Kommer det dröja tusen år tills vi blir ett äkta rymdfarande släkte ???

Jag tror ju absolut det finns stor motivation. Det fanns ju olika projekt som Mars first och Mars 500, väldigt många anmälde sig som pionjärer och många sållades bort. Det saknas nog pengar till detta just nu, blev inget av det.

Men det finns många rika som vill göra något nytt. Det finns många entusiaster är är motiverade att leva och dö på mars. Ja det finns också ett project Mars direct. Där var det inte tal om att återvända utan man får leva i växthus på Mars så gott det går och odla i växthusen. Man kan också gå under jord...(marsjord). Det finns vatten på många ställen under ytan och det finns metan.
Jag tror fortfarande stenhårt på SpaceX och deras Starship. Trots flera bakslag nyligen är produktionen av nya prototyper igång. Vi behöver inte vänta i 20 år.

Det fetade.

Äventyrslusten är stor, och jag tror det var ära och evigtnamn som drev de flesta av upptäcksfararna förr, som Columbos.

Men äventyr är dyrt, så man måste hitta finansiärer. De är sällan intresserade av att stärka äventyrliga mäns ego utan avkastning.

I någon mån kan redan rika leva ut sin äventyrslusta och det ser vi nu. Kapitalansamlingarna är större än någonsin. Lyxbilar byggs, rymdresor planeras.

Men drivkraften för de stora samhällsomvandlingar är nog som alltid något slags motivation. Sex, makt, säkerhet, rikedom...

Något bredare incitament än individens äventyrlighet krävs.

,
Det är nog helt rätt. Man kan dock rotera farkoster och skapa artificiell tyngkraft. På Mars blir man lite lättare än på jorden och får försöka styrketräna för att inte förtvina. Men det är kanske så som det måste bli. På mycket lång sikt kommer människan att förändras allt eftersom var någonstans i rymden man bosätter sig. Största problemet kan vara kosmisk strålning och annan strålning från solen om vi inte söker oss till yttre planeter eller månar. I främmande solsystem, som jag hoppas vi kan nå någon gång, gäller det kanske att hitta jordliknande planeter med rätt solaktivitet. Jag vill inte tänka riktigt så långt. Jag hoppas vi kan komma iväg mycket bättre i vårt eget solsystem innan 2030.

Vill man jämföra främmande planeter med kontinenter på jorden är väl Antarktis ett bättre exempel än Amerika. Ändå har den kontinenten mycket som exempelvis Mars saknar, som en atmosfär man kan andas, och obegränsad tillgång på vatten (visserligen i frusen form).

Problemet är att "terraformera" den. Vi jobbar på det..!

När vi kommersialiserat teknologier som gör det mindre kostsamt att komma upp i omloppsbana så kommer det ske en ordentlig rymdboom. Om det är sky hooks, raketramper eller vad som men den första biten kräver ju lika mycket delta-v som att senare i sakta mak komma till vad, Saturnus?
Ju mer överdesignat det behöver vara på grund av prestandakrav med unobtanium som föredragna materialval; ja då är det dyrt. Om man kan på andra sätt kan få till en skuff utanför kan själva raketen då kan denna vara nästan hobbybetonad, om den också är återanvändningsbar som ett flygplan, då har vi fått jackpot.

Om vi kommer upp till omlopp lätt så är ju månen ganska trivialt, verkligen så om vi investerar i en mån-rymdhiss(projektets storlek blir ju mer görbart när vi kan få upp tunga grejer mindre mödosamt). Med samverkan så krävs det inte så stora insatser av de enskilda länderna. Vi är inte religiöst drivna som de gamla egyptierna men det behövs inte om en större del av världen lägger in lite granna.

För att få oss iväg längre så är ju artificiell gravitation en grej vi behöver, innan dess kommer inte massor av folk åka.

Det finns en hel del vi kan jämföra med, även om just amerikanska kontinenten, vikingarna och Columbus kanske är det mest lätthanterliga - eftersom praktiskt taget alla känner till det.

Men vi kan givetvis använda Sydpolen också, om man så vill.

Själv hade jag rent personligen helt velat jämföra med polynesiernas helt makalösa utforskning av Stilla havet.
De hade knappast någon teknologi att tala om. Deras kanoter var väl knappt ens jämförbara med vikingarnas långbåtar - även om det naturligtvis kan gå att se likheter (båda var öppna och med segel.
Deras navigationskunskaper var jämförbara med vikingarnas, även om det fanns skillnader.

Sen kommer vi till det intressanta - polynesierna lyckades med det omöjliga.
De hittade, om och om igen, knappnålarna i den stora höstacken.
Bara tänk på det lite grand så börjar du förstå just hur fantastiskt det var. De lyckades hitta, om mer eller mindre kartlägga hela Stilla havets övärld, trots de ohyggliga avstånden och de "blygsamma" storlekarna på öarna.
Spektakulärt är bara förnamnet.


Det de alla hade var en grundläggande teknologi (fortskaffningsmedlet) som, trots sin blygsamma kapacitet ändå lyckades föra högkulturen till dit de skulle.
En blygsam teknologi, som vi även kan kategorisera våra dagars raketer som.

Och ja, detta gjordes trots de väldigt höga kostnaderna.
Även om de inga pengar hade, så var virke en verklig bristvara och det fanns dessutom ett mer eller mindre akut användningsområde för det i det vardagliga polynesiska livet - matlagning och uppvärmning tex.

Men de insåg att behovet av nya upptäckter ändå borde trumfa det kortsiktigare målet att inte frysa under de "kalla" söderhavsnätterna ...
De hade alltså kommit till insikten att deras högkultur inte skulle kunna utvecklas, kanske inte ens överleva, om de inte hittade det större "lebensraum" de var i så stort behov av.

Alltså gav de sig ut på böljan den blå.
Trots de stora kostnaderna, trots de faktiska farorna och riskerna med det.

Det fick alltså kosta vad det ville.
Ungefär som Kennedy under Kalla kriget - det fick kosta vad det ville, för en amerikansk månraket bara skulle lämpa av en amerikansk medborgare på månen före Sovjetunionen.
10 år skulle det ta - högst.

Hoppas inte ty missfoster vid namn människa är ingenting att bevara- hoppas att detta släkte försvinner snart (jag går som sist ty jag vet)

Jag tror det handlar om hur väl vi kan tillgodogöra oss energi. Skulle vi kunna ta till vara på solenergin bättre ex. via en dyson Sfär och få enorma mängder av relativt billig energi så lär vi kunna få fram farkoster som kan "böja" rymdtiden så att vi kan färdas mellan 2 punkter betydligt snabbare än ljuset.

Det finns väl en teoretisk "motor" som är tänkt att fungera genom att kröka rumtiden för att gå runt ljushastigheten. Fler ideer lär komma speciellt om det finns mycket och billig energi att tillgå.

Men det kan nog ta kanske 500-1000 år..Dock så kan ju utvecklingen av snabba datorer typ kvant datirer komma att snabba på utvecklingen av rymdfarten.

Grejen är ju att dessa jämförelser i allra högsta grad har med saken att göra.

Och om du hade haft vett nog så hade du också insett det.

För vad innebar det att vikingarna seglade till Amerika?
Och vad innebar det att Columbus seglade till Amerika?

Två olika saker, och två helt olika resultat.
Varför?

Jo, för det första led av sin lägre teknologiska utvecklingsnivå, både vad gäller fartygsdesignen och det samhälleliga, liksom de ekonomiska förutsättningarna.
Vikingarna bara upptäckte, ungefär samma som Apollo gjorde.
Och eftersom de inte stannade kvar i Amerika, inte etablerade några interkontinetala handelsförbindelser, så gick hela projektet i stå eftersom det inte kunde göra så mycket annat.

Columbus resor resulterade däremot i att man stannade kvar.
Och ett stort kolonisationsprojekt initierades.
De interkontinetala förbindelserna startade på allvar, och de har inte upphört än.


Tänk dig om Columbus istället bara hade seglat tillbaka och sagt att han inte hittade något annat än några små sketna öar - utan värde.
Då hade med all sannolikhet inga erövrare fått för sig att följa i hans fotspår, utan de hade stannat hemma istället.

Och upptäckten av Amerika hade fått vänta - kanske längre tid än hundra åt extra i framtiden, vem vet.


Men, eftersom upptäckten lyckades, så uppstod starka incitament för hela skeppsbyggarindustrin att så snart som möjligt ta fram bättre, mer sjödugliga ocenagående segelfartyg.
Den utvecklingen kom alltså att gå snabbare än det annars hade gått.


Vad har hänt efter Apollo.
Knappt någonting alls faktiskt.
Dvs ungefär som på Vikingarnas tid.

Men om USA istället hade stannat kvar på månen, och etablerat månbaser och kolonier, då hade det blivit ett väldigt starkt incitament för hela rymdindustrin att så snabbt som möjligt ta fram bättre och effektivare "saker & ting" för rymdfarten och det relaterade.


Vår själva närvaro på månen hade alltså Tvingat "oss" att sätta igång en relevant underhållsindustri, bara för att vi hade funnits på månen.
Ibland måste man tvinga fram en utvecklingskurva som inte vill starta på egen hand.

Valde du att helt ignorera mitt inlägg samt andras om att vi faktiskt har gjort enorma framsteg sedan Apollo?

Vad måste hända enligt dig för det ska räknas att något har hänt?

Tröttnade du på att skriva i din egna tråd?

Fråga dig själv istället varför du känner dig så oerhört provocerad av det jag skriver ?
Gillar du inte att dina stora idoler kanske inte är "All That" som du alltid gått runt och inbillat dig ???

Dessutom - varför väljer du att feltolka TS som kritik, när det ju inte på något sätt handlade om det.
Du blev alltså provocerad helt i onödan.
Det enda jag gjorde var att jämföra med exempel från historien, och då fråga om de tusen år det tog från tiden för första upptäckten till den nutida nästan totala interkontineltala integrationen, kanske kan visa på att det kommer att ta åtminstone lika lång tid för oss att bli - som trådens rubrik förklarade det - ett sant "rymdfarande släkte."


Vikingarna bara upptäckte, men de hade vare sig de teknologiska förutsättningar som krävdes för en funktionell kolonisering, eller ens den samhällsekonomiska grund för att underhålla projektet.
Därför skulle det komma att dröja ytterligare några hundratals år.


Och ja, det är ju var vi är idag också.
Efter den höjdpunkt som månresorna innebar så gick allt tillbaka istället för framåt.
För det fanns varken teknologiska förutsättningar eller samhällsekonomisk grund.

Och nej, det spelar faktiskt ingen roll i det sammanhanget att, som du gör, försöka yvas över att rymdsonder skickats iväg till planeter och månar, och asteroider.
Inte heller ISS är något att hurra för.
Framförallt är det ju inte något "framsteg."

ISS är ett extremt motarbetat projekt som inte ens har något större värde.
Det är praktiskt taget inget annat än ett lite högre flygande flygplan.
Och inga andra bemannade "rymd"-stationer har ju placerats utanför låg omloppsbana.
Inte någon amerikansk, inte någon rysk och inte någon kinesisk.


De har inte ens haft vett - eller mod - nog att etablera en Sann rymdstation på det enda ställe det hade det hade varit någon poäng att sätta den - i just Rymden. Utanför Jordens omedelbara gravitation.
Mitt mellan månen och Jorden hade varit en rymdstation.
I omloppsbana ovanför månen hade varit en rymdstation.



Glöm inte att det ju faktiskt fanns planer, i rymdfartens barndom, på att faktiskt kommersialisera rymdfarten och rymden, och att ha människor - som arbetade - ute i rymden.

Det är ju ändå faktiskt bara det - att de facto Kommersialisera "rymden" - som hade kunnat etablera oss som ett sant rymdfarande släkte.
Men det kommer Aldrig att lyckas så länge man envisas med att behandla allt inom rymdfart som om det var ett "vetenskapligt laboratorium."



Det hade tex inte ens varit särskilt Svårt - iaf inte svårare än det är nu - att bygga ut ISS med minst en ny modul per resa dit. Öppnat upp hela stationen för alla de länder och företag som hade velat vara där helt enkelt.
Hundra moduler tex ... Det hade varit en rymdstation värt att tala om isf.

Alla de deltagande länderna och företagen hade därmed blivit tvungna att samarbeta för att det skulle kunna fungera så effektivt och friktionsfritt som möjligt - och det hade satt spår även på livet här på Jorden.


Men ... man gör inget sådant.
Istället är hela rymdfarten fastlåst i labbet, så att säga.
Som om rymden vore bara ett vetenskapligt specialintresse ...
Det är bara små "vetenskapliga projekt" som får tillträde till rymden, allt behandlas som om det bara vore ett "vetenskapligt projekt."
Och man vidareutvecklar och effektiviserar aldrig något - utan man bara överge det istället om det visar sig vara lite "jobbigt."

Som med rymdskytteln.
Ett i sig lysande koncept.
Men det vidareutvecklades aldrig. Istället bara pushade de på med samma gamla skit hela tiden ända tills det inte längre lyckades - och då bara skrotade man det i sin helhet istället.
Tänk om man hade gjort samma sak med flyget ...
Första planet som störtade och hela flygindustrin avvecklades ...
Eller hur ...
Det hade verkligen varit bra för utvecklingen av flyget, tycker du inte ???



---

Så, istället för att bara böla och bli provocerad helt i onödan så hade du ju kunnat förklara för mig och alla oss andra var någonstans de "extrema framgångarna" kan hittas i ett Nerlagt månprogram ???

För du vet det va, att månprogrammet lades ner.
Helt utan någon egentlig motivation.
De öppnade en dörr in till framtiden - och sen bara stängde de igen den igen.
Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket du än älskar dina idoler på Nasa, för det är inte så en "extrem framgång" ser ut.

Dessutyom så Gjorde de ju inget på månen heller.
Alltså, när de väl lyckats komma dit, så bara skruttade de omkring och plockade lite kringströdda stenar på måfå.
Snacka om bortkastad chans.

Det Enda som i det hade kunnat kategoriseras som en "extrem framgång" hade naturligtvis varit om de valt att Stanna kvar.
Tänk bara hur många människor, och djur, som hade unnat leva på månen just nu, femtio år efteråt.
Det hade kunnat vara ett helt samhälle, med egna produktionscentrum och egna rymdhamnar.
De hade velat - och haft kapaciteten för det - resa vidare till Mars också, och det hade de säkert redan hunnit med.
Ja, det hade varit "extrem framgång."
Inte något annat. Iaf inte något som är som det blivit idag, när allt blivit nerlagt.