Varför är fortfarande filmer baserade på spel så himla kassa?

Storytelling i spel har minst sagt fbättrats senaste säg... 15 åren. Vi har seriösa post-apokalyptiska historier som The Last of Us, cinematiska äventyr à la Indiana Jones i Uncharted och får utforska historier i historiska epoker i Assassin's Creed. Spel är inte längre bara "hjälten räddar prinsessan i nöden", utan har ett djup som aldrig för.

Ändå så verkar filmer baserade på spel inte lyckas komma ur förbannelsen att dessa filmer är riktigt, riktigt dåliga. Det ironiska är att vi i år fick en film baserat på ett spel som var bra, och det från en spelserie som verkligen inte är mer än "hjälten räddar världen" (Sonic)

Vad beror detta på? Jag börjar nästan tro att det inte handlar så mycket om spelets grundmaterial som sådan, utan att det är brist på entusiasm hos regissören och producenten. "Jaja, de som spelar spelet kommer se den oavsett hur dålig vi gör den", eller?

Nu kommer ju faktiskt en Uncharted-film som kan bli lovande med Tom Holland (förstår dock inte varför de valde en tonårings-Nathan istället för vuxen, men men. Så länge det behåller samma actionkomedi som i spelen blri det säkert okej), men vi får se hur den blir.

Det faktum att de gjort typ 6 (?) ganska pissiga Resident Evil filmer säger ju en del när det borde vara det enklaste att göra - och en budget behöver inte vara överdrivet stor heller.

Silent Hill (2006) är faktiskt riktigt bra.

Det trodde jag att jag var ensam om att tycka. Vilken trevlig överraskning efter magplasket Resident Evil som kom några år tidigare.

Den första Resident Evil-filmen var schysst tycker jag med läckra miljöer och en viss kuslighet. Problemet var att den inte skulle ha hetat Resident Evil och därmed blir jämförd med en redan älskad franchise som den inte kunde leva upp till. Den är så frånkopplad spelen att den enkelt hade kunnat vara sin egna grej om man gjorde pyttesmå justeringar. Tror den hade fått mycket mer uppskattning om den döpts till något annat. Kunde kallat den The Hive exempelvis.

Ja första är väl helt okej från vad jag kommer ihåg (inte sett på länge). Nu är jag förvisso inte expert på Resident Evil spelen, men vad jag minns mest är ju "kryper under skinnet"-skräcken, medans i filmerna känns det mer som de gick på action-spåret och mycket mindre skräck. Annars känns ju den franchisen perfekt för att göra mer läskiga filmer på.

Kanske en konstig jämförelse men känns som de borde gått mer på 'Evil Dead'-spåret men det blev 'Army of Darkness'-spåret istället.. typ.

Det har tveklöst gjorts en del helt okej filmer baserade på spel, men några riktiga toppfilmer finns det ju inte. En del delförklaringar till detta som det säkert ligger något i har redan nämnts, men jag tror också det handlar om att när ett spel har en bra, tydlig historia så existerar ju denna redan i en rörlig visuell form, så hur mycket kan en filmatisering egentligen tillföra? Hur mycket utmaning kan den erbjuda en toppklassregissör?

Å andra sidan kan man förstås ta karaktärer och världar från spel och spinna helt nya historier kring dem, som man gjort med t.ex. superhjältar från tecknade serier. Fast sådant gör man antagligen bara av rent kommersiella skäl, och då blir det sällan bra. (Nej, jag är inget fan av superhjältefilmer.)

Och så har vi ju Uwe Boll... Ingen annan har gjort så många dataspelsfilmatiseringar som B-filmskungen Boll, och det har antagligen starkt bidragit till att för många förknippa dataspel + film med rent skräp. (Själv kan jag tycka att Bolls filmer är underhållande, att de har en viss B-filmscharm, men bra är de ju fan inte.)