegrepp. Den ansvarige ställs till svars för sina handlingar inför någon. I Sverige utgår all offentlig makt från folket. Den demokratiska styrningskedjan bygger på ett mandat från folket till riksdagen och därifrån till regeringen och de statliga förvaltningsmyndigheterna. Med detta mandat följer, i varje led, ett ansvar inför uppdragsgivaren. ”Riksdagen är ansvarig inför folket, regeringen inför riksdagen och de statliga förvaltningsmyndigheterna inför regeringen”.http://www.statskontoret.se/globalas...003/200311.pdf
Alltså: Den ansvarige ställs till svars för sina handlingar inför någon.
Förvaltningsmyndigheter som bryter mot lagen SKA ställas till svars av regeringen. Om regeringen underlåter att ta sitt ansvar så SKA den ställas till svars av riksdagen.
Som framgår av 20 kap. 5 § brottsbalken får åklagare åtala brott varigenom vissa personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget. I fråga om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument...1962-700#K20P5
När det gäller statsråd framgår en särskild bestämmelse av 13 kap. 3 § regeringsformen:
Den som är eller har varit statsråd får dömas för brott i utövningen av statsrådstjänsten endast om han eller hon genom brottet grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och prövas av Högsta domstolen.https://www.riksdagen.se/sv/dokument...1974-152#K13P3
Den juridiska knäckfrågan för tråden är därmed rimligen om någon/några ledamot/ledamöter av regeringen kan anses ha åsidosatt sin tjänsteplikt så grovt att åtal kan vara befogat. Personligen anser jag att så kan vara fallet när de långvariga problemen inom vården och omsorgen betraktas ur ett helhetsperspektiv.