Hahaha hålla ett seminarium om pvk 😂😂😂
Ksn bara av farten berätta för dig att det finns så många tekniska moment som ssk hade kunnat hålla seminarium om om det vore på det viset.. haha jisses som att säga åt bilmekanikern att hålla seminarium om en skiftnyckel
Poängen med att ha en läkare o sjuksköterska på en avdelning är ju att sjuksköterskan ska göra det som läkaren ordinerar, så att sätta in PVK (så länge det inte är narkos) är ju inget en läkare ska göra direkt. Vissa saker kan såklart sjuksköterskan bättre, de rent omsorgsfulla och till viss del de tekniska arbetena. Men generellt står läkaren som hjärnan bakom varje behandling och sjuksköterskan som händerna.
Vad beror detta på? Är det majoriteten som behövt läsa upp sina betyg för att kunna komma och således har det tagit längre tid?
Ja så är det oftast. Men vi yngre kommer främst in med hp, inte betyg. Medelåldern är runt 23-24 kanske men sträcker sig ända upp till 45+ i vår klass (denne är en sjuksköterska btw)
Poängen med att ha en läkare o sjuksköterska på en avdelning är ju att sjuksköterskan ska göra det som läkaren ordinerar, så att sätta in PVK (så länge det inte är narkos) är ju inget en läkare ska göra direkt. Vissa saker kan såklart sjuksköterskan bättre, de rent omsorgsfulla och till viss del de tekniska arbetena. Men generellt står läkaren som hjärnan bakom varje behandling och sjuksköterskan som händerna.
Så är det. Men skulle snarare förklara det som ett samarbete där ssk är på golvet, handlar och gör det initiala nödvändiga utifrån sin bedömning för att sedan kontakta medicisk ansvariga som då är läkaren, utifrån ssks information agerar läkaren och ordinerar vidare vård därefter. Skulle kalla det snarare ett samarbete mellan professioner än något annat och det måste fungera för annars blir det patientfarligt.
Poängen med att ha en läkare o sjuksköterska på en avdelning är ju att sjuksköterskan ska göra det som läkaren ordinerar, så att sätta in PVK (så länge det inte är narkos) är ju inget en läkare ska göra direkt. Vissa saker kan såklart sjuksköterskan bättre, de rent omsorgsfulla och till viss del de tekniska arbetena. Men generellt står läkaren som hjärnan bakom varje behandling och sjuksköterskan som händerna.
"poängen var, poängen är", tröttsam retorik. Kan ni (som argumenterar emot) inte lägga fram det på annat sätt än "det är totalt livsfarligt att säga så" eller "syokonsulenten tillgodoräknar inte poängen ifrån dem kurserna!" så vette fan vad mer kan sägas. Varken eller av föregående motbevisar mitt påstående, även om de opponerar det.
Edit note: motsätter mig inte att en sjuksköterska har mindre medicinsk kunskap i ett färdigutbildat skede, dock. Ungefär som att säga att en psykolog och en samtalsterapeut har samma kunskapsbredd.
__________________
Senast redigerad av GoUoD 2020-04-23 kl. 00:14.
"poängen var, poängen är", tröttsam retorik. Kan ni (som argumenterar emot) inte lägga fram det på annat sätt än "det är totalt livsfarligt att säga så" eller "syokonsulenten tillgodoräknar inte poängen ifrån dem kurserna!" så vette fan vad mer kan sägas. Varken eller av föregående motbevisar mitt påstående, även om de opponerar det.
Edit note: motsätter mig inte att en sjuksköterska har mindre medicinsk kunskap i ett färdigutbildat skede, dock. Ungefär som att säga att en psykolog och en samtalsterapeut har samma kunskapsbredd.
Var inte meningen att hugga emot dig Gavle112, noterar att du inte bjäbbat dig som en barnunge/ett troll.
Vidare, så menar jag alltså att en student till sjuksköterska respektive läkare i sina skeden; 30% av utbildningen och 15% av utbildningen avklarad (en-två terminer), kan inneha likvärdig mängd kunskap medicinsk vetenskap. Det har ännu bemötts med "syon säger ju inte att dem räknas ihop!!!1!!". Kika in på curriculumet som någon i tråden nyss postade, jämför med läkarnas curriculum.
Edit: dem två verkar
__________________
Senast redigerad av GoUoD 2020-04-23 kl. 01:30.
Hahaha hålla ett seminarium om pvk 😂😂😂
Ksn bara av farten berätta för dig att det finns så många tekniska moment som ssk hade kunnat hålla seminarium om om det vore på det viset.. haha jisses som att säga åt bilmekanikern att hålla seminarium om en skiftnyckel
Är det så många tekniska moment. Som sjuksköterska som jag är kan jag lugnt påstå att en bilmekaniker ska klara av betydligt mer tekniska moment. Inte för att vara nedlåtande mot min yrkesgrupp utan för att hålla sig till konkret fakta.
Är du lättkränkt, måhända arab eller afrikan? Så du menar att under de tre år man studerar till sjuksköterska, så får man ingenting i jämförelse av den kunskap av vad en läkare får när han pluggar det första året på sin kurs? Finns någon minnesregel kring resonemang som ditt ... kan inte minnas den just nu, går något med "idiot" i alla fall.
Ha det bra nejsägare!
PS. Vad en syo eller kursledning anser om saken bekommer mig näppeligen, planerar att plugga varken eller av programmen.
Deras medicinska kunskap är begränsad och översiktlig, såvida de inte förkovrat sig hemma på kammaren. De är experter på omvårdnad, inte medicin. Preklin (första året av tre på läkarprogrammet) är tuff med cellbiologi, anatomi etc, sjuksköterske-studenterna lär sig en bråkdel, sedan inriktar de sig på organsystem (översiktligt) etc som är mer relevant att de kan. En tandläkare har djupare medicinsk kunskap än en sjuksköterska, och tandläkarstudenter får lov att tillgodoräkna sig vissa kurser på läkarprogrammet.
Så åter till ditt mantra om att kursmålen skulle vara likvärdiga bla bla bla...nej, ingen kursledning eller SYO tycker så, det borde bekomma dig då hela ditt resonemang faller på det, så sluta sprida lögner.
Men ja, fakta från snubbe på fb hur det ligger till > kursplan, kursledning och SYO på läkarprogrammet i hela Sverige...applåderar dig, som visar oss vägen...
Tandläkarstudenter och läkarstudenter första året är däremot hyffsat lika...även om de är en light modell.
Racist much?
__________________
Senast redigerad av Heidelbergaren 2020-04-23 kl. 18:31.
Vidare, så menar jag alltså att en student till sjuksköterska respektive läkare i sina skeden; 30% av utbildningen och 15% av utbildningen avklarad (en-två terminer), kan inneha likvärdig mängd kunskap medicinsk vetenskap. Det har ännu bemötts med "syon säger ju inte att dem räknas ihop!!!1!!". Kika in på curriculumet som någon i tråden nyss postade, jämför med läkarnas curriculum.
Edit: dem två verkar
Det är de nedbrutna målen av kursplanen som är det intressanta (inte de översiktliga som du tittar på), samt högskolepoäng kontra delkurs, det är där skillnaden ligger och anledningen till varför det inte går att tillgodoräkna sig kurser om man byter program.
Tror jag plöjde igenom iaf 30 HP cellkemi och cellbiologi första året (PBL fuckar upp det lite), det känns orimligt och resursdränerande att ssk-stud skulle få/behöva samma djupa kunskap, 5-10 HP max känns rimligt. Jämlikt?
Vill du jämföra nedbruta mål, måste du ta kontakt med institutionerna och begära ut dem. Men palla, hade bara blivit en sorglig läsning för dig.
Om du inte fattar nu, så är du hopplös.
__________________
Senast redigerad av Heidelbergaren 2020-04-23 kl. 18:50.
Här kan ni se vad vi lär oss på T1 på läkarprogrammet. Vi läser 1 kurs denna termin, om cellen. Får inte plats med allt. Jag tror INTE någon sjuksköterska lär sig detta
10. Molekylär transport över membran och cellers elektriska egenskaper
Här ingår hur molekylärt flöde över membranet sker i form av aktiv eller passiv transport med carriers
eller kanaler. Avsnittet innefattar också jonkanalers och jonpumpars samverkan i skapandet av
elektrokemiska gradienter, elektrisk membranpotential och elektrisk aktivitet.
Basala ämneskunskaper:
Transport med passiv diffusion, faciliterad diffusion, primär och sekundär aktiv transport
• passiv diffusion och lipidmembranets relativa permeabilitet för fettlösliga (icke-polära), polära
respektive elektriskt nettoladdade molekyler/joner
• huvudsakliga kategorier av transportproteiner: transportörer/”carriers” respektive kanaler
• transportproteiners lokalisation i cellen och i membranet
• carriers generella funktionella egenskaper
• begreppen passiv transport, faciliterad diffusion, primär aktiv transport, sekundär aktiv transport,
kopplad transport, uniporter, symporter, antiporter (exchanger); exempel på vardera typen av
transport
• specifika transportsystem för olika basala metaboliter och joner
• klasser av ATP-beroende pumpar och ABC-transportörer och exempel på funktioner
Joner och jonkanaler
• ungefärliga koncentrationer intra- och extracellulärt avseende Na+, K+, Ca2+ och Cl-
• elektr. potentialskillnad över semipermeabelt membran; jämviktspotential, Nernst ekvation
• elektrokemisk gradient och dess betydelse för jonflödet genom en kanal
• vilopotentialens nivå och uppkomst genom samspel mellan olika jonslag: betydelse av
permeabilitet (relativa permeabiliteterna för K+ och Na+); Goldman-Hodgkin-Katz-ekvationen
• Na+/K+-pumpens betydelse och funktionella egenskaper
• jonkanalers klassificering efter selektivitet och ”gating”mekanismer
• jonkanalers generella funktionella egenskaper; begreppen aktivering, inaktivering, desensitisering,
konduktans och kinetik
• jonkanalers struktur med domäner/subenheter, selektivitetsfilter, spänningssensor,
inaktiveringsgrind, ligandbindningsställen
• begreppet membrantidskonstant (betydelse av motstånd och kapacitans)
• passiv fortledning: mekanism, egenskaper; begreppet längdkonstant
Excitabilitet
• aktionspotentialens egenskaper: tröskelvärde, ungefärlig storlek och tidsförlopp i nervceller samt
hjärtmuskelceller; refraktärperiod och dess funktionella betydelse
• allt-eller-intet-principen med betydelse för kodning av stimuleringsstyrka
• repetitiv impulsfyrning; impulsfrekvensadaptation
• mekanismen för aktionspotentialens stigande fas, fallande fas samt efterhyperpolarisering
• spontanaktivitet, med olika tidsmönster
• delar av nervceller som kan generera impulser; var nervimpulsen först uppstår
• fortledning i omyeliniserade axon: egenskaper, mekanismer, betydelse av diameter och motstånd
• saltatorisk fortledning: egenskaper och mekanism, myelinets påverkan på kapacitans och
resistans; Ranvierska noder; klassificering efter fiberdiameter och fortledningshastighet
Orientering:
• förekomst av icke-klassiska elektriska signaler, t. ex. lågtröskliga impulser (LTS)
• ”voltage clamp”-teknik för kontroll av den elektriska spänningen och över cellmembran
• ”patch clamp”-teknik för studier av strömmar genom enskilda jonkanaler
• Lloyd/Hunt´s (I - IV) och Erlanger/Gasser´s (Aα, …, C) klassifikation av nervfibrer enligt
fiberdiameter och ledningshastighet
12. Cellcykeln
Alternativt synsätt för veckomål. Notera att casefrågorna också kan ses som en målbeskrivning på
detta avsnitt (kallas då veckomål).
Grundläggande principer för eukaryota cellers tillväxt penetreras. Det innefattar beroendet av externa
signaler, cellcykelns faser och effektormekanismer, storlekstillväxt, celldelning samt celldöd (apoptos).
Basala ämneskunskaper:
• Cellcykelbegreppet och cellcykelns olika faser.
• Reglering av cellcykeln, kontrollpunkter, och dess molekylära underlag.
• Mitotisk och meiotisk celldelning och dess molekylära underlag.
• Nekros- och apoptosbegreppen.
• Olika apoptosmekanismer, apoptosens enzymologi, intracellulär och extracellulär reglering samt
initiering av apoptos.
• Externa celltillväxtsignaler, såsom lokalhormon och adhesionsmolekyler.
• Cellulärt åldrande och dess reglering.
13. Cytoskelettet
Alternativt synsätt för veckomål. Notera att casefrågorna också kan ses som en målbeskrivning på
detta avsnitt (kallas då veckomål).
Avsnittet behandlar uppbyggnad, funktion och omsättning av cytoskelettet (mikrofilament, intermediära
filament, mikrotubuli) samt cytoskelett-associerade proteiner. Studierna ska ge förståelse för hur detta
kan fungera som ett kontinuerligt, dynamiskt system som möjliggör intracellulär transport,
formförändringar och cellmotilitet.
Basala ämneskunskaper:
• Begreppet cytoskelett
• Uppbyggnad och funktion av mikrofilament, intermediära filament och mikrotubuli
• Huvuddragen i nybildning och omsättning av mikrofilament och mikrotubuli
• Centrala aktinbindande proteiners och mikrotubuliassocierade proteiners egenskaper och funktioner
• Motorproteiner
• Uppbyggnad och funktion av centrosom/centrioler och olika cellulära utskott
Orientering:
• Cytoskelettets roll i signalförmedling
• Betydelsen av immunfluorescens och särskilda mikroskoptekniker (t.ex. konfokalmikroskopi) för studier
av cytoskelettet
14. Genetik
Studenterna skall ha insikt i kromatinets uppbyggnad på biokemisk och funktionell nivå. De skall vara väl
förtrogna med genkartering, gentäthet och genernas principiella uppbyggnad i den eukaryota cellkärnan
och i mitokondrier. Till detta hör även den evolutionära betydelsen av särdrag i genomstruktur.
Studenterna skall ha grundläggande kunskaper om det genetiska underlaget för sjukdomar. Hit hör
kromosomavvikelser, monogent ärftliga sjukdomar, mitokondriella sjukdomar och multifaktoriella
(polygena) sjukdomar, medfödda missbildningar, utvecklingsförsening samt maligna sjukdomar.
Basala ämneskunskaper:
Mitotisk och meiotisk celldelning, samt sexuell reproduktion med avseende på:
• Genomets fördelning på dotterceller
• Genetisk variation
• Kromosomal överkorsning och genetiska rekombinationer, dvs. grunden för bestämning av genetiska
avstånd
Det humana genomets struktur och uppbyggnad med avseende på:
• Nukleära kromosomer
• Variation i förekomsten av gener på kromosomer/kromosomregioner
• Geners principiella uppbyggnad i introner och exoner
• Genduplikationer, genfamiljer och deras fördelning på kromatinet
• Mitokondriegenomet
Grundläggande genetiska mekanismer:
• Ärftlighetsgången vid olika former av monogen nedärvning
• Analys av upprepningsrisk för monogena sjukdomar
• Enklare släktträdsanalyser med riskbedömning
• Begreppen heterogenitet, penetrans och expressivitet
• Selektion kontra mutation
• Mitokondriellt arv
Speciella genetiska mekanismer:
• Genetisk prägling (imprinting)
• X-kromosominaktivering
• "Trinukleotidsjukdomar", funktionell betydelse av repeterade sekvenser
Genom-stabilitet/-instabilitet och betydelsen av denna för evolution och uppkomst av ärftliga
sjukdomar och cancer
Multifaktoriell nedärvning:
• Övergripande om mekanismer, ärftlighetsgång, genetiska analyser.
Molekylärgenetiska analyser:
• Principer för sådana analyser
• Genomkartor, genetiska kartor - fysiska kartor
• Direkt mutationsanalys kontra kopplingsanalys
15. Extracellulär matrix
Basala ämneskunskaper:
• Sammansättning och funktion av extracellulärmatrix (ECM) med fokus på de molekyler som ingår:
kollagen, elastin, GAGs och kalciumfosfat. I detta avsnitt ingår också struktur och funktion hos ECM i
basal lamina, brosk, ben, bindväv och senor samt hur celler fäster till kollagen i basal lamina och annan
vävnad via laminin och fibronektin.
• Det strukturella och funktionella underlaget för barriärfunktionen hos epitel. I begreppet barriär ligger i
synnerhet epitels förmåga att skapa olika (kemiska) miljöer på respektive sida av epitelet.
• Olika typer av förbindelser mellan celler, samt förbindelser mellan celler och ECM.
• De två systemen för nedbrytning av ECM: PA-systemet och MMP-systemet. Här ingår även hur
proteaserna regleras och proteasers roll i olika fysiologiska och patologiska processer såsom ovulering,
sårläkning, metastasering och angiogenes.
16. Embryologi
Avsnittet behandlar den fysiologiska processen för utveckling från befruktat ägg till tidigt embryo.
Utvecklingen av de fem första veckorna studeras och några av de relevanta molekylära mekanismerna
introduceras.
Basala ämneskunskaper:
• Studenterna ska kunna redogöra för cellulära reaktioner i samband med befruktning och bildning av
tvåcellstadium.
• Studenterna ska kunna översiktligt redogöra för:
Första veckans utveckling (morula, blastocyst, nidatation)
Andra veckan (håligheter, mesoderm)
Tredje veckan ( gastrulabildning, notochord)
Fjärde veckan (groddlagrens tidiga utveckling)
• Studenterna ska kunna de grundläggande principerna för differentiering av vävnadstyper och organ.
• Studenterna ska kunna att tidig embryonal utveckling står under strikt reglering av olika gener.
• Studenterna skall kunna definitionen på stamceller och var de lokaliseras i embryot och den vuxna
individen.
• Studenterna skall kunna redogöra för användningsområden för stamceller i forskning och terapi och
de medföljande etiska frågorna.
17. Övrigt
• Studenterna skall översiktligt känna till forskningsmetodik och vetenskaplig försöksplanering.
• Studenterna ska kunna söka vetenskapliga originalartiklar i elektroniska databaser, samt förstå
kärnan av artiklarnas innehåll.
• Studenterna ska kunna genomföra laborativa moment.
__________________
Senast redigerad av Gavle112 2020-04-23 kl. 19:23.
• Cytokrom P450: Struktur och reaktioner.
• Reaktiva syreföreningar och radikaler. Bildning, reaktioner de kan utlösa, samt cellens försvar mot dessa.
• Glutation: Struktur och funktion.
• Aminosyrors omsättning.
6. Replikation
Studenterna skall förstå hur DNA är uppbyggt, hur DNA-replikation går till, de ingående enzymkomplexen
i replikationsmaskineriet och telomeras. Vidare replikationens noggrannhet (replikationsfidelitet), DNAreparation och olika mekanismer för uppkomst av mutationer av olika typer. Vidare bör de förstå hur
repeterade DNA-sekvenser, rearrangeringar av DNA eller transposoner kan ge upphov till mutationer.
Basala ämneskunskaper:
• DNA:s uppbyggnad, replikation av dubbelsträngat DNA och enzymkomplex som ingår i
replikationsmaskineriet.
• Telomeras funktion vid DNA-replikationen.
• Förklara på molekylär nivå hur DNA replikationen kan äga rum med ytterst få misstag som manifesteras
i mutationer eller större kromosomförändringar.
• Exemplifiera olika typer av DNA-skador samt beskriva dess konsekvens för strukturen hos DNA-helixen.
• DNA-reparation vid olika typer av DNA-skador och reparationssystemens enzymologi.
• Förklara vad konsekvensen kan bli vid en mutation, en translokation, eller en grövre
kromosomförändring.
• Skillnaden mellan omvänt transkriptas, DNA-polymeras och RNA-polymeras.
• Förstå de olika molekylärbiologiska tekniker som gås igenom. Detta innebär bland annat att ha en inblick
i hur man klonar gener, hur man kan analysera storleken och sekvensen på DNA och RNA, hur man kan
se vilka gener som är uttryckta i en cell och att förstå teorin bakom PCR samt ge exempel på hur
tekniken kan användas.
7. Transkription/translation
Kromatin, transkription och RNA-omsättning. Detta avsnitt är grundläggande för förståelsen av
genetisk reglering på cellulär nivå. Studenterna skall ha insikt i kromatinets biokemiska uppbyggnad,
funktionen hos kromatinet och dess reglering. Studenterna skall också förstå principerna för
transkriptionskontroll och reglering av genuttryck på transkriptionsnivå. De skall ha kunskaper om de DNAstrukturer som styr transkription samt om de proteiner, som är nödvändiga för att transkribera RNA.
Grundläggande är förståelsen av samspelet mellan DNA-struktur, transkriptionsfaktorer
(transkriptionsreglerande proteiner) och RNA-polymeras. Ett antal regleringsmekanismer på
transkriptionsnivå penetreras, liksom grundläggande mekanismer för RNA-omsättningen, såsom RNA:s
splitsning (splicing), polyadenylering och transport.
Basala ämneskunskaper:
• Cellkärnans uppbyggnad med kärnmembran, kärnmembranporer, kromatin och nukleol.
• Kromosomalt DNAs packning i kromatin
• Eukaryota geners principiella uppbyggnad (introner och exoner)
• Kromatinets basala byggstenar (Nukleosomer och histoner)
• Kromatinets reglering genom remodellering och modifieringar av histoner
• Kromatinets packning i heterokromatin och eukromatin
• Molekylärbiologins centrala dogma
• RNAs kemiska struktur
• Transkription av de olika typerna av RNA med hjälp av olika RNA‐polymeraser
• Start och stopp av transkription och uppbyggnaden av promotorer för proteinkodande gener.
• De generella RNA‐polymeras II‐transkriptionsfaktorerna, deras funktion vid transkriptionsinitiering och
behovet av mediator och kromatinmodifierande proteiner
• RNA‐processning genom RNA‐capping, RNA‐splicing och polyadenylering. Splicosomens uppbyggnad och
splicingmekanismen
• Icke proteinkodande RNA och selektiv transport genom kärnmembranporen
• Syntes av olika uppsättningar av proteiner i olika celltyper trots samma DNA‐uppsättning
• Ändringar i genuttrycket som respons på externa signaler genom reglering på många olika nivåer från
DNA till protein, koppling mellan signaltransduktion och transkriptionell reglering
• Steroidreceptorer som transkriptionella reglerproteiner
• DNA‐bindande motiv i genregulatoriska proteiner
• Genetiska omkopplare (genetic switches) som slår av och på gener. Operoner, operatorer, repressorer,
transkriptionsaktivatorer, enhancers, och regulatoriska DNA‐sekvenser ingår.
• Aktivatorproteiners domäner, mediatorn, och reglering av lokal kromatinstruktur.
• Synergi mellan transkriptionella reglerproteiner, olika typer av negativ transkriptionsreglering,
coaktivatorer och corepressorer, kombinatorisk genkontroll baserat på regulatoriska moduler, lokus
kontroll‐regioner och insulatorer.
• Överföring av genexpressionsmönster till dotterceller, nedärvning av kromatinstrukturer, DNAmetylering och genomisk imprinting.
• Alternativ RNA‐splicing och splicingens roll för genreglering.
• Reglering av RNA‐transport från cell‐kärnan, reglering av RNA‐stabilitet och RNA-interferens.
Translation. Detta avsnitt är grundläggande för förståelse av överföring av genetisk informationen från
mRNA till protein. Studenterna skall ha kunskaper om ribosomens struktur och hur mRNA avkodas till
protein vid ribosomen. Vidare skall studenterna ha kunskap om i vilka steg proteinsyntesens effektivitet
regleras.
Basala ämneskunskaper
• Ribosomens biokemiska sammansättning och struktur.
• De tre delstegen i proteinsyntes; initiering, elongering och terminering av translation.
• Kunskap om de steg i proteinsyntesen där dess effektivitet kan regleras.
• De principiella skillnaderna mellan translation i eukaryota och prokaryota celler.
• Kunskap om de tre olika RNA‐klasserna; ribosom‐RNA (rRNA), messenger‐RNA (mRNA) och
transfer‐RNA (tRNA).
• Den genetiska kodens uppbyggnad och hur tRNA avkodar mRNA.
• tRNA‐syntetasers aminoacylering (laddning) av tRNA med aminosyror samt specificiteten i denna
reaktion.
8. Membraner och 11. Intracellulär trafik
Avsnitten behandlar hur biologiska membraner är uppbyggda, vilka de huvudsakliga komponenterna är
och vilka egenskaper de har. Vidare behandlas intracellulära kompartments och organeller, transport
mellan kompartments, adressering, glykosylering av proteiner, vesikulär transport med fokus på exo- och
endocytos, samt proteinnedbrytning.
Basala ämneskunskaper:
Membraner
• Fettsyror (mättade, omättade, fleromättade, essentiella). I vilka föreningar de ingår, var i cellen de
finns, samt vilka funktioner de har.
• Triglycerider (triacylglyceroler). Struktur, bildning, egenskaper, omsättning, lokalisation i cellen samt
funktion.
• Membranlipider (glycerofosfolipider, sfingolipider, glykolipider, kolesterol). Struktur samt arrangemang
i biologiska membraner. Översiktligt om deras bildning och omsättning. Fosfoinositider.
• Substanser som hos människan bildas från isoprenenheter, direkt eller via kolesterol.
• Membranproteiner (integrala, lipidförankrade, perifera). Struktur och generella funktioner (stabilitet,
transport, kommunikation, förankring, reaktionslokalisering).
• Den principiella uppbyggnaden av biologiska membraner (fluid mosaic model).
• Asymmetri mellan de båda lipidlagren i ett membran. Hur den uppkommer och bibehålls. Glykokalyx.
• Mikrodomäner i membranet och deras betydelse.
Intracellulär trafik
• Principer för hur olika typer av molekyler (vattenlösliga, fettlösliga, stora, små) förflyttas i och genom
membraner.
• Generella transportmekanismer mellan kompartments.
• Transport av kolesterol och andra membranlipider till/från och inne i celler. Lagring och utsöndring av
neutralfett. Lipid droplets och lipoproteinpartiklar.
• Uppbyggnad, dynamik och funktion av ER och Golgi.
• Mekanismen för translokering till ER.
• Översiktligt om de olika stegen i glykosyleringsprocessen.
• Mekanismer för bildande av transportvesiklar mha coat-proteiner. De vanligaste typerna av vesikelcoat.
• Konstitutiv och reglerad exocytos.
• Endocytos (pinocytos och fagocytos). Clathrin-medierad endocytos.
• Lysosomers och endosomers struktur och funktion, mannos-6-fosfat-beroende sortering.
• Proteinnedbrytning genom ubiqvitinering/proteasomer samt mekanismer för specificitet i det systemet.
Autofagi. Selektiv och icke-selektiv autofagi.
Orientering:
• Hur läkemedel tillhörande gruppen statiner verkar.
• Sjukdomar där fetter ansamlas i lysosomer.
• Steroidhormoner.
• Översiktligt om hur eicosanoider (prostaglandiner, leukotriener m fl) bildas och omsätts.
9. Mekanismer för cellkommunikation
Alternativt synsätt för veckomål. Notera att casefrågorna också kan ses som en målbeskrivning på
detta avsnitt (kallas då veckomål).
Avsnittet behandlar de olika molekylära processer som förmedlar signalering in till och mellan celler, samt
de konsekvenser signalering har för cellens aktivitet.
Basala ämneskunskaper:
• Den allmänna betydelsen av cellulär signalering samt vad obalans i signalering leder till.
• De basala koncepten för olika typer av intercellulär signalering, innefattande kontaktberoende, parakrin,
synaptisk och endokrin signalering, samt betydelsen av gap junctions.
• Hur signalerande molekyler aktiveras och inaktiveras genom fosforylering/defosforylering och GTP/GDPbindning. Funktionen av kinaser och fosfataser.
• Hur G-proteinkopplade, steroidhormonberoende och enzymkopplade signalvägar överför information
och hur detta leder till förändringar hos celler.
• Kalciumjonen som second messenger för cellulära processer, reglering av intracellulärt kalcium, samt
experimentella redskap för att mäta cytoplasmatiskt kalcium
Är det så många tekniska moment. Som sjuksköterska som jag är kan jag lugnt påstå att en bilmekaniker ska klara av betydligt mer tekniska moment. Inte för att vara nedlåtande mot min yrkesgrupp utan för att hålla sig till konkret fakta.
Är många tekniska moment en Ssk ska klara av, sonder, katetrar och massa infarter av alla de olika slag, medicinskteknisk utrustning av alla de möjliga slag, finns apparater för mycket och det mesta för att inte tala om allt i sortimentet i övrigt som du ska ha någorlunda pejl på. Ffa blir du erfaren om att världen är stor om du jobbar som bemanningssk runtom i Sverige/världen Nu är ju du inte Ssk Jonte även om du skrivit det på flertalet ställen så jag kräver inte att du ska veta det. Men släpp fördomarna eller sluta bara upp med att förminska och kränka en hel yrkeskår som du gjort i dina trådar.
Är många tekniska moment en Ssk ska klara av, sonder, katetrar och massa infarter av alla de olika slag, medicinskteknisk utrustning av alla de möjliga slag, finns apparater för mycket och det mesta för att inte tala om allt i sortimentet i övrigt som du ska ha någorlunda pejl på. Ffa blir du erfaren om att världen är stor om du jobbar som bemanningssk runtom i Sverige/världen Nu är ju du inte Ssk Jonte även om du skrivit det på flertalet ställen så jag kräver inte att du ska veta det. Men släpp fördomarna eller sluta bara upp med att förminska och kränka en hel yrkeskår som du gjort i dina trådar.
Likväl, du kan räkna upp 20-30 tekniska moment. En bilmekaniker kan räkna upp flera hundra