Kommer det köpkraftsmässigt att löna sig att spara i framtiden?

Under vissa historiska tider har produktivitetsökningarna medfört att prisinflationen - det som vi idag vanligen kallar för inflation - varit begränsad trots att den verkliga inflationen - ökningen av penningmängden - nästan alltid varit hög.

I händelse av en något avstannad ekonomisk utveckling finns det stor risk att följande scenario utspelar sig:

År 2020: 1000 kronor som räcker precis till en middag och biobesök för ett par.
2030: Samma 1000 kronor har efter skatter vuxit till 1450 kronor. Motsvarande middag och biobesök går på 1500 kronor.

Sparsamhet har i detta scenario straffats med en förlust av köpkraft. Jag påstår inte att en middag och ett biobesök utgör ett heltäckande underlag för inflationsskattning utan fungerar i detta fall enbart som ett exempel.

Frågan är enkel: Om vi justerar för inflation samt skatt på avkastning, tror ni att det kommer att löna sig att spara under de närmaste 20-åren?

Skatten på ISK är förvisso väldigt låg och situationen lär vara betydligt värre för sparare i en del andra länder med höga vinstskatter på kapital.

Jag har försökt att hitta bra historiska grafer men det är svårt då det inte alltid är justerat för splittar, är/är inte räknat på cost-averaging, dvs ja, typ månadssparande för att uttrycka det enkelt, samt att hänsyn till olika vinstskatter inte är taget.

För oss som bara är lekmän blir det svårt att göra en rimlig uppskattning, men min bedömning är att det känns mycket sannolikt att det rent köpkraftsmässigt inte kommer att vara speciellt lönsamt att spara utan att det närmast blir en påtvingad strategi där man tvingas dras med risk bara för lyckas att behålla sin köpkraft över tid.

Min misstanke är att det alltså rent köpkraftsmässigt är högre EV att konsumera vad man vill nu om det är möjligt, då man inte belönas i någon större utsträckning för att skjuta upp sin konsumtion. Till detta kommer egentligen även aspekten att vi inte kan veta om vi dör i förtid eller inte, vilket egentligen är risk som borde finnas med i kalkylen på något sätt. Jag tänker delvis på hela FIRE-rörelsen.

Moderator för flytta tråden om den vill, frågan är av privatekonomisk natur men berör samtidigt sparande i olika värdepapper med nationalekonomiska inslag på frågeställningen.

Inflation är inget nytt. Aktier har varit överlägset bästa sparformen i de 200 år som det finns historik för. Guld har historiskt bara givit inflationen tillbaka.

Ja, godmorgon på dig med.

Frågan gäller huruvida sparande som fenomen - för den breda massan med någon form av medelavkastning - kommer att löna sig ur ett köpkraftsperspektiv. Läs trådstarten igen.

Jag förstår att ingen har en kristallkula, utan efterfrågar bara olika perspektiv. Det måste vara andra som funderar i dessa banor.

Räntesparare kommer säkert förlora köpkraft även fortsättningsvis.

Det är helt självvalt eftersom det finns realtillgångar att spara i.

Och om du hade förstått trådstarten så hade du förstått att jag ifrågasätter lönsamheten i att spara - oavsett tillgångsslag - ur ett köpkraftperspektiv.

Högbelånade fastigheter under ett tidevarv av artificiellt låga räntor är generellt det enda säkra kortet.

Spara på t ex ett icke insättningsgaranti-konto, kan ju ge en positiv realränta. Men med risk så klart. Aktier, fastigheter och guld är nog hyfsat säkert, om man kan välja exit tid.

Det är nog högst troligt att en riskfri ränta, inte kommer att göra så.

Ett svar i rätt riktning.

Jag valde bort ordet realränta då det kan vara lömskt att utgå från att det skall räcka för att ens köpkraft skall öka över tid, när man faktiskt skattar på den nominella avkastningen.

Förutsatt att guldet är korrekt prissatt vid köptillfället så är det någonting som indirekt långsamt urholkar köpkraften genom vinstskatten som uppstår vid försäljning och de förvaringskostnader som är oundvikliga vid större innehav och spreaden, alternativt de avgifter som tas ut om du väljer en ETF.

Fastigheter med belåning till ränta under inflationen samt möjlighet till avdrag är det absolut mest säkra, men det förutsätter att nuvarande läge inte förändras och att man undviker att köpa mitt under en stor bubbla. Det är även svårt eller rentav omöjligt att på ett effektivt sätt kontinuerligt spara på det sättet.

Timeingen är ju förstås viktig, men om vi antar att vi sparar kontinuerligt, så är det temporära svängningar ur leken. Då borde det flesta tillgångsslag vara åtminstone inflationsskyddade.

Skatteeffekter, om tio år kan allt se annorlunda ut. Du har ju därtill möjlighet att smitta från reavinstskatten.

Grejen med guld, är att det har hittills grävts fram i en takt som hyfsat hållit jämna steg med tillväxten. Men nu finns bara 25% kvar. Vilket skulle kunna tala för det på längre sikt .

Annars är ju aktie i värdebolag, ett bra tips. Om man nu har 2-5% i direkt avkastning efter skatt över tid, så har man en chans på real avkastning iaf.

Ränta under inflationstakt som vi har nu, och på 80-talet, driver upp alla tillgångspriser; men det brukar alltid löna sej ändå. Eftersom korrigeringen vanligen kommer genom inflation på ena eller andra sättet. 80-devalverade vi bort, tillgångarna består men skulderna förtvinar. Tricket är bara att själv kunna bestämma sin exit.

Aktier dög inte nyss utan diskussionen gällde sparande "för den breda massan". Nu skriver du "oavsett tillgångsslag". Aktier har inflationsskydd och den största historiska avkastningar av alla tillgångsslag. Inget tyder på att det kommer förändras. Aktieägaren delar risken med företagaren och får betalt för det, till skillnad från obligationsköparen som vill ha det nominella beloppet + ränta tillbaka.

Varför då? För att fastigheter inte kan falla i värde som aktier kan? :-)

Köper man en fastighetsaktie så blir man ägare av fastigheter.

Du kan ta och titta på vilket tillgångsslag du vill. Du verkar inte förstå vad tråden handlar om. Det beror lite på vilken vinstskatt som är aktuell, men en aktie som avkastar 3% med en inflation på 2% och skatt på 30% har en realavkastning efter skatt nära 0%. (100kr blir 103kr som blir drygt 102kr efter skatt och därmed bara håller inflationen stången). Varken aktier eller guld har fullt inflationsskydd då man skattar på den inflationsdrivna ökningen. Beroende på vilken vinstskatt man betalar så kan man rentav förlora köpkraft genom att äga en aktie som bara avkastar lite högre än inflationen.


Jag syftar uppenbarligen inte på fastighetsbeståndet generellt utan snarare på en privatpersons ägande av en bostadsrätt/ett hus under nuvarande ränteläge. Det är klart att det kan gå ned på kort sikt, men det är avsevärt mycket säkrare än börsen. Även om man idag råkar köpa bostad på toppen av en bubbla som spricker kort därefter så krävs inte speciellt många år av inflation för att komma tillbaka till samma nivå igen. En genomsnittslägenhet riskerar inte heller att tappa 50% i värde under en normal kris likt flera stora fastighetsbolag. Visst, la man allt i Castellum har man klarat sig bra, men hade man köpt ett gäng olika fastighetsbolag för att sprida riskerna så hade det räckt med att Oscar Properties halkat med för att dra ned en rejält. Eftersom att det i Sverige bara krävs 15% i kontantinsats så blir avkastningen på kontantinsatsen helt extrem. Hur investerar jag i så pass högbelånade bostadsrätter till avdragsgill ränta på 1.5% via börsen? Utan att ha koll på hur företagslån för fastighetsköp ser ut så är jag säker på att man minst får dubblera kontantinsatsen samt räkna på högre ränta. Med tanke på att stabila fastighetsbolag ligger på typ 50% i soliditet så finns bevisligen inte samma hävstång som när en privatperson köper bostad.

Intressant tråd. Samma sak slog mig när jag var yngre och pluggade med deltidsjobb på sidan om studierna så jag kunde lägga undan mitt CSN-lån. Utöver mitt program läste jag då en kurs i nationalekonomi där en föreläsare förklarade inflation och deflation på ett väldigt simpelt sätt. Han jämförde med att vi kursare under inflation skulle rusa till kiosken och handla kaffe under rasten för stålarna blev mindre värda hela tiden medan man under deflation skulle avvakta och handla det i morgon istället pga att man får mer kaffe då.

Hans exempel fick mig snarare att fundera på om det verkligen vart värt att gneta och slita så pass för att bara kunna lägga undan 7000 kr i månaden. Kanske var det smartare att ha kul för pengarna och sedan spara hårdare efter studierna då inkomsten är så pass mycket högre att 7000kr knappt känns.

Det är lite olika frågeställning som du och jag ställer oss själva men de har sina likheter. Jag fortsatte i alla fall spara 7000kr/mån under hela studietiden och nu sparar jag cirka 15000kr/mån. Min plan är att hålla på såhär tills jag når tre miljoner. Då lägger jag upp fötterna på bordet och låter ränta-på-ränta stå för jobbet i större utsträckning.

För min egen del är din frågeställning mest intressant att fundera på men jag fortsätter på den inslagna banan.

Handlar snarare om att du underskattar värdeutvecklingen i förhållande till skatten.

Historiskt har aktiemarknaden givit inflationen + 6-7%. Efter utdelningsskatt blir det 4-5%. Den avkastningen kan ingen ta ifrån dig. Det spelar ingen roll om aktiens pris sedan sticker till stratosfären p.g.a. inflation och du får skatta bort 30% av ökningen. Det får du f.ö. göra med alla tillgångsslag.

Byter man tillgångar och löser ut reavinstskatt stup i kvarten bör man använda KF eller ISK i stället.

Aktiestinsen förvandlade 600 kr till 130 miljoner under en tid då inflationen kunde vara 20% och både bolagsskatten (50% på 80-talet) och kapitalskatten var högre.

En bostadsrätt man äger har bara kostnader och du får skatta för värdeökningen.

Dör 5% av stockholmarna i coronaepidemin eller gränserna stängs för fattiglappar från 3:e världen som svenskar inte behöver flytta ifrån så kommer du få se på värdefall. Fråga folk i Gullspång.

En privatperson kan få väldigt stor hävstång med aktier. Köp Swedish Match med 30% belåning. Jag har inte kollat nyligen men förr brukade företaget ha en skuldsättning på 90% (debt-to-equity). Då har du en hävstång på 93% mot 85% för fastigheten.