Citat:
Man blir bara förvirrad av presskonferenserna kl 14 på vardagar. Tegnell säger att kurvan är platt och allt håller på att mattas av. Minuter efter säger någon annan i samma presskonferens hur många extra intensivvårdsplatser det har förberetts. Detta plus annat svammel får man höra vid varje presskonferens dag ut och dag in.
I tidningarna finns motstridiga artiklar som gör att allt känns bara overkligt. Ena experten efter den andra kommer med åsikter som går helt isär. En säger att det är ingen fara, den andra att det är total katastrof. Mitt i allt detta larmar vårdpersonalen om katastrofen som är deras verklighet.
Här finns en berättelse från sjukvården. Läs gärna hela inlägget från Facebook som finns i din helhet i artikeln.
"På kort tid har jag hunnit se flera sorgliga livsöden. En kvinna som dog ensam på avdelningen. Ensam utan sina nära. Inte fysiskt ensam, men känslomässigt ensam om jag får försöka sätta mig in i den situationen. Vi har besöksförbud generellt, dock får anhöriga komma för att ta adjö om den sjuka är döende. Endel människor kanske är rädda och därför inte vågar komma, kanske finns andra skäl. Vi försöker finnas där. Så mycket det går. Och absolut mot slutet. Jag lovar. Ändå önskar man många ggr att allt kunde vara ännu värdigare. Utan rymddräkt och dubbla handskar. En annan kvinna var inlagd pga Covid19 en vecka efter att hennes make gått bort, pga Covid19. Tänk sorgen och skräcken. Ensam på en sjukhussal när man just förlorat sin livspartner i samma infektion. En man med förvirring efter IVA-vård, till synes initialt ledsen och rädd i en annan sal. Hustrun ringer och berättar att familjen spelat in en hälsning på en mp3-spelare han har fått med sig. Så fint. Vi gör vad vi kan för att trösta och lugna, men vi kommer ju aldrig kunna ersätta en kär anhörig. En ung mans pappa dog pga Covid19, när den unga mannen själv var inlagd på IVA pga samma infektion och varken kunde få veta eller ta adjö där och då."
https://www.expressen.se/nyheter/sjukskoterskans-vadjan-fran-intensiven-forsta-allvaret/
I tidningarna finns motstridiga artiklar som gör att allt känns bara overkligt. Ena experten efter den andra kommer med åsikter som går helt isär. En säger att det är ingen fara, den andra att det är total katastrof. Mitt i allt detta larmar vårdpersonalen om katastrofen som är deras verklighet.
Här finns en berättelse från sjukvården. Läs gärna hela inlägget från Facebook som finns i din helhet i artikeln.
"På kort tid har jag hunnit se flera sorgliga livsöden. En kvinna som dog ensam på avdelningen. Ensam utan sina nära. Inte fysiskt ensam, men känslomässigt ensam om jag får försöka sätta mig in i den situationen. Vi har besöksförbud generellt, dock får anhöriga komma för att ta adjö om den sjuka är döende. Endel människor kanske är rädda och därför inte vågar komma, kanske finns andra skäl. Vi försöker finnas där. Så mycket det går. Och absolut mot slutet. Jag lovar. Ändå önskar man många ggr att allt kunde vara ännu värdigare. Utan rymddräkt och dubbla handskar. En annan kvinna var inlagd pga Covid19 en vecka efter att hennes make gått bort, pga Covid19. Tänk sorgen och skräcken. Ensam på en sjukhussal när man just förlorat sin livspartner i samma infektion. En man med förvirring efter IVA-vård, till synes initialt ledsen och rädd i en annan sal. Hustrun ringer och berättar att familjen spelat in en hälsning på en mp3-spelare han har fått med sig. Så fint. Vi gör vad vi kan för att trösta och lugna, men vi kommer ju aldrig kunna ersätta en kär anhörig. En ung mans pappa dog pga Covid19, när den unga mannen själv var inlagd på IVA pga samma infektion och varken kunde få veta eller ta adjö där och då."
https://www.expressen.se/nyheter/sjukskoterskans-vadjan-fran-intensiven-forsta-allvaret/
Mycket sorgligt att läsa.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera