__________________
Senast redigerad av Gubbelisa 2020-04-18 kl. 18:14.
Senast redigerad av Gubbelisa 2020-04-18 kl. 18:14.
Tristessen på rättpsyk är mördande. Bara en tv med tillhörande soffa att glo på, annars var det kortspel, schack eller nåt jävla pyssel som gällde. Har man tur har man bra medpatienter man kan hänga med, vilket jag hade på min första avdelning. Blev sedan flyttad till en annan avd där patienterna var utvecklingsstörda sär, nästan uteslutande. Det var ett rent helvete, kan jag tala om. Personalen bestod i huvudsak av avdankade gamla kärringar som man inte fattade vad fan de gjorde där - de satt och glodde på tv hela dan och gick sen hem.
Att ha arbetsplikt hade varit himmel, nu var man bara inlåst utan att kunna sysselsätta sig med något öht, det är ren och skär tortyr kan jag berätta för er som inte testat på det.
Samtidigt måste man konstant vara på tå för att bete sig jämnt och normalt, gå upp i normal tid och sätta sig och glo på den jävla tv:n som alla andra. Småsnacka med personalen om ditt och datt, hur poänglösa samtalen än är. Annars kan nån outbildad vårdare rapportera dig som avvikande eller psykotisk, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Läkarna pratar knappt med en, de ordinerar bara ut högsta tillåtna dosen av neuroleptika urskiljningslöst till patienterna, man får giftet injicerat i röven och sen är det bra med det. Le och var glad, om du vill komma ut nån gång. Håll med om allt vårdteamet säger om en - annars saknar man sjukdomsinsikt, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Samma sak med psykologsamtalen. Öppna dig du och spill ut ditt hjärta om dina problem - det kommer inte gagna dig ett skit, för det du säger kommer användas mot dig i förvaltningsrätten och i riskbedömningarna de gör. Har du tidigare haft ett stormigt förhållande tex, hamnar det på pränt i bedömningen av dig och restulterar enbart i förlängd vårdtid.
Att kalla det för vård kan jag väl köpa i vissa fall, men såhär ska man se det: inlåsningen är straffet, medicinerna är vården. Det finns ingen som blir frisk av att låsas in i en ocean av leda och tristess. Så nog är det ett straff alltid.
Jag hade tur och blev utskriven efter knappt ett år (var häktad 5 månader utöver det), men mitt fall är väldigt ovanligt - jag blev friskförklarad. Gick från schizofreni till drogutlöst psykos i diagnoserna.
Så jag har alltså varit en frisk person innanför murarna på rättspsyk. Det är inget kul ställe, folk sitter där i 5 år, 10 år, 20 år. Människors liv skrynklas ihop därinne som ingenting, och jag kan inte se att det är rimligt.
Att komma ut har varit svårt även det, trots att jag jämfört med många andra bara var inne och sa hej och vände. Man ska hitta tillbaka till en vardag och rutin utan missbruk, och leva med rättspsykstämpeln samhället satt på en... Well well, what to do. Jag är iaf frisk och har hälsan
Att ha arbetsplikt hade varit himmel, nu var man bara inlåst utan att kunna sysselsätta sig med något öht, det är ren och skär tortyr kan jag berätta för er som inte testat på det.
Samtidigt måste man konstant vara på tå för att bete sig jämnt och normalt, gå upp i normal tid och sätta sig och glo på den jävla tv:n som alla andra. Småsnacka med personalen om ditt och datt, hur poänglösa samtalen än är. Annars kan nån outbildad vårdare rapportera dig som avvikande eller psykotisk, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Läkarna pratar knappt med en, de ordinerar bara ut högsta tillåtna dosen av neuroleptika urskiljningslöst till patienterna, man får giftet injicerat i röven och sen är det bra med det. Le och var glad, om du vill komma ut nån gång. Håll med om allt vårdteamet säger om en - annars saknar man sjukdomsinsikt, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Samma sak med psykologsamtalen. Öppna dig du och spill ut ditt hjärta om dina problem - det kommer inte gagna dig ett skit, för det du säger kommer användas mot dig i förvaltningsrätten och i riskbedömningarna de gör. Har du tidigare haft ett stormigt förhållande tex, hamnar det på pränt i bedömningen av dig och restulterar enbart i förlängd vårdtid.
Att kalla det för vård kan jag väl köpa i vissa fall, men såhär ska man se det: inlåsningen är straffet, medicinerna är vården. Det finns ingen som blir frisk av att låsas in i en ocean av leda och tristess. Så nog är det ett straff alltid.
Jag hade tur och blev utskriven efter knappt ett år (var häktad 5 månader utöver det), men mitt fall är väldigt ovanligt - jag blev friskförklarad. Gick från schizofreni till drogutlöst psykos i diagnoserna.
Så jag har alltså varit en frisk person innanför murarna på rättspsyk. Det är inget kul ställe, folk sitter där i 5 år, 10 år, 20 år. Människors liv skrynklas ihop därinne som ingenting, och jag kan inte se att det är rimligt.
Att komma ut har varit svårt även det, trots att jag jämfört med många andra bara var inne och sa hej och vände. Man ska hitta tillbaka till en vardag och rutin utan missbruk, och leva med rättspsykstämpeln samhället satt på en... Well well, what to do. Jag är iaf frisk och har hälsan
Citat:
Tristessen på rättpsyk är mördande. Bara en tv med tillhörande soffa att glo på, annars var det kortspel, schack eller nåt jävla pyssel som gällde. Har man tur har man bra medpatienter man kan hänga med, vilket jag hade på min första avdelning. Blev sedan flyttad till en annan avd där patienterna var utvecklingsstörda sär, nästan uteslutande. Det var ett rent helvete, kan jag tala om. Personalen bestod i huvudsak av avdankade gamla kärringar som man inte fattade vad fan de gjorde där - de satt och glodde på tv hela dan och gick sen hem.
Att ha arbetsplikt hade varit himmel, nu var man bara inlåst utan att kunna sysselsätta sig med något öht, det är ren och skär tortyr kan jag berätta för er som inte testat på det.
Samtidigt måste man konstant vara på tå för att bete sig jämnt och normalt, gå upp i normal tid och sätta sig och glo på den jävla tv:n som alla andra. Småsnacka med personalen om ditt och datt, hur poänglösa samtalen än är. Annars kan nån outbildad vårdare rapportera dig som avvikande eller psykotisk, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Läkarna pratar knappt med en, de ordinerar bara ut högsta tillåtna dosen av neuroleptika urskiljningslöst till patienterna, man får giftet injicerat i röven och sen är det bra med det. Le och var glad, om du vill komma ut nån gång. Håll med om allt vårdteamet säger om en - annars saknar man sjukdomsinsikt, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Samma sak med psykologsamtalen. Öppna dig du och spill ut ditt hjärta om dina problem - det kommer inte gagna dig ett skit, för det du säger kommer användas mot dig i förvaltningsrätten och i riskbedömningarna de gör. Har du tidigare haft ett stormigt förhållande tex, hamnar det på pränt i bedömningen av dig och restulterar enbart i förlängd vårdtid.
Att kalla det för vård kan jag väl köpa i vissa fall, men såhär ska man se det: inlåsningen är straffet, medicinerna är vården. Det finns ingen som blir frisk av att låsas in i en ocean av leda och tristess. Så nog är det ett straff alltid.
Jag hade tur och blev utskriven efter knappt ett år (var häktad 5 månader utöver det), men mitt fall är väldigt ovanligt - jag blev friskförklarad. Gick från schizofreni till drogutlöst psykos i diagnoserna.
Så jag har alltså varit en frisk person innanför murarna på rättspsyk. Det är inget kul ställe, folk sitter där i 5 år, 10 år, 20 år. Människors liv skrynklas ihop därinne som ingenting, och jag kan inte se att det är rimligt.
Att komma ut har varit svårt även det, trots att jag jämfört med många andra bara var inne och sa hej och vände. Man ska hitta tillbaka till en vardag och rutin utan missbruk, och leva med rättspsykstämpeln samhället satt på en... Well well, what to do. Jag är iaf frisk och har hälsan
Att ha arbetsplikt hade varit himmel, nu var man bara inlåst utan att kunna sysselsätta sig med något öht, det är ren och skär tortyr kan jag berätta för er som inte testat på det.
Samtidigt måste man konstant vara på tå för att bete sig jämnt och normalt, gå upp i normal tid och sätta sig och glo på den jävla tv:n som alla andra. Småsnacka med personalen om ditt och datt, hur poänglösa samtalen än är. Annars kan nån outbildad vårdare rapportera dig som avvikande eller psykotisk, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Läkarna pratar knappt med en, de ordinerar bara ut högsta tillåtna dosen av neuroleptika urskiljningslöst till patienterna, man får giftet injicerat i röven och sen är det bra med det. Le och var glad, om du vill komma ut nån gång. Håll med om allt vårdteamet säger om en - annars saknar man sjukdomsinsikt, vilket enbart resulterar i förlängd vårdtid.
Samma sak med psykologsamtalen. Öppna dig du och spill ut ditt hjärta om dina problem - det kommer inte gagna dig ett skit, för det du säger kommer användas mot dig i förvaltningsrätten och i riskbedömningarna de gör. Har du tidigare haft ett stormigt förhållande tex, hamnar det på pränt i bedömningen av dig och restulterar enbart i förlängd vårdtid.
Att kalla det för vård kan jag väl köpa i vissa fall, men såhär ska man se det: inlåsningen är straffet, medicinerna är vården. Det finns ingen som blir frisk av att låsas in i en ocean av leda och tristess. Så nog är det ett straff alltid.
Jag hade tur och blev utskriven efter knappt ett år (var häktad 5 månader utöver det), men mitt fall är väldigt ovanligt - jag blev friskförklarad. Gick från schizofreni till drogutlöst psykos i diagnoserna.
Så jag har alltså varit en frisk person innanför murarna på rättspsyk. Det är inget kul ställe, folk sitter där i 5 år, 10 år, 20 år. Människors liv skrynklas ihop därinne som ingenting, och jag kan inte se att det är rimligt.
Att komma ut har varit svårt även det, trots att jag jämfört med många andra bara var inne och sa hej och vände. Man ska hitta tillbaka till en vardag och rutin utan missbruk, och leva med rättspsykstämpeln samhället satt på en... Well well, what to do. Jag är iaf frisk och har hälsan
Hur lyckades man ställa fel diagnos? Bra du mår bättre och har hälsan med dig.
__________________
Senast redigerad av Christianbadass 2020-05-02 kl. 00:15.
Senast redigerad av Christianbadass 2020-05-02 kl. 00:15.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera