Citat:
Ursprungligen postat av
bibbarsmuts
IC och andra i regeringen måste vid det laget ha insett att HH blivit en alltför stor belastning och att det var point of no return, särskilt när dessutom personer på så tunga positioner började säga ifrån. Att han lojalt skulle kliva av utan större knorr visste de, men man kan förstå HH:s bitterhet efter att så länge ha haft i princip fria händer och full sanktion uppifrån. Torde ha varit förvirrande.
Det var inte med någon glädje som
Ingvar Carlsson gjorde sig av med
Hans Holmér. Men inför trycket av både Riksåklagare och Rikspolischef var regeringen tvungen att vika sig. HH landade mjukt, Först fick han ett välbetalt smörjobb i spionernas förlovade stad , Wien. Mellan varven var han bollplank åt
Walter Kegö&
Janne Barrling i deras PKK-utredning. HH hade under sommaren flera kontakter med IC och
Anna-Greta Leijon.
ICs beslutsamhet för att skaffa kontroll över PU visar sig i hans sanktion för
Ebbe Carlssons irreguljära PU som i efterhand sägs varit riktad mot PKK, men som i samband med buggningsskandalen visade sig ha också andra måltavlor. ICs intentioner vidarebefordrades genom hans consogliere ,
Carl Lidbom. I ECs kölvatten fanns bäste vännen HH med ifrån ruta ett. Det är uppenbart att hela regeringen inte varit informerad utan IC och AGL varit de som främst hållit i trådarna. EC antydde för kuriren
Per Jörlin att det var kabinettsekreteraren
Pierre Schori som skulle buggas. Men här gäller det att komma ihåg ECs egna ord.
”Alla ljuger om Palmemordet”