2020-04-10, 16:13
  #3073
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av VillJalentine
Nofap är otroligt svårt. Jag förstår ärligt talat inte hur folk klarar av det. Jag önskar jag bara gjorde det förr eftersom jag haft ett groteskt beroende. Det är sjukt vad jag höll på under 2 år.
Jag vet inte. Kan inte ge dig mer råd än att utreda hormoner och göra en sömnutredning. Man kan tro att man sover bra men gör inte det pga lite snarkning eller benrörelser i sömnen.

Jag hade velat prova låg dos selegilin sublingualt. Läst mycket på reddit om det och verkar vara riktigt jävla effektivt.

De klarar av det förmodligen på grund av att de istället för att runka, lägger tid på något sorts kall man har i livet, något genuint intresse. Beroende eller ej, att avstå onani i 90 dagar är svårt men inte alls omöjligt. Däremot är det mycket svårare för den skara människor, (mig inkluderad), som mår dåligt och ofta kommer på sig själv med att man inte lagt ner tiden på något konkret och då blir dagarna långa och tillslut runkar man för att känna något sorts behag
Citera
2020-04-10, 16:54
  #3074
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ADD-jag
De klarar av det förmodligen på grund av att de istället för att runka, lägger tid på något sorts kall man har i livet, något genuint intresse. Beroende eller ej, att avstå onani i 90 dagar är svårt men inte alls omöjligt. Däremot är det mycket svårare för den skara människor, (mig inkluderad), som mår dåligt och ofta kommer på sig själv med att man inte lagt ner tiden på något konkret och då blir dagarna långa och tillslut runkar man för att känna något sorts behag

Så är det. Man känner att livet ändå är kört och söker tröst tyvärr. Svårast är att ta sig över 2 veckor. Då jag brukade trilla in i flatline och mådde riktigt dåligt. Då kommer tankarna om att det ändå inte kommer fungera. Hjärnan lurar en totalt. Det gäller att vara envis.
Psykisk ohälsa är så komplext. Rätt väg för någon är helt fel för en annan. Man måste prova sig fram. Jag avundas alla som åker fram i livet på en räkmacka. Bara glider fram utan större problem. Sover gott om nätterna och har fullt med energi på dagarna att göra vad de vill. Inga smärtor, inga sexuella problem, ingen trötthet, inga mediciner. Bara lever livet.
Citera
2020-04-10, 20:00
  #3075
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av VillJalentine
Så är det. Man känner att livet ändå är kört och söker tröst tyvärr. Svårast är att ta sig över 2 veckor. Då jag brukade trilla in i flatline och mådde riktigt dåligt. Då kommer tankarna om att det ändå inte kommer fungera. Hjärnan lurar en totalt. Det gäller att vara envis.
Psykisk ohälsa är så komplext. Rätt väg för någon är helt fel för en annan. Man måste prova sig fram. Jag avundas alla som åker fram i livet på en räkmacka. Bara glider fram utan större problem. Sover gott om nätterna och har fullt med energi på dagarna att göra vad de vill. Inga smärtor, inga sexuella problem, ingen trötthet, inga mediciner. Bara lever livet.

Mm.. Ur ett rationellt perspektiv förstår man att det är en flatline och för att det ska kunna bli bättre måste det ha varit sämre, men det är ju inte enkelt om det aldrig riktigt har varit bra. Ständigt sökte man efter snabba kickar. Droger, gambling, m.m för att bara kunna andas ut och fly sitt skinn ibland. Den stora frågan är då, vad fan är det som är fel? Konkret så finns där inget faktiskt som ska få mig att känna så som jag gör. Att diskutera med sin psykiatriker men att h*n landar i att skriva ut onlazapin till mig gör mig både förbannad och jävligt ledsen. Djupt respektlöst.

Vill så gärna tro att det är mina dopaminreceptorer som inte fungerar som de skall för redan i tidig ålder var jag ett ganska svårmotiverat barn. Hade jag inte fått hjälp och stöd i min vardag, (mycket utav det), så hade jag troligtvis förtvinat. Hela min tankeverksamhet och energi har dag in och dag ut gått ut på att vara ängslig över allt som kan komma att hända, men troligtvis inte kommer hända, eller vad som har hänt tidigare. Därför har det tvingat mig att flytta hem igen, inte på grund av att jag inte förstår hur man ska leva med planering, tvätt, måltider och så, men att risken är så stor att jag bara kommer sova och gå ner mig.
Det kommer perioder av hopp och tillfredsställelse men tyvärr håller det inte i sig längre än två veckor på sin höjd, för att sedan försvinna igen. Det är förvirrande. Men kan under en kort stund förstå hur det är att må bra..
Nej,

Ett sådant här liv vägrar jag att leva, att vara ett skal. Under mitt första amfetaminrus förstod jag att jag hela livet gått på en sån högvarv mentalt att det är sanslöst. En mening med livet. Det behöver inte vara något särskilt, kanske spara ihop till en resa med en vän och fram till dess träna upp sig och umgås men det där filtret som aldrig försvinner får det hela att bara vara så krävande och komplicerat, känsla av meningslöshet helt enkelt.

Därför tänker jag såhär kring de människor som fått sina liv förändrade utav Nofap hit och dit, att det inte är människor som i grund och botten mår riktigt så dåligt. 21 dagar och fick nästan ännu mer ångest. Provade till och med cold showers, alla sorters vitaminer, meditation, sova tidigt, gå upp tidigt..
Tänker prova igen nu i samband med att jag precis börjat att äta voxra. Vet inte om det är placebo men kan äntligen andas igen, helvete vad skönt. Det har faktiskt känts lugnt.
Det gäller att voxra fungerar nu för annars får jag acceptera den bittra sanningen att kemisk glädje i form av preparat som jag inte vill ha, narkotika, behöver intas för att palla med...

Hur står det annars till med din problematik då? Vad har du gått igenom för sorts hjälp, preparat, m.m.
Hur har det varit för dig och din personlighet som hindrat dig från att må bra och leva?
__________________
Senast redigerad av ADD-jag 2020-04-10 kl. 20:05.
Citera
2020-04-10, 20:11
  #3076
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ADD-jag
Mm.. Ur ett rationellt perspektiv förstår man att det är en flatline och för att det ska kunna bli bättre måste det ha varit sämre, men det är ju inte enkelt om det aldrig riktigt har varit bra. Ständigt sökte man efter snabba kickar. Droger, gambling, m.m för att bara kunna andas ut och fly sitt skinn ibland. Den stora frågan är då, vad fan är det som är fel? Konkret så finns där inget faktiskt som ska få mig att känna så som jag gör. Att diskutera med sin psykiatriker men att h*n landar i att skriva ut onlazapin till mig gör mig både förbannad och jävligt ledsen. Djupt respektlöst.

Vill så gärna tro att det är mina dopaminreceptorer som inte fungerar som de skall för redan i tidig ålder var jag ett ganska svårmotiverat barn. Hade jag inte fått hjälp och stöd i min vardag, (mycket utav det), så hade jag troligtvis förtvinat. Hela min tankeverksamhet och energi har dag in och dag ut gått ut på att vara ängslig över allt som kan komma att hända, men troligtvis inte kommer hända, eller vad som har hänt tidigare. Därför har det tvingat mig att flytta hem igen, inte på grund av att jag inte förstår hur man ska leva med planering, tvätt, måltider och så, men att risken är så stor att jag bara kommer sova och gå ner mig.
Det kommer perioder av hopp och tillfredsställelse men tyvärr håller det inte i sig längre än två veckor på sin höjd, för att sedan försvinna igen. Det är förvirrande. Men kan under en kort stund förstå hur det är att må bra..
Nej,

Ett sådant här liv vägrar jag att leva, att vara ett skal. Under mitt första amfetaminrus förstod jag att jag hela livet gått på en sån högvarv mentalt att det är sanslöst. En mening med livet. Det behöver inte vara något särskilt, kanske spara ihop till en resa med en vän och fram till dess träna upp sig och umgås men det där filtret som aldrig försvinner får det hela att bara vara så krävande och komplicerat, känsla av meningslöshet helt enkelt.

Därför tänker jag såhär kring de människor som fått sina liv förändrade utav Nofap hit och dit, att det inte är människor som i grund och botten mår riktigt så dåligt. 21 dagar och fick nästan ännu mer ångest. Provade till och med cold showers, alla sorters vitaminer, meditation, sova tidigt, gå upp tidigt..
Tänker prova igen nu i samband med att jag precis börjat att äta voxra. Vet inte om det är placebo men kan äntligen andas igen, helvete vad skönt. Det har faktiskt känts lugnt.
Det gäller att voxra fungerar nu för annars får jag acceptera den bittra sanningen att kemisk glädje i form av preparat som jag inte vill ha, narkotika, behöver intas för att palla med...

Hur står det annars till med din problematik då? Vad har du gått igenom för sorts hjälp, preparat, m.m.
Hur har det varit för dig och din personlighet som hindrat dig från att må bra och leva?

Svarar dig via PM istället sen så slipper vi förpesta voxratråden med tragisk skit.
Citera
2020-04-18, 17:50
  #3077
Medlem
Om man testar voxra ett par veckor och inte är nöjd, kommer man behöva trappa ner eller går det bra att sluta rakt av?
Citera
2020-04-18, 17:57
  #3078
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kallea79
Om man testar voxra ett par veckor och inte är nöjd, kommer man behöva trappa ner eller går det bra att sluta rakt av?

Jag slutade rakt av, inte upplevt några problem.
Citera
2020-04-21, 20:48
  #3079
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ADD-jag
Jag slutade rakt av, inte upplevt några problem.

Hur länge körde du? Ingen effekt på dig?
Citera
2020-04-22, 01:43
  #3080
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kallea79
Hur länge körde du? Ingen effekt på dig?

7 dagar. Började frysa och hade dålig aptit som fan. Det sägs att det vänder men hela denna idén om antidepressiva är en bluff, det kan jag inte undgå..

Om man söker på läkemedlet på youtube framstår det som mirakelkur för ganska många.
Tänker att jag inte är djupt deprimerad eller mår alltför dåligt men ändå är återkommande tankar med mig hela tiden och då blir jag osäker.. Det händer från och till, kan också känna mig säker, det skiftar där emellan och det bryter mitt state..
Citera
2020-04-22, 12:53
  #3081
Medlem
Airwave92s avatar
Dricker ni alkohol på voxran? Jag har tagit voxra i en månad och läste i början på fass osv att man bör avstå från alkohol. Efter nån vecka började jag dricka 1-2 öl varje dag och det har fungerat utan problem. Det enda som stod var att biverkningar kunde öka. Men hittils har det funkat.

Vad har ni för åsikter om detta?
Citera
2020-04-22, 13:03
  #3082
Medlem
BewilderedHulders avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Airwave92
Dricker ni alkohol på voxran? Jag har tagit voxra i en månad och läste i början på fass osv att man bör avstå från alkohol. Efter nån vecka började jag dricka 1-2 öl varje dag och det har fungerat utan problem. Det enda som stod var att biverkningar kunde öka. Men hittils har det funkat.

Vad har ni för åsikter om detta?

Om du tränar så spelar det väl ingen roll annars är det för mycket kalorier. Typ 1/6 del av dagsbehovet i två starköl kan ju bli en rejäl ölmage ganska snabbt över tid.
Citera
2020-04-23, 02:50
  #3083
Medlem
Voxra liknar amfetamin och är från början en rökavvänjningsmedicin.
Man upptäckte att medicinen funkade mot depression men dåligt eller inte alls för rökavvänjning.
Voxra är den enda antidepressiva jag provat som verkligen fungerar.
Och jag har gått igenom hela Fass.
Dock vissa biverkningar.
Tinnitus, som sagt. Dubbelseende.
Akta er för att överdosera Voxra.
Jag åt 40 tabletter. Värsta skräckupplevelsen jag nånsin varit med om, och jag har varit med om en del som blandmissbrukare.
Citera
2020-04-23, 02:52
  #3084
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Airwave92
Dricker ni alkohol på voxran? Jag har tagit voxra i en månad och läste i början på fass osv att man bör avstå från alkohol. Efter nån vecka började jag dricka 1-2 öl varje dag och det har fungerat utan problem. Det enda som stod var att biverkningar kunde öka. Men hittils har det funkat.

Vad har ni för åsikter om detta?
Det står ju på precis ALLA mediciner att man ska undvika alkohol.
Det finns ju ingen medicin där det står: Ta gärna en grogg eller två- det gör bara gott! Hahaha
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in