25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

Min känsla är att han inte behövt hålla käft, av den anledning att han är en kuf som inte har nån att snacka med. Antagligen väldigt lika profil som den tidigare anhållne RO. Kanske t.o.m någon i hans lilla bekantskapskrets. Varför skulle annars just det här mordet poppa upp i RO:s psykos?

”Nära korsningen Karlavägen-Nybrogatan”

Man kan nog anta att inringaren och gärningsmannen är en och samma person. Att han ringde, var för att gäcka polisen. Att han tog sig hela vägen till telefonkiosken vid Karlavägen/Nybrogatan, tyder på att han kände till Östermalm som visste att det inte fanns telefonkiosk på närmare håll från brottsplatsen som var på väg hem från krogen den tiden på dygnet. Han bodde nog därför på Östermalm.

Ja, bodde troligen ganska nära telefonkiosken, som han säkerligen visste stod just där.

Lagom långt från brottsplatsen, men också såpass nära att han kunde kuta dit på ett par minuter.

Man kan väl tro att Polisen kammat närområdet på tidigare dömda.

Det borde funnits flera polisbilar som var på väg till brottsplatsen efter att inringaren lagt på luren som borde sett gärningsmannen springa ifrån telefonkuren, eftersom han borde varit den ende ute så sent på natten. Poliser som ser någon springa mitt i natten förknippar nog detta med brott i någon form.

Det borde funnits flera polisbilar som var på väg till brottsplatsen efter att inringaren lagt på luren som borde sett gärningsmannen springa ifrån telefonkuren, eftersom han borde varit den ende ute så sent på natten. Poliser som ser någon springa mitt i natten förknippar nog detta med brott i någon form.

Det finns inga uppgifter om att någon sprungit från telefonkiosken. Låt inte din fantasi skena iväg nu så att det skapas trådsanningar som följd. Håll dig till det som är kända fakta.

Det är kanske lite det som spänner här.

Rösten på inringaren låter (för mig) lite som en ganska typisk söderortsdialekt på svensk arbetarklass. Typ Huddinge eller liknande. Han låter inte som en ensam kuf, eller som en psyksjuk människa men skulle antagligen kunnat inordnas i samma sociolekt som gamla busar vid namn Kenta Kofot eller Benny Bryt.

Däremot, tystnaden runt fallet och frånvaron av skvaller (om det nu är så och inte polisen hört snack fast vi inte vet om det) efter händelsen talar emot den gärningsmannabeskrivning i mitt övre stycke. Det får tankarna att vandra mot - precis som du beskriver - idén om en socialt isolerad kuf eller en psykiskt labil särling.

Nu behöver ju inte allt vara så här kategoriskt. Det kan ju faktiskt handla om en härdad karriärsbuse eller en simpel pundare som faktiskt kan hålla käften osv. Svårt att veta så klart.

Spännande är det iaf.

Dialekten skvallrar verkligen om stockholmsk arbetarklass. Min bild är förvisso att knegare i västerort och norrort också kan låta sådär. Inringaren har inte direkt det Ekentugg man hör i 1950-talets pilsnerfilmer.

Jag tycker också att mannen har en klar stämma och artikulerar tydligt, trots att han är andfådd och, får vi anta, precis har knivmördat en person brutalt. Han svamlar inte och håller sansen. Han försöker till och med vilseleda operatören med sitt avsiktliga feluttal av Valhallavägen. Tonläget är jämnt och inte skrikigt. Han är lite småpratig men avslutar samtalet ganska snart och på ett snyggt sätt. Det tycker jag talar emot att han skulle vara dundertjackad, hög på flera substanser eller svårt packad. Han verkar sannerligen inte vara psykotisk.

Om detta stämmer, uppstår många frågetecken. En rimlig tolkning är att han ringer 112 för att han inte vill att Per ska dö. Han är alltså inte helt oempatisk (psykopat) och då borde han ju ha plågats svårt av det här i efterhand. Ändå tycks han ha hållit mun. Eller? Knivhuggen mot ansiktet skulle jag inte dra för stora växlar på, de kan ha utdelats snabbt under en tumultartad strid; Per var stor och stark, alla som hamnat i knytnävsslagsmål vet att man inte direkt handlar som en Spetznaz-operatör. Att han ringer 112 tycker jag också tyder på att han inte känner Per. Per hade identifierat honom om han hade överlevt, och genom att ringa ökar han Pärs överlevnadschanser.

Alternativt bryr han sig inte ett smack om Pers överlevnadschanser men agerar irrationellt, och ringer därför 112, men det känns inte rätt. Detta är Stockholms innerstad. En panikslagen person måste känna sig iakttagen och kan välja mellan att göra tusen saker än att stanna vid närmsta telefonkiosk, stoppa in pengar och ringa 112. Det är inte som idag när man kan ta upp mobilen ur fickan. Jag tycker också att han låter alldeles för klar för att vara panikslagen. Jag får inte ihop det. Motivet känns inte glasklart.

Mitt stalltips: stockholmare, arbetarklass, ej psykotisk eller svårt påverkad, möjligen måttligt tjackad (självsäker, småpratig). Kraftigt nedsatt empati men inte helt oempatisk. Obekant med Pär sedan tidigare.

Är det något jag missar? Håller ni med mig?

Dialekten skvallrar verkligen om stockholmsk arbetarklass. Min bild är förvisso att knegare i västerort och norrort också kan låta sådär. Inringaren har inte direkt det Ekentugg man hör i 1950-talets pilsnerfilmer.

Jag tycker också att mannen har en klar stämma och artikulerar tydligt, trots att han är andfådd och, får vi anta, precis har knivmördat en person brutalt. Han svamlar inte och håller sansen. Han försöker till och med vilseleda operatören med sitt avsiktliga feluttal av Valhallavägen. Tonläget är jämnt och inte skrikigt. Han är lite småpratig men avslutar samtalet ganska snart och på ett snyggt sätt. Det tycker jag talar emot att han skulle vara dundertjackad, hög på flera substanser eller svårt packad. Han verkar sannerligen inte vara psykotisk.

Om detta stämmer, uppstår många frågetecken. En rimlig tolkning är att han ringer 112 för att han inte vill att Per ska dö. Han är alltså inte helt oempatisk (psykopat) och då borde han ju ha plågats svårt av det här i efterhand. Ändå tycks han ha hållit mun. Eller? Knivhuggen mot ansiktet skulle jag inte dra för stora växlar på, de kan ha utdelats snabbt under en tumultartad strid; Per var stor och stark, alla som hamnat i knytnävsslagsmål vet att man inte direkt handlar som en Spetznaz-operatör. Att han ringer 112 tycker jag också tyder på att han inte känner Per. Per hade identifierat honom om han hade överlevt, och genom att ringa ökar han Pärs överlevnadschanser.

Alternativt bryr han sig inte ett smack om Pers överlevnadschanser men agerar irrationellt, och ringer därför 112, men det känns inte rätt. Detta är Stockholms innerstad. En panikslagen person måste känna sig iakttagen och kan välja mellan att göra tusen saker än att stanna vid närmsta telefonkiosk, stoppa in pengar och ringa 112. Det är inte som idag när man kan ta upp mobilen ur fickan. Jag tycker också att han låter alldeles för klar för att vara panikslagen. Jag får inte ihop det. Motivet känns inte glasklart.

Mitt stalltips: stockholmare, arbetarklass, ej psykotisk eller svårt påverkad, möjligen måttligt tjackad (självsäker, småpratig). Kraftigt nedsatt empati men inte helt oempatisk. Obekant med Pär sedan tidigare.

Är det något jag missar? Håller ni med mig?

Han tänker nog bara på sig själv. Vill inte torska på ett mord. Han hade nog bara tänkt skrämmas med kniven. Men det gick överstyr. Men det är säkert inte första gången han knivrånat folk i trakterna. Polisen har säkert kollat med liknande fall och letat likheter. Någon kan säkert ge signalement om de känt igen rösten och råkar ut för killen tidigare. Men någon måste ju ha hört något om vem det kan vara. Men turen han sprang från brottsplatsen verkar ologisk. Varför springer han en omväg, han hade ju bara kunnat springa rakt ner mot Karlavägen?