2020-05-03, 09:52
  #1
Medlem
Sedan jag hoppade av gymnasiet pga bristande motivation och ett depressivt sinne i tron att detta steg skulle hjälpa att hitta till mig själv och läka ut har min livssituation bara förvärrats, och jag har sjunkit djupare ner i depressionen jag ville ta mig ur. Det har gått flera år nu och det enda jag har uträttat rent konkret är att ha införskaffat mig ett körkort som tog längre tid än vad det borde då jag tappade intresset för det. Men utöver det har mitt liv stått stilla och jag har inte uträttat något av värde. Jag har ingen vetskap om vad jag vill här i livet eller hur jag borde ta mig dit. Testade på arbetslivet, låglivet, en kortare period inom restaurangbranschen och trivdes inte alls av flera själ. Psykiatrin har jag gett en chans och väntar på utredning för kanske flera diagnoser men det känns mest som att dom skjuter från höften och inte vet vad som är fel riktigt. Än så länge. Antidepressiva rävgifter har jag gett flera chanser och dom har inte hjälpt mig. Mina sociala relationer är få, jag blir behandlad som luft av honkönet och min enda lycka här i livet heter narkotika. Jag använder inget längre då jag torskade på ett drogtest hos psykiatrin med en avstannad utredning i några månader som följd. Känner ingen direkt självmordsbenägenhet men det vore onekligen den logiska följden när allt känns hopplöst och tomt.
Citera
2020-05-03, 09:58
  #2
Medlem
DaChiefs avatar
En del av lösningen är bara att fortsätta hitta nya vägar. Som du skrev tidigare har du testat olika men du kan ju inte bara sluta, för säkerligen kommer du hitta nån väg som är givande.

Och livet är inte perfekt för någon, men lösningen för alla är struktur, disciplin, att ägna sig åt sånt som man finner givande och också acceptera att livet suger ibland.
Citera
2020-05-03, 10:11
  #3
Medlem
Min vän,

Tro inte att framgång bottnar i körkort, jobb eller social status.
Om du inte vet vad som är viktigt i livet, hur kan du då påstå att du inte åstakommit någt av värde?

Jag skulle inte vilja säga att "en kortare tid inom resturangbranschen" kan ge dig inblick och rättvisa för att veta vad arbetslivet innebär. Men för att bespara dig en jävla massa år...inte ett jävla skit.

Från din korta text att döma låter det som du är ung och oerfaren. Du lyssnar för mycket på andra människor och för lite på dig själv. Dom får ekorrehjulet att spinna fortare än kvickt, och du tror att det är så man måste göra för att uppnå någon form av lycka..men benen tåls inte med, därför blir du istället ledsen och nedstämd.

Det finns ingen som kan säga till dig vad som är viktigt i livet.. det finns ingen som har svaren på frågorna du ställer, förutom du.
Se inte livet som en utmaning, utan som en möjlighet. Tänk inte så mycket på bo-och-äta-i-lådan teorin, utan skapa dig en egen.

Och låt dig fa-an INTE luras av diagnostik. Du lider inte av ett jävla skit, du behöver inte äta några jävla zombiepiller...
Citera
2020-05-03, 10:21
  #4
Medlem
Feministernas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Skadeskjut3n
Sedan jag hoppade av gymnasiet pga bristande motivation och ett depressivt sinne i tron att detta steg skulle hjälpa att hitta till mig själv och läka ut har min livssituation bara förvärrats, och jag har sjunkit djupare ner i depressionen jag ville ta mig ur. Det har gått flera år nu och det enda jag har uträttat rent konkret är att ha införskaffat mig ett körkort som tog längre tid än vad det borde då jag tappade intresset för det. Men utöver det har mitt liv stått stilla och jag har inte uträttat något av värde. Jag har ingen vetskap om vad jag vill här i livet eller hur jag borde ta mig dit. Testade på arbetslivet, låglivet, en kortare period inom restaurangbranschen och trivdes inte alls av flera själ. Psykiatrin har jag gett en chans och väntar på utredning för kanske flera diagnoser men det känns mest som att dom skjuter från höften och inte vet vad som är fel riktigt. Än så länge. Antidepressiva rävgifter har jag gett flera chanser och dom har inte hjälpt mig. Mina sociala relationer är få, jag blir behandlad som luft av honkönet och min enda lycka här i livet heter narkotika. Jag använder inget längre då jag torskade på ett drogtest hos psykiatrin med en avstannad utredning i några månader som följd. Känner ingen direkt självmordsbenägenhet men det vore onekligen den logiska följden när allt känns hopplöst och tomt.

Har du inte någon dröm som du skulle vilja nå? Att få en familj till exempel?.

Tänk snälla tankar om dig själv 💚 .. när ingen annan bryr sig om vem du är.
Citera
2020-05-03, 22:49
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DaChief
En del av lösningen är bara att fortsätta hitta nya vägar. Som du skrev tidigare har du testat olika men du kan ju inte bara sluta, för säkerligen kommer du hitta nån väg som är givande.

Och livet är inte perfekt för någon, men lösningen för alla är struktur, disciplin, att ägna sig åt sånt som man finner givande och också acceptera att livet suger ibland.
Trots att åren har gått finner jag inte några nya vägar fram utan jag fortsätter som sysslolös arbetslös isolerad och depressiv. Och någon drivkraft eller lust till att förändra den situation jag har hamnat i och som kväver mig saknar jag. Egentligen borde jag bara söka in på komvux och läsa in gymnasiet till att börja med men t.o.m sådana enkla saker har jag svårt att aktivera mig med. Om det här är en diagnos så hoppas jag att det finns verkningsfull medicin för annars kommer livet va olidligt att utstå.

Citat:
Ursprungligen postat av Feministerna
Har du inte någon dröm som du skulle vilja nå? Att få en familj till exempel?.

Tänk snälla tankar om dig själv 💚 .. när ingen annan bryr sig om vem du är.
Någonstans långt bort tänker man väl på sånt men det känns ungefär lika verklighetsfrånvänt för mig som att äga en sportbil. Om man befinner sig i tidiga 20 och aldrig haft en flickvän så förstår man instinktivt var problemet ligger och att det kommer att bli svårt att kunna bilda relationer framöver i sitt liv.

Jag har inte ens vågat ladda ner tinder och prova det då man har hört berättelser från andra brutna män som har blivit totalt ratade av det motsatta könet, så tydligt och så hårt som det bara kan bli på en köttmarknad som tinder.
Citera
2020-05-05, 02:29
  #6
Medlem
Lagligt amfetamin kanske hade hjälpt dig som har svårt att få ordning på livet.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in