Subtila sociala koder, kan ni komma med några?

Jag har alltid kämpat i uppförsbacke med den sociala biten Så kom.gärna med exempel och tips. Här är mina bidrag:

Nån som hela tiden vill lära andra: så blir drygt för andra i slutändan att lyssna på det. Ger vibbar av gubbig för yngre än dig, och för äldre så ger de kånslan att du kan försöka dominera eller göra dom obekväma då vi har föreställningar att äldre ändå ska vara i en dominerande ställning.

Såg en koreansk tv serie, där frågade en kille om han kan skjutsa en en tjej han gillade, som i gick i samma klass. Tjejen svarade att hon måste tacka nej för att hon skulle känna sig obekväm. Obekväm är ett ord vi avänder lite av i sverige, men det är normaliserat att använda det så brett i korea. Men jag tror det är nyttigt att tänka i dom termerna. Om jag gör si och så, kommer personen va bekväm? Om jag frågar för mycket, frågar om en allt för stor tjänst, står för nära, pratar för högt, skapar tysta stunder när ja pratar,så gör du personen obekväm.

Ibland är folk trötta efter jobbet, och de orkar inte diskutera eller teorisera utan vill hålla det avslappnat.

Jag ska köpa en båt, och jag säger till köparen att vi kan ta detaljerna senare såsom leveransdatum, om.de ska va onsdag eller torsdag och säger nåt övergripande bara. Medan en som inte kommit överrens om köpet och görna fördjupar sig i detaljerna om de isåfall hämtar den på onsdag eller torsdag, kan ge ett oskönt intryck. Det första scenariot signalerar att man fattar, är intelligent och social. Det andra scenariot att man inte är på samma våglängs socialt och intelligensmässigt.

Ena personen skriver sms till dig strukturerat artigt och trevligt. Du svarar personen med hälften av innehållet, och skriver halvslappt utan stora bokstäver och kanske ett stavfel också. Personen var ju socialt medveten att han skrev ett peferkt artigt sms och får skit kastat i ansikten i hans värld, eftersom han är medveten om alla sociala koder. Nästan på gränsen till respektlöst från min sida som svarar så slappt. Personen som är social, anpassar sig ju självklart genom att möta mig på min slappa nivå, oftast så svarar dom till och med ännu mer korthugget, för dom kanske tolkar det som att man inte orkar fejka perfekt trevliga sms, vilket ändå signalerar något negativt om mig, att jag är för självisk och lat för att anstränga mig. Detta skulle dom självfallet aldrig säga tilll dig.

J L Saxons (han med veckotidningen) bok Umgängeskonst - Levnadskonst : Råd och betraktelser
innehåller en del pärlor trots sin ålder.

Ja mina bästa tips är att du ska lära dig mer om social kompetens och karisma. Olika människor kämpar med det sociala i olika perioder i livet. Vissa har bättre grundförutsättningar genom att ha många syskon, föräldrar som fortfarande är tillsammans och många familjebekanta. Har man en alltför överbeskyddande mamma eller pappa kan det också vara svårt med sociala koder. Man måste "loss från boet" och träna helt enkelt.

Några bra allmänna tips är att lyssna på vad andra människor säger och ställ frågor som inte kräver ja eller nej svar och ställ inte för många frågor efter varandra för då blir det som en intervju.

När du berättar en historia, pausa naturligt innan du berättar hela för att stämma av om folk verkar intresserade. Är det ingen som verkar intresserad ställ dem en fråga istället.

En karismatisk person lyssnar på andra och lyfter fram andra.

När det gäller raggning på tjejer så är ju män och kvinnor ofta väldigt olika och har super olika intressen och jag har märkt att vissa män gillar att tala i evigheter om sitt specialintresse och sedan blir de helt ointresserade om någon annan gör samma sak.

Jag är själv intresserad av stjärntecken men har märkt att de flesta män hatar att lyssna på eller prata om det så undviker det temat.

Specialintressen ska generellt sett undvikas att gå in på för detaljerat om det inte är ett delat intresse. Så är du intresserad av något kan du prova prata lite grann om det och se om den andra verkar intresserad.

Sociala koderna är dock väldigt subtila och där kommer också det svåra. Svensk kultur är väldigt artig så det är väldigt svårt att se om någon är ointressand av det du talar om för att man låtsas vara intresserad för att det har med artighet att göra.

Finns ganska bra YouTube klipp på karismatiska personers beteenden. Lycka till!

Intressant tråd. Nu får personer som alltid har åsikter om vilka fel andra gör socialt, chansen att berätta för oss andra, så vi kan förbättra oss och göra både våra liv bättre och era liv bättre som måste stå ut med oss. Ta den chansen!

Jag har ett bidrag som är åt andra hållet, vad du kan göra i egenskap av mottagare för att uppmana andra till att vara bättre. Det är att belöna när folk gör "rätt" så de får positiv bekräftelse på det. Det kommer lära dem undermedvetet att fortsätta göra det. Även om du bara gör det i början är det bra tills de fått in vanan och gör det per automatik. Människor tenderar att svara bättre på positiv feedback, snarare än negativ kritik.


Jag både håller med här och inte håller med. Jag upplever det som att svenskar generellt är lite för försiktiga, vilket gör det svårt för oss att komma nära inpå varandra. Jag har lärt mig att när man är försiktig och hänsynsfull mot andra personer, gör det bara att man blir en väldigt ensam person både vänskapsmässigt och partnermässigt.

Många kommer såklart säga i teorin att de ogillar påträngande personer som gör A, B och C, fast det man måste förstå där är att det blir en bias gentemot deras negativa upplevelser. Det som försvinner i mängden när de återberättar sina negativa upplevelser, är alla positiva effekter av att vara så. Det kan ge en väldigt vinklad bild nämligen när de pratar om det.

Man kan se det såhär, blir du för försiktig och hänsynsfull mot andra, då kommer du missa alla potentiella personer som hade uppskattat dig och din närvaro, bara för att du går din väg att vara hänsynsfull mot de individer som inte uppskattar dig och kommer vilja ha något med dig att göra. Däremot om du gör motsatsen, då kommer kanske de som ändå inte vill umgås med dig att bli störd, fast de personer som kommer att gilla dig kommer att veta att du finns och ge dig möjligheter.


Denna har jag dock aldrig förstått. Man är två stycken som pratar, om det blir tysta stunder i en konversation så är de minst lika bidragande orsak till det. Om de tycker det är obekvämt, då kan de inte döma den de pratar med och tänka att det är den personens fel. Dels för att man är två, men dels för att det lika gärna kan vara personen själv som gör dömandet som är orsaken till det. Tumregeln tycker jag i alla lägen, är att man försöker visa förståelse för folk.

Dessutom tycker jag det inte är något fel på tysta stunder, utan snarare uppmanas detta både när det gäller intervjuer, dejter och konversationer. För det innebär att personen faktiskt tänker på sina svar, snarare än att bara säga något.


Denna tycker jag personligen att folk kan gott säga till om, om det är en partner eller barn eller liknande.
"Skulle vi inte kunna ta den diskussionen lite senare, jag är så trött när jag nyss kommit hem från jobbet. Kan påminna dig om en halvtimma."


Vilket bevisar att de flesta personer idag är ganska dålig på sociala koder. Mycket vanligt att folk väljer att svara på 25% av frågorna man ställs också, även om de var helt resonligt ställda.

Det är en sak om en person skriver sms efter sms och aldrig slutar, vid ett tillfälle, och maler på om en ointressant sak. Men om en person skriver 1-3 saker, som är relevanta och i övrigt inte bombarderar med sms, så kan man gott ge ett värdigt svar och inte bara ett korthugget svar.


Bra tips, fast måste samtidigt ha en liten invändning mot det klassiska tipset att man inte kan ställa ja/nej-frågor. Visst kan det vara en bra tumregel att försöka undvika att ställa dem om man kan, men har aldrig förstått varför de skulle vara tabu, för när det kommer till kritan, så kan även ja/nej-frågor agera som en isbrytare till ett nytt ämne. Om en person man pratar med inte har mer att säga än ett kort svar som "nej" på varje fråga, så tycker jag det säger mer om den personen och hur ointresserad han/hon är, snarare än att man ställer fel frågor.
Skulle en person svara korta svar en enstaka gång är det ju helt ok, då kan man bara ställa en mer tydlig fråga för att ge tillbaka bollen.

För ställer jag frågan: "Jag såg att du var på bandy igår" så är ju det en ja/nej-fråga också, fast det är ju samtidigt underförstått att jag bjuder in till diskussion. Personen (om personen inte är stel) kommer ju inte bara svara "ja" och sedan vara tyst, utan kanske säga "Hehe ja, såg du det på min blogg kanske? Jo vi var på matchen mellan A och B, det var roligt, Sven satsade på fel lag och förlorade massa pengar blabla". Det är ju en inbjudan för personen att säga whatever om matchen och deras upplevelser.

I så fall tycker jag frågan som inte är en ja/nej-fråga låter märkligare i det sammanhanget: "Jag såg att ni var på match, kan du berätta vad som hände?"

Det "läskiga" och lite smått märkliga med sociala koder jag personligen tycker, är att det verkar finnas två typer av sidor av myntet. Varför jag säger så, är för att jag har märkt idag att många personer är ganska dåliga på sociala konventioner, artighet och att tänka på sin omgivning. De är dessutom ganska ointresserade av att både initiera konversation och ställa frågor och såna saker. Men på något sätt lyckas de ändå skapa kontakter, vänner och få socialt av sina kollegor på arbetsplatser och så vidare. Vilket visar att det finns någon osynlig kraft bakom som ser till att det händer, oavsett hur många sociala snedsteg de gör.

Sedan finns det de där personerna som i kontrast är trevliga, lyssnar på andra, ställer välformulerade följdfrågor, intresserar sig för vad andra säger, respekterar sin omgivning och uttrycker sig på ett sätt så folk ska må bra och inte känna sig trampade på. Allt detta utan att för den delen vara en pushover eller vara jobbig på något sätt. Detta är med andra ord typexemplet på en socialt kompetent person med hög emotionell intelligens. Men trots detta så har den personen både svårt att skaffa vänner och har inte särskilt många som nödvändigtvis kommer och pratar med personen och har svårare att komma in i gäng.

Många kommer såklart säga emot mig enbart baserat på hur ointuitivt det låter, men den verkligheten måste väl ändå många andra ha upplevt i praktiken i åtminstone något sammanhang (så länge ni inte tillhör den "otrevligare" skaran)?

När advokater skriver till Högsta domstolen (HD) brukar de att inleda texten väldigt långt ner på sidan då det signalerar att de bugar för de fina domarna. (Skrivregeln är annars att man börjar på rad 10 om jag inte minns fel.)

Den som garanterat vill förlora i HD ska frankera med kungen satt upp o ner. (Gäller väl även övriga domstolar kan man tänka, men det senare är bara en gissning från min sida.)

Muntliga förhandlingar i HD inleds med att någon typ vaktmästare kommer in i rättegångssalen och säger till alla närvarande att de ska resa sig för strax kommer HD-domarna in.

Inom ett visst forskningsämne som till kanske 90% domineras av USAs forskare är det många icke-amerikaner som använder "amerikanska marginaler" på sidorna för de manus de skickar in till de vetenskapliga tidskrifterna för att granskarna (referees) skall luras att tro att forskaren är amerikan. (Granskarna får inte veta vem författarna är.)

Tror det är för att man är opersonlig och själlös när man beter sig socialt perfekt och inte vill trampa någon på tårna. Folk som är smarta och har en ytterligare nivå, inser detta, och bjuder därför på sig själv för att skapa den där karisman.

Sen finns det dom som inte fattar. Logiskt sett, är man själv sig, och ger förutsättningar att komma folk nära så hittar man tillslut de man klickar med, jämfört med att färglöst socialt ark, som inte är nära någon.

Jag svarar på ditt andra inlägg också lite senare.