Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Väldigt allmänt hållet, konkreta exempel och beskrivningar av de åtgärder som satts in hade förstärkt intrycket att de vet vad de talar om. Ger mest en bild av att regimen lyckats lägga locket på, med vakuumtryck.

Vakuumtryck är nog ett understatement.

Om vi för ett ögonblick tittar tillbaka på perioden då massvälten drabbade Nordkorea, så hanterade regimen katastrofen på ett liknande sätt, vad gäller information till omvärlden och sin befolkning.

Vi kan, än idag inte veta hur många som dog i svältkatastrofen, då regimen inte presenterat något som helst trovärdigt material eller redovisning av antalet döda.

Det lär man inte göra nu heller.

Att COVID-19 härjar för fullt i Nordkorea, är väl en uppfattning som de flesta delar, förutom, regimens officiella talesmän som tex Song In-Bom på Nordkoreas katastrofmyndighet, vilken fortfarande hävdar att, ”vi har ännu inte upptäckt ett enda fall av COVID-19”.
Detta har han sagt vid flera tillfällen, om man skall tro Rodong Sinmun, som citerar honom.

Självklart kan man utan större risk hävda detta inför omvärlden, då man helt enkelt kan låta folk dö i både stora eller små mängder utan att detta kommer till omvärldens kännedom. I vart fall inte med TV team från Japan - Sydkorea eller något annat land som direktsänder med rapportering. Någon möjlighet för befolkningen att rapportera detta till omvärlden finns ju heller inte, annat än kanaler som avhoppare eller organisationer typ free Joseon har, och dessa anses ju oftast vara opålitliga eller overifierbara.

Bland flertalet sammanfattningar av läget och de olika analyser som gjorts, bifogar jag en som al-jazeera gjort, den är läsvärd.

www.aljazeera.com/news/2020/03/alarm-scepticism-korea-claim-coronavirus-free-200319051628072.html

Enligt Jung H. Pak, en ansedd analytiker och specialist på säkerhetsfrågor i regionen, håller hon det för fullkomligt osannolikt att Nordkorea inte är drabbat.

Även Reuters hade en snarlik artikel idag och det finns t.o.m. de som spekulerar i att coronaviruset kommer att kräva lika många dödsoffer som svälten gjorde på 90-talet.

KFA-anhängare hävdar å andra sidan att eftersom WHO inte har rapporterat några smittade i NK så är de bevisligen smittfria, och fortsätter att publicera glättiga bilder från Pyongyang...

I en annan KFA-avdelning bevisar man imperialisternas lögner om svält genom att visa en regimutvecklad app som tipsar om hur nordkoreanska kvinnor ska banta på effektivaste sätt.
KFA:s representanter kan inte ha några höga tankar om människors slutledningsförmåga...

Det är väl mycket sannolikt att dom fått in smittan i landet relativt tidigt. Dock var väl inte spridningen då så omfattande i nordöstra Kina.

Men för en gångs skull så har dom ju iallafall den fördelen att folk inte förflyttar sig så mycket normalt. Och dessutom införde man ju snabbt (redan i januari) hårda restriktioner på resandet. Därför torde spridning ha gått relativt långsamt och kanske t o m avstannat.

Att det finns stora brister inom sjukvården sa ju Kim Jong-un själv härom dagen vid byggstarten av det stora sjukhuset i Pyongyang. F ö intressant att han då och då helt öppet kommer med kritik av förhållanden i NK. Han varnade ju t ex Moon Jae-in för att åka landvägen eftersom "vi har så dåliga vägar här i Nord". Dessutom kritiserade han Kim Jong-ils gamla hotellbyggen vid Kumgangsan och menade att dom var allmänt fula och "inte i enlighet med nordkoreanska traditioner". Detta borde kunna göra att även andra makthavare vågar sig på att komma med välbehövlig konstruktiv kritik av saker som funkar dåligt. Faktiskt ett positivt tecken i sig.

Enligt NK News hade man redan i januari påbörjat förberedelser för det nya sjukhuset. Tydligen är planen att nu först försöka bromsa virusutbredningen så mycket det bara går. När sedan en andra våg av korona kommer till hösten hoppas man ha det nya sjukhuset igång till 10:e oktober (Partiets 80-årsdag).

Hittade också några uppenbara sakfel i vad Seo Jae-pyoung påstås ha sagt:
"Regular, everyday North Korean people don't really know about this virus," Seo said. "In North Korea, they're just seeing it as some scary disease."
är ju uppenbart nonsens. NK har ju kört en massiv informationskampanj, bl a på riks-TV:n (den som det länkades en ihopklippt version av här med engelsk textning).

Jag hajade också till av:
"Nevertheless, Seo claims he has received messages from sources stating that face masks are being smuggled into the country through China, and that masks from South Korea are being sold on the black market and given as gifts to high-ranking officials."
Varför i hela fridens namn skulle maskerna behöva smugglas in? NK torde inte förhindra någon som helst import av masker, bara staten slipper betala för kalaset. Det här är inget annat än det vanliga propaganda-tugget. Han sa säkert också som vanligt "the communist regime". Alla som har någon som helst susning om NK vet att dom skrotat kommunismen sedan länge.

Intressant är också att Kim Jo-jong lät relativt positiv till Trumps brev till Kim Jong-un, nyligen. Hade ju varit elegant om USA skickade över ett gäng respiratorer etc. till det nya sjukhuset. Nästan så man undrar om inte Kim Jong-un och Trump har snackat ihop sig och det kommr något utspel som ska stärka Trumps valkampanj i höst. NK vill ju definitivt att Trump ska få en presidentperiod till.

Nordkorea är annars ingen vän av Kina. Man behöver bara tänka på när kinesiska krafter år 2013 t o m försökte göra Kim Jong-un till ett slags marionett under Jang Song-Thaek som i sin tur styrdes av Kineserna. Här finns faktiskt möjligheter till politiska öppningar, bara USA kan komma över sin gamla kommunistskräck. Trump och Kim Jong-un har ju faktiskt likartade intressen i Kina-frågan.

Eftersom du tog upp frågan:
Spelar det någon roll vad man kallar systemet?
I allt väsentligt uppför sig diktaturregimen som vilken kommunistdiktatur som helst.
Oavsett vad man kallar statsskicket ligger det mycket närmare kommunism än någonting annat.

Man har ju dessutom tagit ”management by fear” till ny höjder då det gäller nutida politik. I den tidigare politiken ligger antagligen Stalin närmast.

En liten påminnelse om att Nordkorea retoriskt påminde om Stalinismen, men rent praktiskt är en emulering av japansk militarism. Alla troper och strukturer som används i Nordkorea är sådant Kim Il-sung växte upp med som barn under den japanska annekteringen. Han tog emellertid åt sig den historiska materialismens vokabulär i umgänget med Stalin. Sedan farfars bortgång hittar du inte längre några porträtt, statyer eller andra avbilder av Marx, Engels, Lenin eller Stalin.

Icke desto mindre liknar Nordkoreas statsskick mer en kommunistdiktatur än något annat.

Jag delar Din uppfattning.

Produkten farfar Kims mischmasch blev ett hopkok som han gav namnet Juche.

Juche har alltmer, sedan kollapsen av Sovjetunionen och brytningen med både Sovjets och Kinas kommunistiska partier, ersatt den tidigare marxist-leninistiska statsideologin.

Om trådens skribenter sedan väljer att kalla detta ideologiska missfoster för Juchekommunism eller Juchenationalism eller rentav Juchefascism/nazism är de facto av underordnad betydelse.

En liten passus, angående diskussionen och meningsskiljaktigheterna kring Nordkoreas ideologiska tillhörighet.

Relationen till de dåvarande ”kommunist/stalinistbröderna” och framförallt den med DDR, var understundom ganska infekterad, om än också djup och omfattande.

Jag minns reaktionerna hos Erich Honecker,
(EH och DDR var konstant mycket irriterade över Kamrat Kim, för hans primitiva och ibland illojala samt alltför extrema beteende) när han i ett öppet brev och rapport ((1961-62) anklagade och avslöjade Kim för att vara en bluff och mytoman.

Anledningen till denna anklagelse, var, att Kim vid ett flertal ha uppgivit sig som författare av verk som Marx - Engels och Lenin samt det faktum att höga Sovjetiska militärer sagt sanningen till Honecker om vilket bluff och konstruktion Kim var och att hans stordåd i kriget var uppdiktade.

Illojaiteten från Kim och hans konstanta ensidiga utnyttjande av alla andra ”kamrater”, försämrade relationerna kraftigt.

Det enda någorlunda fungerande samarbetet mellan Nordkorea och Sovjetunionen/Ryssland var skogsavverkningen i Sibirien. Ryssar ville inte åka dit och avverka, Nordkorea hade allt för dåligt virke. 60 % av skogen tog ryssarna hand om och NK fick kvarvarande 40 %. Trots att de nordkoreanska skogshuggarna erhöll 800 gr ris om dagen räckte det inte till. Det blev också orsaken till problem med den sibiriska lokalbefolkningen. Istället för att jaga kanin eller fasan gick de nämligen efter tamhundarna. Enklaste bytet.

Ja, detta samarbete var en erbarmlig historia.

Det inleddes om jag inte missminner mig i mitten av 1960 talet och pågick väl, efter en hel del omförhandlingar, ända fram till och med 1994-95, tror jag.

Förhållandena för de Nordkoreanska arbetarna var ju fullständigt katastrofala och kan inte liknas vid annat än rena slavläger. Det fanns tom egna Nordkoreanska fängelser INNE I SLAVLÄGGREN, då Nordkoreanerna skötte sin egen rättsskipning för alla de upp till 30-50.000 slavar som Nordkorea installerade i projektets alla regioner, inklusive Amur.

Flyktingförekomsten var hög och tom asylsökningar förekom hos de Sovjetiska myndigheterna. Detta förnekades då och görs även idag av den Nordkoreanska regimen. Enligt Nordkoreanska säkerhetsmyndigheter som var på plats under de år som samarbetet pågick, förekom inte ett enda flyktingförsök, och asyl är otänkbart, då ingen Nordkorean någonsin vill lämna sitt kära hemland, kärleken till sitt älskade Nordkorea är därtill alldeles för stor.

Då den inte riktigt faller inom ramen för den tidigare serien om den komplicerade relationen mellan Japan och Korea är jag lite tveksam om huruvida den är lämplig att länka härifrån. Men då Det moderna japanska spionagets historia trots allt är nära kopplat till utvecklingen i Nordkorea kunde det ju tänkas att en eller två trådföljare är nyfikna på exakt vad det innebär och vad japanska underrättelsetjänster fokuserar på.

Som alltid när det gäller den här sortens material är källkritik nödvändig, man blir ju inte direkt inbjuden till en ordentlig genomgång med möjlighet till uppföljande frågor. Personer verksamma i dessa verksamheter är emellertid intresserade av att det finns ett med verkligheten någorlunda överensstämmande narrativ så länge det inte gäller pågående operationer, källor, ännu okända tekniker och liknande. Paradoxalt nog verkar det intresset ha förstärkts sedan Trumps tillträde och hans uppenbara nonchalans för deras verksamhet och det ständiga underkännandet av de informationer som tillhandahålles när de går stick i stäv med hans personliga intressen.