Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det finns ett flertal tips som gäller polisman G. De första inkom samma
dag som fantombilden offentliggjordes, dvs. den 6 mars 1986. De
utgick just från polisman G:s likhet med fantombilden, men innefattade
också uppgifter om vapenintresse och en personlighet som skulle kunna
vara förenlig med en gärningsmans. På ett av spaningsuppslagen finns
en handanteckning: ”OBS! Kompis med (namnet på polisman L)”. I
april 1986 lämnade en officer vid ett regemente där G tjänstgjort
detaljerade uppgifter om denne. G var mycket lik fantombilden och var
i övrigt en mycket sannolik gärningsman, bl.a. mot bakgrund av hans
skicklighet med vapen och hans attityd.
I ett underuppslag från mars 1992 finns ett samtal med en läkare
antecknat. Läkaren ringde till tipsmottagningen i mars 1992 och
berättade att han den 31 oktober 1988 hade berättat för PU om en
patient som hade betett sig avvikande och gjort märkliga uttalanden.
Patienten var polisman G. Denne hade vid tre tillfällen under 1988
vårdats på en narkomanvårdsavdelning, där personer tas in för
korttidsbehandling och avgiftning. Läkaren förde vidare uppgifter från
personalen vid avdelningen. Polisman G hade varit medicinberoende.
Beroendet skulle, uppgav läkaren, enligt polisman G:s egna uppgifter
ha uppkommit 1985 sedan han återkommit från Främlingslegionen.
Polisman G skulle ha gjort ett antal anmärkningsvärda uttalanden, som
hade väckt personalens uppmärksamhet.
I uppslaget finns även följande antecknat i anslutning till uppgiften
att läkaren varit i kontakt med utredningen redan 1988:

Det överenskoms vid det tillfället att polis skulle besöka (läkaren) på hans
arbetsplats, för att erhålla mer fullständiga uppgifter. I nära anslutning till
detta samtal kom utredningen om mordet på Olof Palme att koncentreras
till den tidigare misstänkte Christer P, varför något besök av polis ej blev
aktuellt eller i vart fall skjutet på framtiden.
I april 1994 inkom ett nytt tips från sjukvården, denna gång från en
psykolog som arbetade vid samma sjukhus som den nämnde läkaren.
Uppgiftslämnaren ansåg att polisman G hade en personlighetsprofil
som passade in på en gärningsmans och ställde en från den utgångspunkten relativt detaljerad ”diagnos” på G. Strax dessförinnan finns
registrerat ett tips om polisman G som hänför sig till dennes likhet med
fantombilden. Bilder på G bifogades. I september 1996 inkom ett tips
från en polis som träffat polisman G i USA. Det grundade sig på att G
var allmänt avvikande och på att uppgiftslämnaren hört talas om en
polis som skulle ha varit aktuell i utredningen av mordet. Uppslaget
angående polisman G avslutas av en kort promemoria där det framgår
att G numera var anställd vid citypolisen, men att han sedan ett drygt år
var tjänstledig för studier i USA. Promemorian är daterad i september
1996.
Utredningen angående polisman G inleddes omgående. Säkerhetspolisen höll ett ingående och till synes bryskt förhör i polisman G:s
hem på eftermiddagen samma dag som de första tipsen kom in (se
vidare om G:s JO-anmälan nedan). Det konstaterades att polisman G
bar mustasch och helskägg. På fråga uppgav han att han sett ut så sedan
en månad tillbaka. Han fick vidare redogöra för vad han gjort på morddagen och kvällen. Han uppgav att han på kvällen varit tillsammans
med sin sambo hos hennes bror i en stockholmsförort för att hjälpa till
med en flytt. Han hade emellertid mått dåligt och åkt hem med taxi vid
21-tiden. Han hade gått och lagt sig omkring kl 23. Ungefär 23.30 hade
hans sambo ringt och frågat hur han mådde. – Polisman G medverkade
till att hans sambo, som kom hem under förhöret, kunde höras vid
samma tillfälle utan att de dessförinnan fått tillfälle att samråda.
Sambon bekräftade bl.a. att hon ringt hem vid 23-23.30 på mordkvällen
och att polisman G då svarat. – Dagen efter fotograferades polisman G
av personalen från säkerhetspolisen för att dokumentera skäggväxten.
– Enligt anteckning i en av förhörsledaren upprättad promemoria var
polisman G:s skägg och mustasch vid förhörstillfället ”inte längre än att
det kanske kunde ha odlats fram från och med morddagen”.
På spaningsuppslaget från den 6 mars 1986, enligt vilket det till
spaningsledningen inkommit ett flertal uppgifter om polisman G:s
likhet med fantombilden, finns en beslutsanteckning undertecknad av
...
Utredningsåtgärderna mot polisman G blev föremål för JO:s prövning (JO:s beslut 1988-02-19). Anmälan ingavs genom att kriminalkommissarien John J vid ett besök hos JO i mars 1987 lämnade en
redogörelse för ingripandena mot Polisman G, så som denne uppfattat
dem. Det framgår att polisman G upplevt de vidtagna åtgärderna som
mycket obehagliga.
Efter att ha konstaterat att de förhör som hållits med polisman G och
hans sambo haft stöd i rättegångsbalken ägnade JO en hel del
uppmärksamhet åt en genomsökning som ägt rum av polisman G:s
klädskåp på VD 1. Enligt JO var det i någon mån osäkert om ingreppet
var att betrakta som husrannsakan i regeringsformens mening eller om
det ”varit ett utflöde av det civilrättsliga förhållandet mellan polismyndigheten och polisman G såsom arbetstagare/skåpinnehavare”. JO var
närmast benägen att se det som en husrannsakan.
Jag har --- svårt att värja mig för intrycket att man gått onödigt bryskt
tillväga mot polisman G och att det i viss mån förekommit påtryckningar
för att denne skulle gå med på olika åtgärder. Det förefaller således som om
åtgärderna mot polisman G borde ha kunnat genomföras på ett betydligt
smidigare sätt.
---
Visserligen vidtogs ganska snart, i anledning av inkommande tips,
utredningsåtgärder i förhållande till polisman A, men de var improviserade, halvhjärtade och i centrala delar odokumenterade. På samma sätt
som att utredningsåtgärder trots allt vidtogs beträffande polisman A bör
det också noteras att tips gällande enskilda polismän utreddes med full
kraft och många gånger påfallande effektivt. Det gäller t.ex. polisman
G och polisman L. Bägge anmälde de ingripanden de utsattes för till
JO, varvid det framgick att utredningsmännen inte lagt fingrarna
emellan till skydd för sina ”kollegor”. Även tipsen beträffande polisman D, som var lättviktiga och hade osäkra källor, utreddes mycket
ingående. Det gäller likaledes den i tiden betydligt senare utredningen
mot polisman E. I många för allmänheten okända polisärenden i mordutredningen är frågan inte heller om tipset utretts tillräckligt utan om
det inte med tanke på den utsatte vidtagits alltför långtgående åtgärder.
Polisman U förekom, liksom polisman P, i säkerhetspolisens
ovannämnda ärende SK 8-82. Han uppgavs vara bekant med polisman
R och polisman P, dvs. två av de andra sydafrikaresenärerna. I det
sammanhanget nämndes även polisman G. Det uppgavs att polisman U
sannolikt varit den som ordnat kontakterna i Sydafrika. Polisman U och
polisman R hade uppmärksammats för en incident 1991, då de hade
närmat sig säkerhetspolisen på ett sätt som kunde tolkas som att de försökte skaffa sig information om vilka aktiviteter som bedrevs i
förhållande till nazistiska rörelser. Det framkom i handlingarna att
polisman U hade ansökt om att få komma till anti-terroriststyrkan, men
inte blivit antagen.

Jallai från GK
Ca ett halvår efter Palmemordet var NN befäl på en radiobil. Han skulle ta en transport från polishuset till amerikanska ambassaden. De som skulle transporteras visade sig vara polisman G och polisman A. Båda var civilklädda, upprymda och nyktra. De sade att de visste vem Palmemördaren var och att det aldrig går att ta reda på mördaren. Detta sades på ett rått sätt. Båda är kända för att hata Palme./…/ NN är orolig för att hans namn kommer ut. Han har tidigare inte tordas berätta. Alla i piketen har haft våldshistorier på fritiden. De är utbildade till jägare i det militära. Man tystar den som ställer upp och berättar. Det har hänt förr. De har goda kontakter i polisledningen/…/På fråga av Ola Nilsson säger NN att kärnan i piketen är bruna till mörkblå. Polisman A och G är värst.”

Namnbyte
Karl Tomas Flyckt
till
Karl Tomas Karlsson


Vill man ha ”En vältränad missbrukare” kanske det skulle passa ännu bättre in på Polisman G (TF), alltid lika aktuell. Passar in på den beskrivningen och var fullt kapabel, enligt egen utsago.


Tullkriminalen gör husrannsakan hos Polisman A.
Tullkriminalen gör husrannsakan hos Polisman A där man påträffar mängder av vapen och ammunition, bland annat en kula av samma typ som Palme mördades med. Kartor över televerkets kabel nät. Man fann fotografier där Polisman A och G gör Hitler hälsning på olika platser

från G's kollega
Polisman G, jobbade i början av 1991 på Skärholmens polisområde. Han utmärkte sig genom att ha icke reglementsenlig uniform (vilket retade en del). Han tog av kopplet (det som löpte mellan bältets framsida och baksida) och hade bara bältet till skjortan. Han hade i princip alltid sina spegelglasögon på sig, tillsammans med sina ormskinnsboots. Han flörtade ofta med kvinnliga polisaspiranter och hade för mycket aftershave. Han hade tidigare varit inom det militära (det pratades om legionen) och gillade att spela marschmusik i bilen.
Han var lite udda och och höll sig för sig själv.
Han hade det respektingivande första siffran i tjänstebeteckningen. Han var 1 på 5 Karlsson. Där siffran 1 var löpnummer (jag hade 4-siffrigt) och 5 var numret på polisområdet (PO5-Skärholmen).
Vad undrar du mer?
[

Han skulle bl.a. ha sagt: ”Skjuta någon på en meters avstånd är som att använda knark. Man vill göra om det”. Han hade uttryckt ett allmänt kommunisthat. Han hade sagt sig känna 33-åringen, att han förekom i dennes anteckningsbok, att han förhörts i Palmeutredningen, att han skyddades av polisbefäl, att
han ständigt gick beväpnad med minst två knivar och en pistol samt att han
ibland sov med sitt tjänstevapen under huvudkudden.