Vad är det för fel på mig?

Vet inte ens hur jag ska skriva men vissa dagar är hur jävla bra som helst, som om att det inte finns något fel i hela världen, älskar livet och allt det har att erbjuda.
Dagen efter kan allt va rent åt helvete, går runt och är helt slut i huvudet, det enda jag kan tänka är på hur och om jag ska ta livet av mig, hur mycket lättare allt skulle va om jag bara slutade existera.
Dagen efter kan jag va tillbaka igen och inte ha en aning om varför fan jag tänkte så igår.

Förra veckan var en lång dag med övertid på jobbet, var trött på allt och ringde mamma, sa till henne att jag ville knäppa av bältet och köra av vägen, menade inte direkt att jag skulle göra det men det var ett desperat rop efter hjälp, vi körde in mig till psyk och jag fick snacka med en läkare nån timma och ska bli kallad en ny tid inom snar framtid.
Dessa tankar och detta beteendet har pågått i runt 2 år nu, och vet inget som kan ha triggat det, eller hur det uppkom direkt, det bara blev så typ. Vet själv hur jävla sjukt det är, som läkaren försökte intala mig, "du är bara 18 år, du har hela livet framför dig". Men det känns inte så, det känns som att jag redan vet vad livet går ut på, har redan klurat ut allting och det finns ingenting mer för mig att uppleva.
Men vad som skrämmer mig mest är hur jävla stor skillnad det kan vara på dagarna, hur är det möjligt liksom? Snälla är öppen för vilket förslag som helst för att fixa det här, vet inte vad som är fel på mig eller varför det är såhär.

Du kommer säkert få alla möjliga svar men den här biten borde du väl fatta i alla fall inte stämmer:

"och det finns ingenting mer för mig att uppleva."

Du är manodepressiv, behöver medicineras bums !!

Självklart förstår jag, det är en känsla bara, som kan vara otroligt övertygande dock

Var det första gången du hade kontakt med psyk, förra veckan?

Japp, första gången jag ens öppnade upp för föräldrarna och vännera hur det ser ut, detta är även något jag skäms något otroligt mycket över så har bara försökt att dölja det tills nu

Okej, men det är ju jättebra.

Med det menar jag att du från att ha mått dåligt och hållt det för dig själv och försökt förstå och hantera det på egen hand, så kommer du nu kunna vara mer öppen om det, få större förståelse och hjälp.

Du är ju redan nu i en bättre position än du var i bara för någon vecka sen.

Det har du rätt i, känns väldigt skönt faktiskt, fick väldigt bra support av mina nära, dem var självklart chockade men dem är verkligen där för mig och bryr sig, hoppas verkligen att allt blir bättre

Du är som mig, bipolär. Jag är 100% säker efter att läst din text.
Sjukdomen uppkommer som vanligast under sena tonåren vilket verkar stämma på dig.
Fick min diagnos som vuxen vilket räddade mitt liv. Önskar bara stt jag fått reda på det tidigare då det är den enda psykiska sjukdomen som går att medicinera bort. Läkemedel som Lithium är guds gåva till mänskligheten för oss med diagnosen.

Kämpa på, det löser sig min vän!!

Mycket möjligt, farsan har bipolär typ 2 har jag för mig, tror du det är möjligt att det är ärftligt?
Är skeptisk till mediciner då jag tror att man kan bota psykiska problem med tillräcklig motivation men det har dock inte fungerat på mig än så länge.
Ska kolla upp det där med Lithium, tack så mycket för orden!

Förkorta dina emotionella responser till alla händelser i ditt liv så slipper du att ofrivilligt dras med i dessa nedåtgående/uppåtgående/kaotiska spiraler & svängar av humör varenda gång nånting händer. Detta gör du med din uppmärksamhet och vilja. Varje gång du märker att du är på väg neråt eller uppåt emotionellt som du säkert gjort nån gång t.ex. skratta när det inte var bra tillfälle för det men som du då säkert kontra emot även fast det troligtvis inte gick så bra de första gångerna. Detta är dock principen och nåt som man naturligt blir bra på med åren men som du kan bemästra långt innan naturlig mognad med fokuserad uppmärksam repetition & träning.

Så börja med att finna lugnet inom dig själv genom meditation och förminskad yttre & inre stimuli. Denna lugna sinnesstämning bör vara din uppmärksamhets första hands val av webbläsare För just nu har du väldigt många tabs uppe som alla har en egen sinnesstämning t.ex. ilska, sorg, nyfiken etc etc dessa tabs öppnar också alltid upp fler och fler tabs av samma ämne ju mer uppmärksamhet du ger dem och om du tillåter detta pågå på flera fronter så ja då kan det bli väldigt kaotiskt och resultera i en krash.

Lycka till och önskar dig god fortsättning!

Toppen att du sökt hjälp och känner att du har ett stöd omkring dig.
Låter som utmattningssymtom med tecken på depression. Längre ner på sidan finns olika länkar som kanske kan vara av värde för dig i din situation.

Läs gärna lite här om psykisk ohälsa/hälsa.
https://mind.se/fakta/diagnoser/trau...sociation-och/

Sen är det bara som såhär, du kan inte ta livet av dig för du är viktig för och behövd av så många omkring dig. Det är en omöjlighet att ge upp och överge dem och även dig själv när så mycket fantastiskt väntar på att upptäckas av dig.