”Hellre fria än fälla”

”Hellre fria än fälla” och ” "hellre nio fria brottslingar än en enda som sitter oskyldigt dömd.”

Är dessa principer riktiga i svensk domstol eller bara tomma ord / klyschor? Någon som är insatt och kan ge ett korrekt svar?

Till viss del, men att det finns oskyldigt dömda betvivlar jag inte alls. Somliga frias där en fällande dom kanske vore passande medans andra fälls där de egentligen inte gjort något fel. För tredje person går det inte att spola tillbaka tiden och observera förloppet i efterhand så det är klart att efterhandskonstruktioner inte är hundraprocentiga.

Det är väl inga principer som används ordagrannt inom svensk straffrätt vad jag har hört. Det närmaste ”hellre fria än fälla” jag kan komma på är väl beviskravet ”ställt utom rimligt tvivel” som är kravet för att en person ska kunna dömas i brottmål. De har väl inte riktigt samma innebörd men man kan ju ändå dra parallellen mellan dem, att om det inte är (nästan) helt säkert att en person är skyldig så ska den frias.

Uttrycken kommer nog inte från svensk straffrätt, men har nog uppfunnits med utgångspunkt i den.

"Hellre fria än fälla" eller som den heter på latin "in dubio pro reo". Det är en rättsstatlig grundprincip som säger att åklagaren har bevisbördan (åklagaren ska bevisa den åtalades skuld) och att beviskravet är högt. Beviskravet är inte uttryckt i lag men i praxis gäller i Sverige att det ska vara "ställt utom rimligt tvivel" att den åtalade utfört gärningen. Det innebär alltså att domstolen ska fria om det föreligger konkreta omständigheter i målet som kan ge en annan förklaring till det inträffade än den åklagaren påstår.

Denna princip kommer till uttryck även i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) där det framgår att i brottmål är det åklagaren som har bevisbördan.

Som liten avslutning kan jag säga att i en rättsstat som Sverige väger intresset av att aldrig döma någon oskyldig extremt tungt!

OT raderat. Spekulationer eller önskemål om någon annan tingens ordning i framtiden får ni dryfta i t.ex. (FB) Politik: inrikes eller (FB) Brott och brottsbekämpning.

/Mod

Åklagaren har enorma utredningsmöjligheter jämfört med den misstänkte. Detta leder av naturliga skäl till att den fulla bevisbördan placeras på åklagaren. Låt oss hitta på ett exempel. I ett mål har åklagaren lyckats presentera bevisning som vi på något sätt lyckas mäta till 92% säker. Detta är givetvis mycket stark bevisning, men om kravet på fällande dom ställs vid minst 95% så är det helt enkelt inte tillräckligt säkert.

'Hellre fria än fälla' ska förstås i den ovan beskrivna kontexten. Med andra ord kan man förenklat säga att om det står och väger mellan friande och fällande dom så ska man hellre fria än att riskera fälla en oskyldig. Anser man att kravet är för högt ställt så kan man ju fundera på vad som händer om vi sänker till 94% ... 93% ... 92% eller 91%. Ja det leder till att fler helt enkelt blir fällda eftersom åklagaren inte behöver bevisa lika mycket. Det som diskuteras är alltså den yttersta garanten för dig och mig att inte bli oskyldigt straffad av staten.

OBS! Jag vill poängtera att man inte bör använda siffror när man talar om bevis. I detta fallet fyller de endast en pedagogisk funktion. Siffrorna är påhittade och behöver inte representera gällande rätt.

det senare påstående är ju absurt men det inledande skulle jag vilja kommentera. domstolen kan komma fram till fällande dom om man kan ställa utom rimligt tvivel. man säger inte att det ska vara ställt utom tvivel utom att det ska vara ställt utom rimligt tvivel, det är därför man ibland kan fälla folk trots att bevisningen kanske inte alltid är så robust som den ibland torde vara. detta är en praxis som högsta domstolen har skapat. dagligen skrivs domar på det här viset och det är ingen som har protesterat

Att man bestämt rimligt tvivel istället för bortom allt tvivel beror helt enkelt på det faktum att saker kan i princip inte bevisas till 100%.
Fingeravtryck på mordvapen, DNA, ögonvittnen, erkännande plus inspelat på film när du mördade någon.
Skulle teoretiskt sett kunnat varit utfört av en klon och den åtalade ljuger när han erkänner. Det kan alltså sägas finnas tvivel, men inte rimligt tvivel eftersom det inte är en rimlig förklaring även om det är en teoretisk möjlighet.

Oavsett vart man sätter gränsen så länge man inte kräver 100% bevisning så kommer det handla om bedömning och då behövs riktlinjer för denna bedömning.

”Hellre nio fria brottslingar än en oskyldig som döms” eller något liknande står i en av mina kursböcker. Kommer inte ihåg vilken - om det var någon översiktlig straffrätt eller någon annan mer allmän som typ Finna rätt eller fan den hette.

Hur menar du att det är absurt? Om man tänker sig att de tio personerna som vi talar om har samma bevis mot sig, fast vi vet att bevisningen endast är nittioprocentigt pålitlig. Skulle du då straffa alla, inklusive den oskyldige?

Varför bör man inte använda siffror för att beskriva bevis? Man har definitivt från juridiska bedömares sida hört bevisvärde beskrivas i procent, så man får förmoda att det åtminstone inte strider mot några lagar eller juridisk praxis.

Om principen hellre fria än fälla skall gälla och skuld bevisas bortom rimligt tvivel skulle man kunna mena att det mest omedelbart givna sättet att jämföra olika slags fall och få en riktig bedömning av vad de egentligen innebär är just att sätta siffror på bevisvärde och tvivel.

Det är en mycket intressant och inte tillräckligt debatterad fråga åtminstone i offentligheten vad bevis och tvivel egentligen innebär i förhållande till uttalade principer.

Eftersom en stor del är baserat på bevisvärdering som är rena bedömningar är det givetvis fel att använda %.
% antyder att det finns en objektiv grund att basera det på en skala från 0-100% säkerhet, det gör det inte. Bevisning som en person beskriver som 99% kan av en annan ses som 50% eftersom det är fråga om en subjektiv bedömning inte ett faktiskt objektiv uträkning av den procentuella säkerheten.

procent innebär dessutom en fullständigt orimlig skala eftersom ingen människa kan göra den typen av bedömning konsekvent.
Du(eller jag eller någon annan) kan inte konsekvent göra samma bedömning. Helt säker definierar säkert många som 99% säkerhet, eller kanske till och med 100% säker. men vad innebär nästan säker? är det 96%, 93% eller 88% kan du eller någon annan ärligt säga att du konsekvent skulle benämna samma känsla av säkerhet med samma % varje gång? Självklart inte.
Rimligt eller orimligt är binärt. Är förklaringen rimlig eller inte, ja eller nej.
% är på en skala från 0-100.