Hastighet/rum

Om jag fattat det hela rätt så ,enligt Einsteins relatitivetetsteori, går tiden långsammare ju fortare man färdas.
Således minskar avståndet ju fortare man färdas.
Låt oss säga att jag är en ljusstråle som färdas härifrån till solen-åttta ljusminuter. För betraktaren tar det såklart åtta minuter. Men för mig-ljusstrålen borde det ta ingen tid alls enligt min logik.
När man färdas i ljusets hastighet har väl rummet krympt ihop så all är på samma ställe...?
Vad ljuset anbelangar finns inte rummet.
Är jag helt ute o cyklar eller?

Du menar att för en foton så föds den och dör den i samma ögonblick?
Vill du med detta säga att fotoner inte existerar? Om du frågar dem?

Som jag förstår det är det mycket riktigt. Ur fotonens perspektiv så absorberas den av en CO-molekyl samtidigt som den emitteras av en väteatom på andra sidan universum.

En lite relaterad fråga. Men vilken hastighet rör sig elektroner i sina höljen runt en atomkärna? Är det ens meningsfullt att prata om fart där?

Bohr trodde att elektronerna rusar runt som planeter i ett solsystem. Det gör dom inte.
Så, nej, jag tror inte att fart har nån mening här.

Många tror att fotonerna alltid rusar omikring i ljushastighet. Så är det inte. Bara i absolut vacuum.
I vatten rör sej fotonerna betydligt långsammare så premissen att dom aldrig upplever tid är felaktig.

Hastigheten sjunker på makroskala, men det det handlar inte om att fotonerna färdas långsammare, utan att de krockar med atomer i mediet, för att sedan sändas ut igen på andra sidan en väldigt kort stund senare.

Du kan jämföra det med att en buss åker långsammare om det är många hållplatser på vägen som den måste stanna för, men det betyder inte att toppfarten minskar. Bortse från att bussen måste accelerera. Det är tiden den står still som är det relevanta här.

Menar du att en foton kommer, absorberas av en elektron som exiterar och därmed ökar sin egna lilla energi. Därefter vill elektronen bli av med den extra energin och därmed emiterar ut en foton igen? Är det så du menar?
Men då skulle ju fotonen få en ny slumpmässig riktning, fast med samma energi. Denna riktning gör att mediet, atomerna, skulle bli ogenomskinligt. Som mjölk.

Så vad händer med fotonen egentligen? Varför behåller den riktning? Varför förlorar den hastighet tillfälligt för att sen återfå sin ursprungliga hastighet precis därefter?

Och hur förändras resonemanget om man betraktar ljusets minsta kvanta som en vågrörelse snarare än som partikel? Eftersom våglängden hos detta ljus är större än den atom den passerar?

Frågor, frågor, som jag inte har en susning om hur man besvarar.

Att guld är gult snarare än silverfärgat som de flesta andra metaller lär bero på att elektronernas hastighet för såpass tunga kärnor är så hög att man få ta hänsyn till relativistiska effekter.
https://en.wikipedia.org/wiki/Relativistic_quantum_chemistry

Jag är inte direkt någon kvantfysiker själv så jag kan inte säga att jag skulle klara av att dyka ner i detaljerna. Men jag brukar använda den förklaringen för den är tillräckligt enkel. Din invändning är dock korrekt.

Men den riktiga förklaringen är rätt meckig. Här har du en bra video https://www.youtube.com/watch?v=CUjt36SD3h8

Det är tydligen en effekt som upptäcktes för bara några år sedan, och förklarar varför koppar och guld har en röd-gul nyans t.s. från alla andra metaller.
Verkar vara en riktigt bra youtubekanal, bokmärkt!
Men det förklarar inte varför ljusets riktning bryts i glas eller vatten.

Nu fattar jag förresten "dispersion", som i att de delar i fast radio bursts (radioblixtrar på svenska, jag gillar det ordet!) med längre våglängd anländer senare än de med kort våglängd efter att ha interfererat med det intergalaktiska mediet.

https://www.youtube.com/watch?v=NLmpNM0sgYk

Det är bara lyssna vidare så kommer han till det i nästa video. Sen skall man ha klart för sig att alla sådana här populärvetenskapliga förklaringar är förenklingar och det är lite av en smaksak vilken man kallar korrekt. En viss modell ger rätt svar för vissa problem, men fel svar för andra. Maxwells ekvationer kan t ex beskriva hur ljus böjs i glas, men inte hur det skickas ut och detekteras som kvanta.

Richard Feynman resonerade om det här i sin doktorsavhandling och påpekade att en foton inte kan absorberas som en kausal följd av att den emitterats, detta eftersom kausala händelser måste vara åtskilda av tid i alla referensramar. Feynman ansåg därför att en foton inte skulle kunna emitteras om det inte fanns någon elektron som kunde ta emot den. En fascinerande insikt eftersom färden kan ta flera miljarder år ur vårt perspektiv.

Dubbelspaltsexperimentet visar att fotonen inte kan färdas enligt någon distinkt bana. Färden startar på en plats och slutar på en annan, vilket snarast liknar en teleportation. Kvantmekaniken kan beräkna färdens sannolikhet, men säger inget om hur den gick till.