Citat:
Ursprungligen postat av
Geraldine
Du har antagligen helt rätt! Soc har säkert gjort vad de kunnat, och de kan helt enkelt inte spela med andra kort än de fått på given.
Visst fattar myndigheter och rättsväsende felaktiga och ibland ödesdigra beslut åt endera håll titt som tätt, men jag tror att det är oundvikligt i ett system som skall betrakta den enskilde som oskyldig tills motsatsen bevisas..
Vi som civila kan givetvis hävda vilka känsloargument som helst, särskilt med facit i hand, men myndigheter måste förhålla sig till lagen och lägga ev känslor åt sidan - och framför allt utan facit.
Men ja, en snabbjustering av lagen vore önskvärd. Tex att vem som än ska ha vårdnad om ett barn, ska oanmält kunna drogtestas oavsett misstanke (kan gott gälla gemeneförälder öht) samt vid ärenden som detta avkrävas samarbete med och insyn av myndigheter.
Lagar kan tydligen panikändras har vi ju sett nu iom Corona, staten behövde ju snabbt fixa ett lagstöd för att kunna stänga skolorna om det behövdes

Detta med att direkt man sökt hjälp för sitt missbruk så ska hela omvärlden ha tro på en sätter jag mig lite emot. Jag tycker överlag att det krävs väldigt mycket behandling för att behandla ett missbruk. Årtal av behandling förmodligen.
Varför?
Att sluta knarka är väl inte så svårt egentligen i praktiken. Men ska det vara en hållbar lösning så krävs det att denna missbrukar ändrar hela sin etik och moral. R hade missbrukat under många år. Personer i långvarigt missbruk tenderar att bli notoriska lögnare, egoister utan dess like, allt de gör/tänker/säger handlar om att kunna fortsätta missbruka, de trampar över lagens gränser många gånger. Många år av missbruk skapar en normalitet. Man normaliseras droger, kriminalitet etc. Detta synsätt tar för många år att ändra på.
Jag kan väl anse att har man varit i missbruk så bör det krävas fruktansvärt mycket innan man ska ha hela samhällets förtroende. Visst. Ens behandlande läkare, psykolog, behandlare etc kan ha tro, hopp, motivation etc. Men jag tycker det blir alldeles för osäkert när rättsväsendet, socialtjänsten, polisen etc ska gå runt och tro på en positiv förändring för att "det är fult" att misstro någon.
Jag tycker soc borde ha ALL rätt att ifrågasätta. När som helst. Många år efter avslutat missbruk ska de kunna göra uppföljning utan några som helt svårigheter. Jag tycker det är det priset man får betala om man missbrukar/har missbrukat och sätter barn till världen.
Idag finns det människor som missbrukar t ex subutex (opiater). Sen kommer de med i LARO programmet där de behandlas med subutex. Bara för att de är med i programmet så har de rätt att träffa sina barn och vissa kanske till och med har barnen boende hos sig på hel-/halvtid. Men får ingen behandling för sitt tankemönster etc. Så inställningen till droger är samma.
Var R med i något sådant program?
Kanske därför hon uppfattats som drogpåverkad?
Tänker att många som är med i LARO har ju ofta andra diagnoser.
Vet ett par som är med som går runt och ser helt bänga ut. Sladdriga, minimala pupiller, trögtänkta. Men de båda lämnar drogprover utan anmärkning. Där har omgivningen gjort många orosanmälningar då de är ute med barnen och ser helt bänga ut, men soc gör inget för de styrker sin drogfrihet.
Däremot medicinerar de med både subutex (opiater), elvanse (amfetamin) och har diverse lugnande och ångestdämpande mediciner.
Där kan jag också tycka att samhället sviker. Har man så pass många sinnesförändrande mediciner så bör man inte ha barnen....