Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Intressanta bilder som visar livvakterna Dan Andersson och Göran Sundh i sina stiliga överrockar samtalande m bl a Christian Dahlsgaard. Likaså syns Karin Johansson och Anna Hage gå in i krimjourens bil tillsammans med Mossberg / Wide för transport till polishuset.

Intressanta bilder som visar livvakterna Dan Andersson och Göran Sundh i sina stiliga överrockar samtalande m bl a Christian Dahlsgaard. Likaså syns Karin Johansson och Anna Hage gå in i krimjourens bil tillsammans med Mossberg / Wide för transport till polishuset.

Bo Theutenberg kommer ut med en bok i maj som bland annat ska behandla Palmemordet.
Enligt Theutenberg var det stora konflikter inom UD i mitten på 80talet.

"FÖRORD OCH BAKGRUND TILL MINA DAGBOKSANTECKNINGAR
OM PALMEMORDET

Vid redigeringen av mina dagboksanteckningar om mordet på statsminister Olof
Palme den 28 februari 1986 kommer jag ”rakt in” i ett händelseförlopp som ägde rum
för trettiofyra år sedan under närmast helt kaotiska förhållanden kännetecknade av
grava initiala misstag och missgrep såväl i polisutredningen som hos en närmast
bedövad regering och ämbetsmannakår.
Skottet på Sveavägen träffade verkligen rikets innersta kärna med en paralyserande
kraft. Var det ett verk av en utifrån styrd konspiration – med eventuella risker för
främmande maktövertagande av Sverige – eller kom skottet ”inifrån”? En inhemsk
konspiration? Eller ett verk av en galning eller ensammördare? En ”Palmehatare”?
Ännu 34 år efter mordet har nationen inte kommit ett tuppfjät närmare en lösning av
mordet.
Eftersom jag tjänstgjorde på en central befattning i UD och dessutom skulle ha åtföljt
statsminister Palme på ett officiellt besök i Sovjetunionen 7-11 april 1986, alltså cirka
två månader efter mordet, tycker jag att mina samtida dagboksanteckningar samt
mina funderingar kring mordet – såväl vid tidpunkten för mordet som i tiden därefter –
kan vara av vikt att (äntligen) få in i debatten om Palme-mordet. Oavsett hur den året
2020 – alltså 34 år efter mordet – sittande mordutredningen väljer att avsluta
”Palmemordet” har det jag beskriver nedan faktiskt hänt samt är en del av
verkligheten kring Olof Palme och mordet.
Eftersom jag på grund av de svåra motsättningarna i UD – främst kring
”sovjetpolitiken” – hade inlämnat min avskedsansökan inte mindre än tre gånger, den
första gången den 5 december 1985 till kabinettssekreterare Schori, den andra
gången den 18 februari 1986 till UD:s Expeditionschef Håkan Berggren samt den
tredje och sista gången till utrikesminister Sten Andersson den 11 februari 1987 –
samt att jag 1988 lämnade Sverige för permanent bosättning utomlands – har jag
aldrig talat med någon vare sig privat eller officiellt om Palmemordet och mina
synpunkter på orsak och eventuell gärningsman.
Trots att jag enligt min egen och många andras uppfattning spelade en central roll i
”sovjetpolitiken” vid tidpunkten kring mordet på Olof Palme – särskilt vad gäller
”ubåtsfrågan” – har jag aldrig talat med eller ”hörts” av någon instans om hur jag såg
på omständigheterna kring mordet. Trots att jag som UD:s Folkrättssakkunnige under
ett drygt decennium (1976-1987) med bl a ansvar för den folkrättsliga uttolkningen av
hur en ”neutral stat” som Sverige kunde uppträda – eller snarare inte kunde uppträda
– som vapenexportör (se nedan om Boforsaffärerna), har jag aldrig talat med någon
eller hörts eller kontaktas av någon officiell instans eller av någon av ”alla de
kommissioner” som tillsattes efter Palmemordet.
I fråga om svensk vapenexport företrädde jag som UD:s Folkrättssakkunnige ”den
traditionella folkrätten” när det gällde möjligheterna för en neutral stat som Sverige att
exportera krigsmaterial till andra stater som befann sig i krig eller där krig kunde
utvecklas. Det var ju ett axiom att Sverige i händelse av krig eller militära
förvecklingar skulle inta status som ett folkrättsligt neutralt land med skyldighet att
tillämpa alla de neutralitetsrättsliga regler som skulle gälla i ett sådant läge. Jag var
”mycket litet flexibel” på denna punkt, vilket naturligtvis gick tvärs emot de S-politiska
önskemålen om ”ökad vapenexport”. Återigen stod den Folkrättssakkunnige emot de
”politiska önskemålen” med sitt ”varnande finger”. Möjligen kan min avgång från UD
1986-1987 ha medfört att Sverige skärpte lagstiftningen reglerande export av
krigsmaterial, eftersom det precis efter min avgång tillsattes utredningar och
utarbetades lagförslag med klarare regler och definitioner, vilka jag naturligtvis efter
min avgång var helt bortkopplad ifrån.
Min uppfattning är att jag efter min demonstrativa ”avgång i protest” från UD
1986/1987 skulle ”hållas borta på så långt avstånd som möjligt” från alla utredningar
om Palmemordet och till de med detta mord relaterade förhållandena samt att man
från regerings/socialdemokratiskt håll aktivt verkade för att jag skulle ”tystas ned” och
inte ”tillåtas synas eller höras i dessa sammanhang”. Jag har alltså varit tyst i
trettiofyra år – fram till nu, då jag tycker det är dags att ”lätta på förlåten”."

https://theutenberg.wordpress.com/7-dagbok-fran-ud-vol-5-juni-1985-september-1988/

Det är lite märkligt att släppandet av denna bok tidsmässigt sammanfaller med KPs presentation av lösningen.

Är kanske lite kapplöpning att få fram "sin" sanning, sin version av hur det var då.

Sveavägen 31, ovanför posten som fanns i fastigheten vid tiden för mordet. Knarkspan hade en "holk" där de spanade efter knarkleveranser etc. Enligt tidigare uppgifter bemannad på mordkvällen. Bästa utsiktsplats över mordplatsen, närmast parkettplats.

Var knarkspan där då skotten föll har de sett hela förloppet. Kanske finns det t o m på bild...

Fast att Theutenbergs bok var på väg ut marknadsfördes i tråden redan 2019

Eller så har de hållt tyst för de satt på första parkett men missade det ändå. Reagerade på skotten och såg mindre än de kända vittnena

Må så vara men LP har i intervju sagt att hon aldrig ens passerat mordplatsen efter februari 1986. Det krävs ganska mycket för att helt undvika den korsningen (även med bil alltså) under drygt 30 år om man bor i stockholm. tror inte LP var så pigg på en rekonstruktion även om Holmer tjatat att hon skulle varit med

När tjejerna är på väg i i bilen så ser man en av Mossberg / Wide bakifrån och jag tänkte direkt på Tom Jones. https://tidningar.kb.se/4112678/2016-02-27/edition/119570/part/4/page/53.jpg

Kan det finnas någon relevans?
https://www.expressen.se/nyheter/palmes-van-om-mystiska-poliserna/

Verkligen intressanta. Rörande och tragiskt att se uttrycken i människors ansikten. Anna Hage som frenetiskt torkar bort blod från sina fingrar. Det togs uppenbarligen åtskilliga rullar film den natten. Bilden som påstås föreställa Engström är med stor sannolikhet just han, vilket skulle iaf placera honom på plats. Han ser rätt tafatt eller tagen ut på bilden.