Citat:
Ursprungligen postat av
DreamTwister
Jag finns här för att lära mig mer om det vidriga mordet; inte för att höra inskränkta synpunkter på brottsoffret.
Själva brottet vet vi ännu inte mycket om, men vi vet nu desto mer om processen mot SD. Åklagaren Åsa Hiding har alltså efter en nästan två år lång process mot SD äntligen väckt åtal. Det har skrivits hundratals tidningsartiklar om den här processen, och åklagaren har haft tydligast stöd från lokaltidningen NA och Aftonbladet. Även den kristna tidningen Dagen har bidragit med någon enstaka egen berättelse om SD. Det är ingen lätt historia att sammanfatta det här, med bristande ledarskap, frikyrklighet, lojal lokalmedia, radikalfeminism, och framförallt det diplomatiska spel mellan alla dessa aktörer som sedan ledde fram till rättegången. Här följer min egen tolkning:
De rättsvårdande myndigheterna i Örebro består inte uteslutande av kriminologiska ignoranter. Där finns säkert även de som är öppna för tanken på att SD kanske inte har någonting alls med LW:s försvinnande och död att göra.
Hjärstamordet fortfarande olöst – fem poliser arbetar heltid med fallet: "En del tror vi kört fast"
https://www.na.se/logga-in/hjarstamordet-fortfarande-olost-fem-poliser-arbetar-heltid-med-fallet-en-del-tror-vi-kort-fast
SD hade med större förståelse för hur spelet går till troligen kunnat undgå rättegång, han snackade för mycket i förhören. Han vet troligen ingenting alls om mordet, men trasslade in sig lite i förhören i sina försök att bortförklara påstådd/antydd bevisning som egentligen inte fanns (och härav det trista mörkandet av vad som nu faktiskt sägs i rättegången). Interna strider inom rättscentrum var avgörande för att processen kom till. Åklagarsidans dominerande "parti" med företrädare som Ulla Gustavsson (som fattade häktningsbeslutet 2019) ifrågasattes till slut av lagmannen Björn Lindén, som trots åklagarens jävsinvändningar lyckades personligen ta över handläggningen 2020. Reellt hot om fällande dom mot SD förelåg sannolikt aldrig, det skulle Lindén inte tillåta (fast det här visste ju inte den naive SD).
Problemet är antagligen att försvarets/SD:s berättelse troligen är sannare än åklagarens, om än lite otydlig pga. förhörsledarnas förutfattade uppfattning om SD:s skuld. Själva förundersökningen i form av DNA-spår och en stor mängd karaktärsvittnen är inte särskilt övertygande. Detta har gjort att somliga till och med framkastat att en fällande dom knappast ens kan ha varit ett realistiskt utfall av rättegången, utan att det snarare handlar om helt andra saker.
Och nog är det väl lite märkligt att ingen av åklagarens trogna följare här i tråden svarar på det här inlägget.