Citat:
Ursprungligen postat av Parasolltroll
Nu är det det fakto så att Lena blivit mördad. Den som är skyldig ska dömas och straffas. Allt annat är helt oviktigt i fallet. Vad Lena sagt och gjort är irrelevant, ingen hävdar att hen dräpt Lena i självförsvar. Att Lena kan ha provocerat SD gör hans motiv starkare, dvs det stärker misstank en att han mördat henne. Och det spelar heller inte någon roll om hon objektivt sett verkligen har provocerat. Det avgörande är om SD upplevt att han blev provocerad, helt subjektivt. Ju mer provocerad han kännt sig, desto starkare blir hans motiv och därmed misstankarna mot honom.
Vad än Lena gjort eller sagt har ingen rätt att ta hennes liv.
Citat:
Ursprungligen postat av
Rumpis78
[/b]
Fast nu är det som hänt dem emellan, vad som sagts i förhör, hur förhållandet dem emellan var osv osv av största vikt i utredningen, har du missat det? Det näst sista fetade tror jag du har rätt i; bägaren rann till sist över för SD. Jag tycker det är intressant hur nån kan/vågar hålla på så mot någon hon är rädd för? Det sista fetade; SJÄLVKLART hade ingen rätt att ta hennes liv, och det är INGEN som NÅNSIN påstått det i denna tråd. Så trött på att vissa ständigt ska skriva det...
Ja om sagt, vi vet alla att man inte får ta andras liv.
Men i ett indiciemål hänvisas man till att försöka förstå relationen ifråga, motivet.
Undrar just likadant ... Hur vågade hon strida vidare mot någon som tagit ordet "döda" i sin
mun, som hot mot henne?
Ville hon bevisa för sig själv att hon var starkare? Hon visste ju redan att han kunde använda
händerna, filma i hennes trädgård, kräva 100 % insyn mm.
Ville hon verkligen ha honom, är min fråga. Tycker hennes känslor verkar ha svalnat mot slutet.
Hans också ...
Ändå kan det ha triggat honom, hans stolthet ..i Efter all den tid blev det så här. Bortkastad tid!?
Hon ville göra upp och sedan lämna, tror jag.
Det tålde han inte.
(Jag är inte från Örebro och har ingen anknytning alls, läser bara vad som står.)