Vad gör man när man vet att någon ljuger?

Vad gör man när man vet att någon ljuger?

Konsekvenserna av lögnen kanske inte är jättestora, men ändå så att de har negativ påverkan. Att påpåeka att man inser att det är en lögn brukar inte vara så populärt, men samtidigt är det ju inte så bra att gå omkring och låtsas som det regnar.

Två exempel som hänt mig senaste tiden:

1. A hade lånat en pryl av mig. Inget viktigt men det vore bra om jag fick tillbaka den ganska snart. Vid ett tillfälle ska A köra bil mellan X och Y (två ställen). Jag befann mig ett kvarters omväg från vägen mellan X och Y och bad A svänga förbi och lämna den lånade saken (hon hade den med sig), varpå hon kommer med jättekonstiga undanflykter "det går inte att parkera där du är" (behövdes inte, jag kunde stå längs vägen och ta emot), "vi kör inte den vägen" (fanns bara en rimlig väg mellan X och Y) osv. Jag vederlade alla dessa lögner (typ med en skärmdump från Google Maps som visade vägen mellan X och Y och att jag var precis där hon skulle köra).

Jag har ingen aning om varför hon kom med dessa undanflykter. Om jag ska gissa hade hon något sällskap i bilen som hon inte vill bli sedd med/skulle se mig, men A och jag har inte den sortens relation att jag bryr mig och jag är inte så orepresentativ (snarare tvärtom) att det skulle vara ett problem.

2. B hade varit skyldig mig pengar någon månad. Jag meddelade att jag behövde dem inom två veckor så gott om tid att få fram dem och hon har inga ekonomiska problem per se (dessutom behövde jag dem sista dagen en månad så hon hade hunnit få lön). När det börjar närma sig påminner jag några gånger och får då till svar att Swish inte fungerar, gång på gång i ungefär tre dygn. Om Swish inte skulle funger i tre dygn skulle det vara en nyhet som rapporterades i alla medier. Efter att för kanske femte gången fått den ursäkten lackar jag ur och förklarar att jag tror hon ljuger (pengarna kom ett par dagar senare men då hade jag fått läsa problemet på ett annat sätt).

Man kan väl säga att varken A eller B reagerade positivt på att bli avslöjade som lögnare.

Vad tycker ni man ska göra i situationer som dessa?

Avslöja dem som lögnare. Ett av de bästa sätten att få ett slut på deras (av alla) oönskade beteende. Hoppas att fler har stake nog att konfrontera dem.

Du säger att du vet att de ljuger och redovisar bevis för det. Då kan de inte slingra sig.

I fall A kan man kanske ha lite mer överseende. PLÖTSLIGT skall du ha tillbaka grejen genast. Hon kan ju ha sina skäl till att inte vilja träffa dig just då och det skall väl du inte bekymra dig om. Bättre att acceptera och fråga när du kan få grejen.
Ditt EGO spelade dig kanske ett litet spratt där då du kände att du blev inte betraktad som en person som åtnjöt fullt förtroende? Att du kände att hon skiter i dig och vad du vill?
Du riskerar ju att bli ansedd som jobbig. Skiter du i det och skiter du i att förstå att andra ibland inte vill berätta allt för dig är det väl bara att köra på.
Men det är lätt att säga att man skiter i det. Egentligen blir man ju ofta VÄLDIGT påverkad av vad andra har för fantasier om en och kan gå och älta detta i huvet och känna sig försmådd.

Det beror ju helt på vilken relation ni har, hur viktig den är och vad de är för ”typ” av personer.

Det verkar ju inte som att dessa människor respekterar dig direkt. Då bestämmer de sig för något och sen spelar det inte så stor roll vad du än säger. Det blir mest som om en liten hundvalp gnäller lite.

Att människor ljuger lite, drar vita lögner, inte har lust med något visst eller inte vill avslöja något är ju självklart - men då ger man dem ju normalt utrymme att själva presentera lösningen och inte framhärda - även om det man påtalar är den mest logiska eller tydliga lösningen.

Att avslöja någon som lögnare kan vara skönt för egot i stunden, men gör knappast något bättre i längden.

Vill du att folk ska göra som du vill så tar du istället in i beräkningen att folk ljuger, inte vill ses i fula mysbyxor, inte alls är där de sa att de var eller vad det nu kan vara - och sedan anpassar du dig till detta faktum.

Lånar inte ut saker eller pengar till dem igen.

Du får väl ansöka om betalningsföreläggande, alternativt be sliddjuret dra åt helvete?
Varför är folk så jävla jobbiga? Har man lånat ger man tillbaka osv....

På tal om det där senaste exemplet. Jag skaffade swish senast av alla jag känner och ville gärna ge folk cash eller föra över från bank istället. Till slut blev det lite pinsamt att säga att jag inte hade swish och inte kunde föra över pengar så snabbt om man kom överens om små utlägg på distans. Blev då lite paranoid och trodde folk skulle gå och tro jag var smitare eller snål och har nu installerat swish tillslut. Hon kanske heller inte hade swish och fick skaffa för TS? Ser man i det långa loppet så gav min tid utan swish som resultat att folk nu är skyldiga mig småsummor här och där som jag aldrig kommer driva in. Jag har däremot alltid betalat min del, men däremot inte riktigt lika snabbt som de med swish eftersom bank tar typ en dag extra. Har däremot stått för betalningen flera gånger med folk och så har jag sagt att de kan ge mig cash sen för jag har inte swish och jag har inte fått en krona. Det har rört sig om så små summor per person så det vore liksom girigt av mig att driva in dem men sammantaget blir det ju lite mer då. Om 5 personer är skyldiga en hundring så är det ändå 500 osv.

A hade jag gett utrymme att lämna tillbaka saken vid annat tillfälle, låt folk ha lite privatliv.

B tycker jag du gjorde helt rätt med.

Är det en släkting? man säger ju att släkten är värst.

Detta.
Allt överdrivna med taktik kring hur du ska pressa dem blir bara löjligt, som ett Seinfeld-avsnitt.
Betrakta grejerna som förlorade, dra lärdom och gå vidare.

Just det, se det utlånade och förlorade som läropengar.
Se sedan till att utesluta den där gamen ur din tillvaro, så att du kan leva ett parasitfritt liv.