Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

Stockholms dricksvatten


Hur går det till?

Stockholms dricksvatten kommer från Mälaren och renas i tre steg. I ett första steg sker en kemisk behandling där aluminiumsulfat tillsätts för att avlägsna föroreningar i en sedimenteringsbassäng. I steg två filtreras vattnet snabbt genom en sandbädd och därefter i det tredje steget sker en långsammare rening genom en sandbädd som innehåller nyttiga bakterier som i sin tur äter upp de föroreningar som finns kvar.

Desinfektion sker genom behandling av UV-ljus och tillsättandet av klor [Kloramin] för bekämpandet av virus och bakterier. Lovö och Norsborgs vattenverk använder sig av traditionella teknologier för att bekämpa mikroorganismer och föroreningar i dricksvattnet. I Sverige sker idag nya utmaningar där växande problem med brunifiering av vattentäkter ställer högre krav på vattenrening.

Orsakerna bakom problemen är komplexa men beror till viss del på klimatförändringar vilket bla medför [HH1]ökade halter av humusämnen i vattnet. För att säkerställa ett rent vatten i sina vattenverk har Veolia utvecklat nya metoder för att minska förekomsten av mikroorganismer i dricksvattnet.

http://www.veoliawatertechnologies.se/media/artiklar/vattenverk-stockholm.htm

Desinfektion och kontroll.

Kvaliteten övervakas genom hela processen med hjälp av den modernaste tekniken för rening och kontroll. Flera gånger i veckan görs dessutom kemiska och mikrobiologiska analyser. Prov-tagningarna fortsätter även under vattnets väg till användarna. Varje år tas mer än 1 000 prover på olika platser längs ledningsnätet och hemma i hushållen. Innan vattnet lämnar vattenverket, justeras pH-värdet så att ledningarna inte rostar. Det löser man genom att tillsätta en liten mängd kalk och tillsist tillsätts en liten mängd kloramin (ammoniumsulfat och natriumhypoklorit) så att inte bakterier ska kunna växa till i ledningsnätet.




https://www.botkyrka.se/download/18.4a23abd9158495687c9ea145/1486981392482/norsborg_webb.pdf

Reningsprocess

Varje vattenverk har en egen process anpassad efter råvattnets kvalité och de krav som ställs på svenskt dricksvatten av livsmedelsverket. Beroende på kvalitén hos grundvattnet behövs ingen behandling alls utan det kan pumpas direkt ut på distributionsnätet. Ofta förekommande reningssteg för grundvatten är luftning, filtrering, avhärdning, pH-justering och UV-desinfektion

Reningsprocessen för ytvatten har generellt sett fler steg än den för grundvatten då grundvatten redan har genomgått en naturlig filtrering genom marken. Enstaka eller samtliga av följande processer används i kombination för ytnavvet:

Först sker en grovfiltrering av större föremål och organismer så som fiskar och alger genom en sil. Det oönskade materialet som tar sig igenom grovfiltreringen hamnar därefter i en flockningskammare.

I flockningskammaren tillsätts fällningskemikalier, till exempel aluminiumsulfat som gör att suspenderade partiklar klumpar ihop sig och bildar flockar.

Efter flockningen förs vattnet vidare till en sedimenteringsbassäng där flockarna sjunker till botten och avskiljs.

För att få bort de sista resterna av flock filtreras vattnet genom ett snabbfilter. I snabbfiltret passerar vattnet genom en cirka 1-2 meter djup sandbädd med en hastighet av cirka 5 m/h. Därefter kan vattnet ledas genom ett så kallat långsamfilter – vattnet passerar här också genom en sandbädd, men med bara med en hastighet av cirka 0,1–0,2 m/h, vilket betyder att filtret tar stor plats.

Synliga partiklar är nu avlägsnade efter filtreringen och vattnet kan föras genom ett aktivt kolfilter antingen för att ta bort eventuell dålig lukt och smak, eller för att adsorbera miljögifter och andra oönskade kemiska föreningar[4].

Vattnet desinficeras därefter genom dosering av klor, klordioxid eller genom belysning med UV-ljus, numera ofta en kombination av UV-ljus och monokoloramin.
Som ett sista steg alkaliseras vattnet med natriumhydroxid (NaOH), natriumkarbonat (Na2CO3) eller kalciumhydroxid (Ca(OH)2) för att minska risken för korrosion i ledningsnätet. En liten dos monokloramin kan tillsättas dricksvattnet för att förhindra tillväxt av mikroorganismer i ledningsnätet.

Efter detta är vattnet tillräckligt rent för att skickas ut till distributionsnätet, från vilket vattnet via ledningsnät når våra bostäder, färdigt att drickas.[5]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vattenverk

"– Vi räknade med att fler skulle bli sjuka, men dödstalen kom som en överraskning."