Citat:
Jag kan berätta vad som varit bra med Sveriges strategi.
Jag bor i Stockholm. Hela familjen har haft COVID-19. Här har så många varit sjuka nu, att Stockholms kurvor är fallande, fast vi inte behövt strama åt mer, och trots att restauranger börjat bli lite mer välbesökta. Solen skiner.
Det är så jävla skönt.
Istället för att fly stormen så red vi genom den, och kom ut på andra sidan.
Länder som Tyskland måste nu lära sig leva på ett nytt sätt, som virusets fånge. Det kan när som helst blossa upp, och trigga nya lockdowns. Vad gör det med ens psyke, att leva under virusets skräckvälde?
Skulle du våga starta ett företag, om företaget när som helst kan kvävas av en lockdown? Skulle du våga ha en provanställning, där du kan sparkas på dagen vid lockdown? Kommer du våga konsumera i dina medmänniskors butiker? Du måste spara spara spara, så att du överlever flera månader av lockdown, igen. Vågar du komma nära en annan människa? Barnens morföräldrar? Tänk om du är latent sjuk och smittar någon i din närhet som kan dö? Vågar du gå till frisören, eller tandläkaren? Du kan ju bli smittad. Även om du själv får små symptom, så kan det bli startskottet för en ny lockdown av ner din by/stad, när antalet smittade går över gränsvärdet. Du kan bli inlåst igen. Börja från början.
Allt det här är sånt som jag inte måste fucking oroa mig för längre. Och om ett par månader är förhoppningsvis samhällssmittan (och kunskapsläget) på en nivå här att barnbarnen kan träffa sina morföräldrar igen, med viss försiktighet.
Ni som gnäller på Sveriges strategi, ni måste bo ute i landet, eller leva i en bubbla i Stockholm, och befinner er fortfarande på fel sida av stormen. Eller så ser ni inte att det finns två sidor av stormen, där Stockholms sida är mycket bättre.
Jag bor i Stockholm. Hela familjen har haft COVID-19. Här har så många varit sjuka nu, att Stockholms kurvor är fallande, fast vi inte behövt strama åt mer, och trots att restauranger börjat bli lite mer välbesökta. Solen skiner.
Det är så jävla skönt.
Istället för att fly stormen så red vi genom den, och kom ut på andra sidan.
Länder som Tyskland måste nu lära sig leva på ett nytt sätt, som virusets fånge. Det kan när som helst blossa upp, och trigga nya lockdowns. Vad gör det med ens psyke, att leva under virusets skräckvälde?
Skulle du våga starta ett företag, om företaget när som helst kan kvävas av en lockdown? Skulle du våga ha en provanställning, där du kan sparkas på dagen vid lockdown? Kommer du våga konsumera i dina medmänniskors butiker? Du måste spara spara spara, så att du överlever flera månader av lockdown, igen. Vågar du komma nära en annan människa? Barnens morföräldrar? Tänk om du är latent sjuk och smittar någon i din närhet som kan dö? Vågar du gå till frisören, eller tandläkaren? Du kan ju bli smittad. Även om du själv får små symptom, så kan det bli startskottet för en ny lockdown av ner din by/stad, när antalet smittade går över gränsvärdet. Du kan bli inlåst igen. Börja från början.
Allt det här är sånt som jag inte måste fucking oroa mig för längre. Och om ett par månader är förhoppningsvis samhällssmittan (och kunskapsläget) på en nivå här att barnbarnen kan träffa sina morföräldrar igen, med viss försiktighet.
Ni som gnäller på Sveriges strategi, ni måste bo ute i landet, eller leva i en bubbla i Stockholm, och befinner er fortfarande på fel sida av stormen. Eller så ser ni inte att det finns två sidor av stormen, där Stockholms sida är mycket bättre.
Har ni fått bekräftat att ni varit smittade? Blev ni såpass dåliga att ni behövde uppsöka sjukvården eller har ni köpt tester själva? Härligt att höra att ni verkar bättre hursomhelst.
Och vad gäller Stockholm överlag så är det ju så jävla tydligt att det minskar att inte ens den vildaste alarmisten kan vara en förnekare kring detta.