ADHD och autism, dåliga mammor

Jag hävdar hela tiden att bokstavssjukdomar har med inavel att göra.

Ja, åtminstone när man ser samma morsa sitta med 3-4 diagnosbarn och gråta ut om hur stora behov dessa har, hur svår vardagen med dem är, hur hon kämpat för rätt hjälp bla bla så undrar man ju onekligen lite. Framförallt kanske varför man skaffade så många när de var så jävla jobbiga.

Dvs att uppföra sig som en man.

haha nej,
det stämmer inte det har knullat en hel del såna mammor så jag känner till sånt här
oftast blir det ordning på ungarna ändå

ADHD och autism överdiagnosticeras nåt enormt, tror inte på att verkliga problem har ökat så mycket
men vill du ha en syndabock då tror jag på socker och mobiltelefoner

Jag har två barn med ADHD med uppmärksamhetsstörnings (ADD). Inget inavel i släkten, både jag och sambon har högskoleexamen. Ingen av oss röker/knarkar och jag drack inte en droppe alkohol när barnen blev till eller under graviditeten. Faktiskt ingenting alls deras första 5-6 levnadsår. Ni för tiden: 1-2 gånger per år och aldrig inför barnen.

Adhd har inte ökat. Antalet som får diagnos ökar men det finns en ganska enkel förklaring: Diagnosen är ganska ny. Den fanns inte ens när jag var liten. Det innebär dock inte inte att det inte fanns personer med ADHD.

Sedan tror jag att de som ni ser och gör er brutala sågning baserad på, är de som syns och hörs. White trash-mammor som vill skylla sitt destruktiva liv på att deras unge har ADHD. För visst kan en otrygg uppväxt förvärra symptomen på ADHD. Att mina barn har ADHD vet skolan och våra närmaste. Det är ingenting jag skyltar med. Inte för att jag skäms utan för att alla helt enkelt inte behöver den informationen.

Vidare så tror jag att man tror att många fler har ADHD eftersom väldigt många anser sig ”ha en släng av ADHD” utan att ens ha satt sin fot på psykiatrin.

Vad menar ni?

Adhd och liknande är ju ärfligt.
Barnens mammor och pappor har ofta också diagnosen. Och då har de ju förstås svårt att håla ihop ett förhållande.

Sedan är det ju så att dessa barn kan vara väldigt krävande. Vilket lätt leder till att föräldrarna separerar. Och då fallet det ofta på kvinnans lott att ta ansvaret för barnen, alt att hon frivilligt tar på sig att dra lasset för hon vill vara med sina barn. Medans fäder tyvärr ofta är sämre på detta.

Anledningen att det föds fler diagnosbarn är biologisk, inte socialt förklarat. Efter 25 någonting så ökar risken varje år för diverse problem.

Kvinnor föder idag barn vid 35+, istället för det naturen skapade kvinnorna att föda i sin mest attraktiva fertila ålder, när de är som mest knullbara givetvis. Som är vid ålder ca 17-25.

Tror de flesta (inte alla, men de flesta) av dessa diagnosbarn tyvärr är ett resultat av dåligt föräldraskap.

Fråga vilka skilsmässobarn som helst, flertalet kommer att uppge att de inte upplevde det som något positivt att deras föräldrar skilde sig, snarare tvärtom. Och det är oftast kvinnans beslut.

Och vad höll dessa mammor på med?? Knulla män som inte är pappor till deras barn, det är definitionen av en dålig mamma.


Visst, det finns en viss inflation i dessa diagnoser, men likafullt existerar de, och det beror till stor del på moderna oansvariga narcisisstiska mammor

För mycket socker och mobiltelefoner tyder på dåligt föräldraskap.

Ja, detta är tyvärr ingen ovanlig syn.

Också många karriärs- föräldrar (i synnerhet där mamman är karriärsfreak) får diagnosbarn, dvs, föräldrar som fokuserar på sig själv, sin karriär och har en tomhet att fylla där all kraft, och energi går till karriären i stället för sina barn.

Även WT-mammor får diagnosbarn

Barn är krävande, och försöker man hitta genvägar när de är små, och man inte ger dem tillräckligt med det de behöver, så resulterar det i problem senare i livet. Barnen blir svåra att handskas med, de får problem, ätstörningar, självmordsbenägna, drogberoende, blir mobbade, osv

Ja, men nog inte på det sätt du tror. Min grabb (och antagligen även jag) har adhd. Hans mor är verkligen noll av det du beskriver ovan. Förutom möjligen karriären så men den sköter hon 8-17 och skryter inte om det.

Vill dock tillägga att detta nog kan förändras snabbt om/när vi separerar. Då skall det nog knulla mer och pussmunnas på insta. Dock hoppas jag att det avtar snart och hon i sådant fall hittar nån bra.

Jag kan se liknande hos bekanta med bokstavsungar.

Sanningen är att det är ett helvete att ha hand om dessa ungar och det sabbar äktenskap och förhållanden på löpande band. Glöm pippa tills dom flyttar hemifrån typ, mest pga allmän trött och hopplöshet.

Så kärringarna behöver nog kunna attrahera män för att dela bördan lite.

Jag tror knappast att adhd smittar via insta!