Citat:
Ursprungligen postat av
Kollegah1
5. Efter 200 av fred så märks det på många att ni är så pass oroliga att det inte hade krävts en kula eller krig för att ni ska stryka med. Eran ångest räcker.
Jag har bearbetat detta (ibland ofrivilligt) på högvarv i över en månad, då det finns många i Sverige jag bryr mig om och jag måste begripa landets unika egenheter för att hjälpa dem förstå situationen (e.g. spring inte runt på afterski för några veckor sedan osv).
Håller med om problemet, däremot inte utfallet, d.v.s. vad folk är rädda för. Prova att spontant ge ett barn en stor godispåse. En stund senare tar du tillbaka 80% av godiset. Barnet kommer bli skitargt på dig; du, elakingen som just gav barnet 1/5 av en stor godispåse.
Så otroligt stor del av svenskars förmögenheter är idag byggd via nepotism, korruption, och.. tur. Slumpen att vi liksom aldrig råkar ut för saker som rensar svaga aktörer, även om det är nära ibland. Till slut tar folk det för givet - det kommer ingen varg -, och börjar bygga luftslott. Alla jobb är viktiga, till och med de oviktiga. Stöd för sjutton den lokala kvarterskrogen! Skitsamma om den är dåligt skött ekonomiskt (tål inte 2 veckors semester) och levererar kass kvalitet, alla jobb är viktiga, tänker genuspedagogen och sneglar lite på sin egen titel och livsverk.
Min allmäna analys av detta är att svensken någonstans långt inne förstår att detta är en gratis godispåse de aldrig förtjänat, att corona påminner dem om att de inte kontrollerar den, och att de är livrädda att verkligheten nu går in och knycker den. Ont i halsen och några procents risk för andningsnöd blir väldigt sekundärt. För går kvarterskrogen i backen kommer den inte tillbaka. Den är ju nämligen bedrövlig.