pappa/flashbackare/goda människor/ge råd tips/Önskar er all lycka i livet

Hej!

Jag mår väldigt dåligt av min far sedan min mor gick bort i cancer för 1,5 år sedan, psykiskt instabil känslokall aggressiv.

Jag känner av en plågsam känsla i kroppen efter samtal i telefon igår, nånting som ej händer med andra individer.

Jag har en plan om det här, jag är 24 år gammal. Samtidigt som jag är sjukskriven pga utmattningsdepression. När det gäller andra individer, så påverkas ej min självkänsla självförtroende eller glädje.

Beroende på fars historik. Däremot ej varit så i 22 år.

Jag vet krafterna finns inom mig.

Flashbackare ge mig kraft hopp om att ni är goda människor, det finns ekonomiska tvister, som pappa och jag måste diskutera trots denna negativa energi?

Hur tycker ni jag ska lägga upp detta framledes. Det är väldigt obehagligt och prata med denna individ, på en nivå som ni inte kan förstå här och nu. Jag upplever det som psykisk misshandel, jag får en sådan känsla. När det gäller konflikter med andra individer har jag ej problem med det. När det gäller pappa är det känsligt ämne.

Körde du den där texten i googletranslate? Väldigt knepiga textformuleringar.
Vad säger doktorn att du ska göra för att bli bättre från din utmatningsdepression?

Det är bara och klippa.

Vad menar du utveckla?

Distans menar du?

Nej, klipp banden. Jag gjorde det med min farsa, vi har inte setts på 10år och det är inget jag ångrar.
Han har extremt självupptagen, bitter och helt omöjlig att ha och göra med, det var fel på exakt alla utom honom enligt honom själv.

En sån person tillför inte ett skit i ens liv, det är bara och klippa.
Tacka för dom ljusa stunderna, men inse att alla människor förändras, väldigt många till det sämre.

Låter vettigt, så där ska alla energitjuvar hanteras.

Jag förstår, du har inte hela historien, varför inte hålla distans, som min plan var 8 månader för att sedan se om det går återuppta kontakten med familjen. Det är inte säkert. Jag mår inte bra av familjen i nuläget, därmed distans.

Berätta för din far vad du känner på ett sakligt sätt utan att blanda in känslor, kan han inte relatera och ta till sig så avveckla relationen tills han kommer på bättre tankar. Era ekonomiska tvistemål lär ju bara spä på er problematik så är det av en sådan vikt att du inte bara kan skita i det så föreslår jag att du anlitar ett juridiskt ombud.

Nej.

Du måste också börja se dig själv som en individ som står på egna ben.

Orädd.

Smaka på det ordet.

Så. Bryt med din pappa, som andra redan föreslagit.

Fundera först om tio år om det är dags att återuppta kontakten igen. Inte tidigare.

Det låter klokt, så länge mitt känsloliv säger jag ej skall tala med denna individ så är det så. Inga konstigheter, det kan finnas trauma i bilden kopplat till denna person. Jag mår riktigt dåligt av denna person just nu, jag känner mig stoppad på nåt sätt, självkänsla självförtroende stoppas, så är det ej med övriga individer. Helt fruktansvärt.

Så länge mitt känsloliv säger jag ej skall tala med denna individ så är det så. Det kan finnas trauma i bilden kopplat till denna person. Jag mår riktigt dåligt av denna person just nu, jag känner mig stoppad på nåt sätt, självkänsla självförtroende stoppas, så är det ej med övriga individer. Helt fruktansvärt. Alltså min ångest depression beror på Pappa, därmed så håller jag distans. Jag är en modig framåt person, så fort jag talar med far, så stoppas mitt intellektuella jag, känslor, tankar. Framtidsdrömmar.

Det är som han är som Sauron. Jag är frodo. Typ så. Helt fruktansvärt.

Åter igen så länge individen gör så mitt liv blir sämre, så håller jag distans. Självklart. I 22 år så har det varit en trygg familj. Ni är medvetna om det.